Carolina tog tåget till Malmö, och jag och Cecilia körde till Stockholm.
Där mötte vi upp med Fritte, Marja och Niklas Folkegård på Stockholms Improvisationsteater. Vi tränade improstandup ett par timmar och gick sen och åt indisk mat på en indisk restaurang serverad av en indisk kvinna.
Niklas låtsas vara expert och Marja låtsas vara intresserad.
På kvällen var jag och Marja lite home alone. Vi kollade på Lyxfällan och lekte Sanning eller Konka.
På fredagen åkte vi tidigt mot Gävle. Jag hittade tack vare GPS:en snabbt till Skrinvägen. Tyvärr borde vi ha åkt till Skridskovägen, där Cecilia stod och väntade. Touch screen i all ära, men den kan få mig att känna mig tjock om fingertopparna.
När vi ställt in rätt adress bröt solen fram genom molnen. Det var vackert. Men det gjorde också skärmen på GPS:en mjölkigt vit, som isen i en ishockeyarena. Jag försökte förtvivlat sätta på GPS:ens ljud, men eftersom jag samtidigt försökte låta bli att krocka så tog det sin lilla tid innan jag förstod hur man skulle göra. Och då hade jag av misstag passerat tillräckligt med vägtullar för att finansiera Stockholms ringled.
Vi hämtade upp Niklas i Bredäng, och Fritte i Knivsta. Utanför Uppsala åt vi på Max.
Fritte: -Alltså, det är egentligen så att humlor kan inte flyga, va...
Fördelar med att äta på Max:
1. Man kan välja falafelbollar som tilltugg.
2. Kaffe ingår när man köper en meny.
3. Man får reda på hur mycket koldioxid varje grej man stoppar i munnen har orsakat.
Nackdelar med att äta på Max:
1. Köttet smakar vattnigt. Likt Prousts Madeleinekaka framkallar det minnen. Plötsligt är jag tillbaks i skolmatsalen på 80-talet.
2. Dressingen smakar är inte god. Den smakar som hamburgerdressing på tub från reahyllan på en stormarknad.
3. Om du äter på Max bidrar du till deras framgång, och då riskerar deras reklambyrå att få förnyat förtroende. Max reklamfilmer är ett hot mot vår psykiska hälsa.
Fritte förklarade för mig att de två första punkterna är en smaksak.
Eventuellt kan du alltså anse att fördelarna väger över, och då ska du förstås fortsätta att äta på Max.
Inne på restaurang GW. Vid fyratiden anlände vi till restaurang GW där Gasta håller till numera. Vid halv fem gjorde vi ett genrep där vi visade Gastas konferencier Hans Carstensen hur improstandupen gick till.
Sen kunde vi ta vår egen lilla tid till att förbereda oss.
Tio i åtta drog vi igång föreställningen. Det märktes direkt att publiken inte var van vid standup. Det är inget gott tecken när vissa vid bordet längst fram sitter med ryggen mot scenen och inte visar minsta tillstymmelse till att vända på sig.
Jag var först ut som komiker. Och fick kämpa. Fast det var jag beredd på, och därför var jag noga med att inte tappa energi även om responsen var svag i början. Men efter ungefär halva tiden kom de igång och började skratta bra. Marja tog över och förvaltade tiden väl. Stämningen hölls uppe och ökade gradvis. Likaså när Cecilia stod på scenen. Väldigt bra jobbat, och skratten blev hela tiden högre. Fritte avslutade akten på ett helt fenomenalt sätt. Han gjorde genast en punktinsats på de mest svårflörtade borden, och isen lossnade direkt. Sen fortsatte han köra över publiken tills det bara var en våt fläck kvar. Andra akten bestod av improstandup, och då var även Niklas med. Det gick lite upp och ner. Stämningen var ofta på topp, men ibland sänktes tempo lite för mycket, och då blev vi lite för försiktiga. Mot slutet när vi svarade på publikens frågor gjorde vi misstaget att mjölka ur varje ämne för mycket, och det gjorde också att vi tappade tempo. När man börjar trampa vatten är det bättre att ta en ny fråga. Med mig från Gävle fick jag ett signerat ex av Hans Carstensens ungdomsroman Standup Psycho. Via min vän Peter Nilsson har jag hört att även jag namedroppas i den. Och det är väl ändå allt som krävs för att man ska sträckläsa en bok med en bula i byxan?
Efter föreställningen. Fritte, Cecilia, Hans, Niklas och Marja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar