Nerv-ÖS

I onsdags övergav jag min halvt sorterade bokföring och flydde med bil till Örebro. Jag hade Cecilia Ramstedt och Carolina Svensson med mig. Vi turades om att köra. Mest spännande var det när Cecilia körde. Hon var lite kräsen med bensinstationer, vilket resulterade i att vi till slut fick umgås ordentligt med risken att vi inte skulle hinna fram på grund av bensinstopp. På de sista bensinångorna lyckades vi ändå ta oss fram till en mack.

Arvid Asplund hälsar publiken välkommen.

Klubben vi skulle uppträda på var den relativt nystartade Nerv-ÖS, som huserar på studenternas kårhus. Den drivs av Arvid Asplund -känd från klubben Bajsnödigt i Göteborg. Arvid har tagit med sig den sköna uppfinningsrika tänka-utanför-ramarna-ambitionen, och serverade en rolig kväll med knasiga inslag. Bland annat tog han utbytsstudenter* till hjälp i komikerpresentationerna.

Kristian Flodin, Carolina Svensson, övrig publik.

Första akten inleddes på ett tillbakalutat roligt sätt av Kristian Flodin. Om Nils Lind fick barn med Leif GW Persson så skulle det barnet vara Kristian Flodin. Det är självklart menat som en komplimang.
Carolina gick upp och visade att hon redan är stabil, trots sin ganska ringa erfarenhet. Sen uppträdde en gotländsk kille som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på. Jag chansar och säger att han heter Rauki Raukisson. Detta var blott hans femte gång på en standupscen, och med tanke på att han har haft ett års uppehåll som gjorde han det mycket bra. Akten avslutades mycket bra av Tomas Bonderud.

Innan andra akten började uttryckte Cecilia en viss oro över att det var sladdlösa mikrofoner. Hon sa att de brukar krångla. Som mer erfaren stand up-komiker lugnade jag henne och sa att man inte behöver tänka på sånt. Det där är ju teknikerns ansvar.
Cecilia inledde andra akten och var väldigt bra. Det är verkligen kul att se att det har lossnat ordentligt för henne på scen nu. Hon har alltid haft skitstarkt material, och nu börjar hennes leverans matcha skämten. Tyvärr drabbades Cecilia av att mikrofonen lade av och fick bytas ut. Men hon kunde strax fortsätta showen.
Jag avslutade kvällen med 25-30 minuter. Det var kalaskul att stå på scen. Jag improviserade mycket och pratade en god stund med publiken. Trivdes med uppmärksamheten. Tyvärr krånglade ljudet ibland, och då fick jag se till att lägga på extra energi för att starta om föreställningen. När även min mikrofon dog slutgiltigt beslöt jag mig för att säga tack för mig.

Cecilia Ramstedt på hotellet.

Cecilia, Carolina, Tomas, Kristian och jag fick dela på ett rum på hotell Plaza. Jag gjorde vad jag kunde för att pressa fram lite kollo-känsla genom att föreslå att vi skulle leka Sanning eller Konka. Alla sanningar som kom fram kommer för alltid att stanna på rummet. Jag var den enda som faktiskt valde Konka emellanåt. De andra var för lata. Kristian beordrade mig att gå ner till receptionen och fråga vilken kanal porren fanns på. Det visade sig att vi hade hamnat på ett porrfritt hotell. Strax därefter somnade Kristian, men vi andra lekte vidare tills skamkänslorna vaggade oss till sömns.

*Den uppmärksamme kunde se att det var fusk! Det var i själva verket Arvids kompis som klädde ut sig!