Ikväll såg jag Dylan Moran på konserthuset.
Han skämtade rätt mycket om att bli gammal. När jag ser ståuppkomiker skämta om hur det känns att börja bli gammal så förvandlas jag till fatalist. Hundra procent (avrundat) av alla komiker skämtar om hur det känns att inse att man tillhör den äldre skaran av befolkningen. Det är bara en tidsfråga innan jag gör det.
Den dagen jag känner mig medelålders kommer jag också att skriva rutiner om hur man inte hänger med i nymodigheter och hur min kropp förfaller. Det är en naturlag. Jag, och alla mina komikerkollegor, kommer att göra det. Just nu tillhör vi den delen av publiken som bara på en intellektuell nivå förstår det roliga. Vi fattar vad komikerna refererar till, men vi har inte rätt känslomässiga band till ämnet, och tycker därför bara undantagsvis att den här sortens material är toppenroligt. Mestadels känns det mest mossigt.
Men det som vi tycker är mossigt nu kommer att kännas hur fräscht som helst om femton år. Det skulle kunna bli en kul experimentkväll på Oslipat. Skriva material som man själv tycker är tråkigt nu, men som man kommer att tycka är kul i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar