Mina presenter

Igår hade jag födelsedagsfest. För varje år som går blir det en högre andel av presenterna som är hämtade från min officiella önskelista. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att mina vänners kärlek till mig växer sig starkare. Många kom med ost från Möllans Ost, Molly bidrog med dvd-filmerna A foreign affair och Millers Crossing. Jofi gav mig Steve Martins bok Born standing up. Kringlan gav mig skivan Markusevangeliet. Tomas och Sara gav mig Singstar 80's (som vi sedan hade mycket skoj med på natten).
Sammantaget är jag rörd.

Därför blir jag också desto mer sårad när min egen flickvän, tillsammans med horhäxan Sandra Ilar medvetet försöker lura mig. Det finns saker här i världen som är äkta. Och det finns saker som är falska.
Jag har i mer än ett decennium önskat mig en äkta Tori Amos-docka av konstnären Pat Kochie. Visst, en sån docka kostar kanske bortemot tiotusen svenska kronor. Men det är det värt, eftersom det finns inte många andra objekt som kan uttrycka vilken vördnad jag känner för artisten Tori Amos.
Fritte har berättat att Marja och Sandra ett tag funderade på att ta ett sms-lån och köpa en äkta docka till mig. Det hade jag uppskattat jättemycket. Istället valde de den enkla vägen. Sveket. De tänkte att om de själva med spritpenna skriver Tori Amos på kartongen så skulle jag inte genomskåda bluffen. Som om man skulle kunna klottra "Rolex" på en Swatch och inbilla sig att man kommer att hålla tiden lika bra.

Äkta Tori Amos-docka.

Oäkta Tori Amos-docka.