Igår slog det mig att det skulle vara intressant att kolla in Judy Carter. Judy Carter har skrivit ungefär hälften av alla handböcker som finns om Standup Comedy. Och då är det väl intressant att se hur det själv ser ut när hon ståuppar.
Jag tog Youtube till min hjälp. Det här är vad jag fann:
Det är alltså en bra idé att kolla in någons konstnärskap innan man väljer att göra den personen till ens mentor.
Jag kan väl lika gärna säga det rakt ut. Jag tycker inte att hon är kul.
Det där är förstås en smaksak. Många gillar henne, och om man vill göra hennes sorts humor så är det hennes böcker man ska läsa. Men jag och Nils Lind kunde ändå inte låta bli att skrocka lite för oss själva när vi kom ihåg det talessättet "Those who can't, teach". Med tanke på att Judy Carter är mer känd som författare än som komiker så verkar det ju ändå vara lite relevant.
En minut senare sa Nils:
-Men vänta nu. Jag ska ju snart hålla en kurs i standup.
Jag skrockade. Ännu mer förnöjt än för en minut sedan. En minut senare kom jag på:
-Men vänta nu. Jag kom just ihåg att jag har jobbat som lärare i improvisationsteater de senaste åren.
Nils skrockade.
3 kommentarer:
Hon jobbar mycket enligt principen "ståuppa i en gigantisk lokal, så låter dina utspridda pity laughs som att du får någorlunda bra respons."
Själv jobbar jag mycket enligt principen "överanvänd citationstecken för att uttrycka saker du säkerligen hade kunnat formulera bättre om du bara tagit dig tid till det." Men det är nåt jag, citat, "försöker vänja mig av med."
Jag tror inte det är hennes material som gör att man hatar det, det är hennes person. Hade George Carlin dragit samma rutin hade det suttit som en smäck.
Jag skulle vilja se henne köra 7 words you can't say on television.
Skicka en kommentar