Diagnosen

Ungefär vartannat år drabbas jag av perioder med svår hosta. Dessa brukar vara ungefär tre månader. Det har varit så de senaste tolv åren, så vitt jag kan minnas. Det är jobbigt.

Jag har sökt mig till sjukvården tidigare utan att de har kunnat ge mig någon diagnos. De har inlett tester, men det har dragit ut på tiden, och det har slutat med att de inte kunnat ge mig något ordentligt besked innan min hosta har försvunnit av sig själv.
Jag började hosta i januari. I början var den inte så farlig, så det tog ett tag innan jag insåg att det var min långtidshosta som var tillbaks. Och hostan blev värre med tiden. Jag bestämde mig för att inte ge upp den här gången förrän jag fått en ordentlig diagnos. Den åttonde mars gick jag till Vårdcentralen, bara för att få veta att man inte kan göra så. Man måste förstås ringa till dem. Det var helt omöjligt att få prata med personen som bokade tider, även om hon uppenbarligen var i huset jag befann mig i.
Jag fick läkartid en vecka senare. Då fick jag också röntga lungorna. Ingen diagnos kunde fastställas. Jag fick komma tillbaks den 29 mars för ytterligare tester. Då fick jag också instruktioner att ringa min läkare på torsdagen 8.00-8.45. Sista chansen innan han var borta ett tag. Han svarade inte i telefon. Jag ringde receptionen och fick veta att han bara tog emot bokade telefontider den dagen. Jag bönade. Och bad. Förklarade att jag inte ville vänta längre på eventuell medicin. Min doktor ringde upp mig. Och redovisade grundligt vad jag inte hade:
-KOL
-Kikhosta
-Astma
-Allergi
-Fel på lungorna
Faktum var att testerna visade att jag var rätt så frisk.

Diagnosen blev att mina luftrör är "en svag punkt".

Kanske är det ett förstadium till KOL eller något liknande.
-Hur ska jag göra för att undvika att det blir värre i så fall, frågade jag doktorn.
-Du rökte inte va?
-Nej.
-Och du har aldrig gjort det?
-Nej.
-Fortsätt med det.
Och så skulle jag ta hand om mig i största allmänhet.
Jag fick recept på astmamedicin med lite kortison i. Det skulle kanske hjälpa lite. Förmodligen inte. Strax innan vi la på luren kom doktorn på att vi kunde göra ytterligare ett test. Ett som kollade blodflödet kring lungorna.
Jag köpte astmamedicinen. Den kostade 300 kronor. Och efter att jag köpte medicinen har jag knappt hostat alls. Men inte tack vare medicinen. Den är fortfarande oöppnad. Min hosta verkar helt enkelt vara över för den här gången. Nu väntar jag bara på kallelse till det sista testet.