Jag lånade mina föräldrars bil och for iväg till Hässleholm. Jag hann i tid. Tack vare att jag inte litade på Eniros tidsberäkning. Eniros beräkningar är gjorda av sanna tidsoptimister. Samma sorts jasägare som sa att Hallandsåstunneln skulle vara färdig innan helvetet frös till is.
På skolan gjorde jag, Sara Arámbula och Christina Strömwall en så kallad berättarrazzia. Vi turades om att dyka upp oannonserat i klassrummen och berätta en historia. Första gången blev eleverna rejält förvånade. Sedan hade de ju redan fått besök, och visste vad som hände. Det gick bra att berätta. Trots att det alltså rörde sig om åttondeklassare. Min vän Sara som jobbar som lärare säger att killar i åttondeklass borde inte få gå i skolan. Man borde bara skicka upp dem i träden och låta dem runka och trumma ett år. Alla som någonsin har gått på högstadiet kan fatta vad hon menar. Men de här ungdomarna skötte sig faktiskt fint. Det var mest i sista klassen som jag mötte en tuffare attityd. När jag kom in i klassrummet gav de tydligt uttryck för att det var urtöntigt med berättelser. Fast en kille var ändå försiktigt positiv när han sa "Men det här är i alla fall en kille". Och när jag väl började berätta min dråpliga mobbinghistoria så lyssnade de uppmärksamt och skrattade på rätt ställen.
Aron mediterar strax innan han ska upp på scen.
Och ikväll uppträdde jag på MACK. Det var länge sen jag stod på MACK:s scen. Jag har sett fram emot det. Närheten till publiken gör att man ofta kan leka ordentligt där. Och så även den här gången.
Eric Andersson var konferencier, och skötte sitt uppdrag mycket bra. Det tog inte lång stund förrän publiken var lika glada som republikanska föreningen var efter att Carl-Gustaf hade uttalat sig om Brunei.
Tomas Högblom uppträdde efter mig, och det gick väldigt bra för honom också. Rookiesar den här kvällen var Anders och Tina. Om jag hade kunnat deras efternamn så skulle jag ha skrivit ut dem. Men jag lär mig dem säkert snart.
Kvällen avslutades av Aron Flam. Det är alltid väldigt roligt att se Aron. De senaste gångerna jag har sett honom så har han varit mästerlig. Och det tyckte jag han var även ikväll. Han har lärt sig knepen för att få alla sorters publik att pejla in hans humor nu. Förr när jag såg honom fick han rätt ofta hämta tillbaks publiken han tappat. Men nu när jag ser honom så tappar han dem aldrig, trots hårda skämt och provocerande sanningar. Humorn ligger mindre i stämningen, och mer i vad som faktiskt sägs. Snyggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar