Idag blev jag intervjuad om svensk standups framtid till ett reportage som ska sändas i TV-programmet Sverige.
När man uttalar sig om framtiden så tigger man om att förr eller senare se ut som en idiot. Det är lätt att plocka fram exempel på folk som hävdat att datorerna skulle leda till det papperslösa samhället, att stadsbussar skulle ersättas med tryckluftsrör och att Agneta Bolme Börjefors skulle leva längre än Peps Persson.
När man blivit intervjuad är det vanligt att känna att man inte är helt nöjd med vad man sagt. Att det finns saker som man vill gå tillbaks och korrigera, och lägga till. Den här gången känner jag att jag vill skriva en hel bok.
Men men. Jag litar på att det blir helt okej i sitt sammanhang. Det här är inte ett sätt att backa från det jag skrev i förra inlägget. Det jag skrev där är Sanningen.
9 kommentarer:
Du BORDE kanske skriva en bok om underground-standup. Jag tror du är rätt man. JAG hade läst den.
Skulle du läsa den även om jag skrev den som förklädd fiktion? Jag tänker mig som Åshöjdens BK, fast med standup.
Jag skulle läsa den om du så förklädde den till starwars fan-fiction. Tycker det låter roligt med förklädd fiktion. Roos & Tegnérs är säkert intresserade (säger jag utan att veta ett skit).
Kapitel 1.
Kringlan slirade på gräset. Valle och Nisse stod och delade på en cigg.
-Släck den där giftpinnen, ropade Kringlan. Om Marcus ser det där blir ni portade på momangen!
En lite kylig vind svepte förbi Tangopalatset. Kringlan parkerade cykeln. Pojkarna gjorde sig redo att gå in.
-Är det nån som hört nåt om en körordning, frågade Nisse.
-Jepp. Du är först, sa Valle.
Nisse suckade tungt:
-Jag får alltid vara först.
-Snickesnack, sa Valle.
De gick in genom porten till den ekande foajén och ner för spiraltrappan mot källaren. Den lille klubbdirektören Marcus var stressad som vanligt. Han stod vid kassaapparaten och fyllde på växelkassa.
-Kan jag skriva upp två polare på listan, frågade Valle.
-En, sa Marcus vresigt. Det här är en specialkväll. När vi är i källaren kan ni bara skriva upp ett namn på gästlistan.
-Okej, men jag menade bara som bokning. De kan betala för sig.
Marcus mumlade:
-Jojo, men det går ju bra.
Specialkvällarna på ståuppklubben Oslipat var ett vattenhål för det unga komikergänget. Det var en skyddad verkstad, där alla stolt visade upp nyskrivet material på ett särskilt tema. Just den här kvällen var temat Inflationen i Storbrittanien på 20-talet. Alla var peppade. Kanske FÖR peppade? Det skulle snart visa sig.
Inne i den halvskumma belysningen satt Bössan vid ett bord. Han satt med näsan nerkörd i ett papper.
Valle gick fram:
-Tjena! Läget?
-Jag är så nervös.
-Det är inget att va skraj för. Det är en vanlig publik bara.
-Men jag känner mig så dåligt förberedd.
-Du kan det säkert bättre än vad du tror.
-Nej, inte den här gången.
De avbröts av Fritte, Marcus två meter gänglige kompanjon.
-Hej!
-Hallå.
-Tjena!
Fritte log brett och slog sig ner bredvid Bössan:
-Det ser ut att bli fullbokat ikväll. Jag tror att det kommer att bli en höjdarkväll.
Klockan var sju och publiken började droppa in. De övriga komikerna anlände också en efter en: Jofi, Ramen, Jossan, Blomman och Kalle.
En del beställde öl i baren och småpratade. Andra vankade av och an nervöst och repeterade tyst för sig själva.
Plötsligt hördes ett skrik, och tumult utbröt! Jeppe och Simme, två komiker som hade kommit för att titta, låg på golvet och brottades i vild frenesi.
-Den jäveln har stulit mitt skämt, ropade Jeppe.
Han måttade ett slag mot Simons käke. Och missade med en hårsmån. Fritte rusade fram och drog bort Jeppe.
-Om ni inte kan sköta er så behöver ni inte komma hit alls! Varför gör ni så här mot varann? Jag trodde ni var kamrater!
Jeppe började prata hetsigt, med gråt i halsen:
-Han stal min spaning om att frireligiösa älskar polotröjor! Jag tänkte skriva ett kul inlägg på Rikets Sal, men nu har han redan sagt det i Tankesmedjan!
-Jag kom på samma sak själv, skrek Simme förtvivlat. Det är du som har stjäl!
Fritte tittade båda i ögonen, skakade på huvudet och sa:
-Seså grabbar, nu lugnar vi oss. Ni måste väl förstå att den spaningen inte har någon verkshöjd. Ni kan båda använda den. Sätt er nu en bit ifrån varandra. Showen börjar strax.
Nu snackar vi! Jag kommer följa det här med spänning.
Det är med en tår i ögat som skriver detta. Marcus, skriv färdigt boken nu.
Kapitel 2.
Plötsligt stod Kringlan på scen!
Han bländades av lamporna. En svettdroppe letade sig nerför hans panna och stack till i ögat.
Det var som om tiden stod stilla. Han hade precis skojat om Churchills största misstag efter första världskriget. Att som finansminister knyta pundet till det värde det hade före kriget. Jämförelsen med Ola Ströms 80-tals-cred var kanske för drastisk?
Längst bak hördes två händer börja klappa mot varandra. Och sen ytterligare ett par händer. Snart var det en riktig applåd.
Kringlan kände sig lite lättad, men inte nöjd. Han visste att han var tvungen att arbeta vidare med skämtet om han skulle framföra det igen.
När föreställningen var slut hjälpte alla till att bära tillbaks stolarna till Tangopalatsets stora sal. Det var ett tungt arbete, men eftersom alla hjälpte till så var det ändå rätt snabbt avklarat. Kringlan kunde trots sin spensliga kropp bära upp till fyra stolar på en och samma gång.
-Stark som en myra, skämtade Fritte. Det där är ju fyra gånger din egen vikt, Kringlan!
När allt var undanröjt gick hela gänget över till Tröls. De satte sig vid ett långbord i bakre salen och tjattrade om kvällens föreställning. Alla verkade vara överens om att Marcus var den som hade gjort bäst ifrån sig. Inte konstigt med tanke på att det var han som hade valt ämne. Ekonomisk Historia var något av hans grej.
Kringlan kände sig halvnöjd med sin insats. Det hade inte gått dåligt på det hela taget, men publiken hade mest skrattat åt de mest publikfriande skämten. De som handlade om horor och inflation. Kalle lade sin trygga hand på Kringlans axel och sa:
-Jag tyckte du var bra.
Kringlan blev varm i bröstet. Han beundrade Kalle, och kände en djup respekt för Kalles åsikter. Om Kalle sa att han gillade det så spelade det inte så stor roll om publiken inte hade skrattat så mycket.
Kalle var äldre än Kringlan och kändes mognare. Mer vuxen. Nu när Kringlan bodde i en storstad långt bort från sina föräldrar så kändes det skönt att ha äldre kompisar som han kunde prata med och få råd och stöd av. Ikväll var han även nervös av en annan anledning: han och Nanna hade bestämt sig för att ligga med varandra.
Kringlan och Nanna hade varit ihop ett år. De hade träffats på radiojobbet, och bodde nu ihop. Allting kändes härligt med Nanna. Ibland kunde Kringlan komma på sig själv vid frukostbordet att bara sitta och titta på Nanna och tänka "vad fint allt är".
Kringlan tittade på hennes söta ansikte på andra sidan bordet. Han gillade när hon hade den mörkbruna långa håret utsläppt så där.
Kalle gav Kringlan ett menande leende. Han hade sett hur Kringlan tittade på Nanna. Kringlan rodnade. Kalle la huvudet på sned.
-Får jag prata med dig, sa Kringlan.
-Javisst, sa Kalle.
Kalle och Kringlan gick till främre rummet och satte sig vid ett ensamt bord. Kringlan visste inte riktigt vad han skulle säga, men började ändå prata:
-Jo... det är så att... Jag och Nanna har ju varit tillsammans rätt länge nu, och vi vill gärna... du vet..?
-Ha samlag?
-Mm.
-Okej. Det är väl bra?
-Jo.
-Men?
-Jag är bara lite nervös.
-Det är väl klart att du är. Det är inget konstigt med det. Jag kan också bli nervös. Det är ju extra pirrigt när man verkligen älskar någon, eller hur?
-Ja.
-Har du skydd?
Kringlan fiskade upp kondomen. Pappret var skrynkligt eftersom det hade legat i hans plånbok. Kalle nickade och sa:
-Det är bra, killen.
Kringlan log.
-Så länge ni är säkra på att ni verkligen vill göra det här så finns det ingen anledning att inte göra det, sa Kalle. Men om det inte känns rätt så ska ni så klart låta bli. Man ska ju inte göra det bara för att alla andra gör det.
-Nej... Det är inte därför vi gör det!
I baren ringde klockan för sista beställningen. De gick tillbaks till bakre rummet. Där talades det om efterfest. Kringlans blick mötte Nannas, och båda visste att de hellre ville hem till sig själva den här kvällen...
Kapitel 3.
Nanna stod upp på den stora golvmadrassen. Kringlan stod bredvid och kramade kondomen i handen. Det var alldeles tyst i lägenheten. De tittade på varandra i stearinljusets sken. Nanna tog av sig sina jeans. Kringlan började fumla med sina egna byxknappar. De fnissade till lite. Nanna sträckte armarna upp i vädret och lät Kringlan ta av henne T-tröjan. Hon hade ingen BH på sig. De små brösten var vita i jämförelse med den övriga kroppen som hade börjat bli lite brunbränd nu. Kringlan kunde inte slita blicken från dem. Nanna smekte hans kind. De klädde av sig resten av sina kläder och la sig på madrassen under täcket. De fortsatte att vara tysta. Lyssnade på varandras andetag. Båda väntade på den andres initiativ. Kringlan la sin arm ovanpå täcket och började fingra på kondomen. Nanna tittade på den, log, och kysste Kringlans kind. Kringlan var mer nervös nu än vad han hade varit när han skulle upp på scenen tidigare samma kväll. Han öppnade kondompaketet så försiktigt han kunde och plockade ut kondomen. "Hoppas jag inte gör fel nu", tänkte Kringlan. Med lite skakiga händer vecklade han ut kondomen en liten bit. Sen trädde han den över ståndet. Det gick bra!
Han kysste Nanna och lade sig ovanpå henne.
-Är du säker på att du vill?
Nanna nickade.
Efter samlaget kunde Kringlan inte sova. Han låg och tittade på Nanna. Hon låg och blundade och andades alldeles fridfullt. Kringlan var både uppspelt och rofylld samtidigt. Tänk att få känna så här!
Han klev upp och satte sig vid skrivbordet. Han bläddrade igenom sina anteckningsböcker. När han läste sina gamla sexskämt så blev han nästan generad. De kändes barnsliga nu. Sex är ju så mycket mer än bara kukar och fittor. Han bestämde sig för att skriva nytt material om sex. Hur det verkligen är. En direktkontakt mellan två själar. Han klottrade ner tanken i sin anteckningsbok men kände strax därefter att han var trött. Han gick och la sig tätt bredvid Nanna. Kringlan gav henne en lätt kyss, och somnade sakta.
Nästa dag satt Kringlan med Nisse och Valle på Simrishamnsgatans kafé. Kringlan ville berätta att han och Nanna hade legat med varandra, men han ville å andra sidan inte skryta. Det kändes dumt att säga något sånt. Och framför allt respektlöst mot Nanna.
-Jag och Kajsa knullade som faan igår, sa Valle.
Nisse nickade och flinade.
-Vi gjorde allt med varandra, fortsatte Valle. Sextinian också!
Kringlan hade hört det här förr. Valle brukade skryta om hur han och hans flickvän låg med varandra. De hade till och med fått två barn!
-Jag och Maria hade också sex, sa Nisse.
Det blev tyst en kort sekund. Valle och Nisse sneglade på Kringlan. De förväntade sig egentligen inget annat än att han som vanligt skulle sitta tyst. Men istället hörde de Kringlan säga med tvekande stämma:
-Jag och Nanna... gjorde också det igår.
Valle och Nisse bara gapade. Sen sa Valle:
-Jaså! Lillgrabben har blivit stor!
Nisse reste handen i en high five-hälsning. Kringlan kändes sig tvungen att klappa till den med sin handflata.
-Vilka ställningar? frågade Valle.
Frågan fick Kringlan att känna sig ännu mer obekväm. Det här var för intimt.
-Tog du henne bakifrån? frågade Nisse.
Kringlan skruvade på sig:
-Äsch. Det var väl helt vanligt, liksom.
Plötsligt pep det till i Valles mobiltelefon. Han plockade upp den och läste sms:et.
-Åh fan.
-Vadå? undrade Kringlan och Nisse i kör.
-Det är stora grejer på gång.
-Berätta! sa Nisse.
-Raw Rookie Challenge är på väg hit. En av oss kan få bli stjärna...
Det här var ju enormt konstigt att läsa. Men jag är fortfarande lika sugen på att veta hur det kommer gå. Vänligen, fortsätt.
Skicka en kommentar