Konstrundan

I påsktider är det tradition att åka ut på konstrunda i Skåne. Det är kanske den finaste borgerliga tradition vi har. Man hälsar på i konstnärernas eget hem. De flesta har det ganska städat på ett sätt som inte riktigt stämmer med myten om konstnärernas bohemiska liv.
I lördags åkte jag och Marja ut i riktning mot Österlen. Planlöst, men inte helt utan ett mål. Precis som varje road movie med självrespekt så fanns det en meningsfull slutstation. Marja gjorde en pilgrimsresa.

På Österlen är vissa mer frigående än andra.

Simrishamns konstskola. Ernst-Hugo Järegård och Börje Ahlstedt-nallar.

Simrishamns konsthall. Provokativ konst! Är ingenting heligt längre?

Simrishamns konsthall. Gullig konst. Levande kaniner berör.

Rökt lax. Naturens eget godis.

Baskemölla by day.

Anna Tornquist. Bäst i test.

Börje Lindberg. Generöst att upplåta uthuset åt sin skulptur.

När man besöker Gunilla Mann så låtsas man att man är blind. Det är en överlevnadsinstinkt.

Fria Konsnärers Gille. De som är för farliga för de andra konstnärsföreningarna.

Marja försöker rita ett hjärta.

Det andliga hemmet.

Slutet på resan var Vinslöv. Det var hit Marja ville. Vi besökte minigolfbanan. Körde förbi bänken.
Jag har själv aldrig sett hela Plötsligt i Vinslöv. Så jag kände inte riktigt samma andäktiga känsla som Marja. Men jag får se till att se filmen snart. För jag har en känsla av att vi kommer att återvända. Något i Marjas blick sa mig det.