Kristian Svensson. Festivalens egen trubadur.
Dagen började med att jag fick sms av Al Pitcher. Han skulle uppträda första timmen. Han berättade att tåget var kraftigt försenat. Och tåget var full med komiker som skulle till oss.
Vi höll huvudet kallt, och efter ett snabbt möte med Lena Frisk och Fritte så hade vi stuvat om de komiker som inte hann fram i tid.
Simon Svensson i första timmen. Jag uppträdde som första komiker i första timmen i Saluhallsgången. Det gick bra, och jag hade kul på scen.
Direkt efteråt återvände jag till att jobba med Powerpointen som skulle användas till galan. Att ha mig som ansvarig för något tekniskt är som att låta någon med höjdskräck jobba som sotare. Det är inte det att jag inte klarar av det. Teknik strular alltid. Oavsett vem som står vid rodret. Men jag tar det personligt. Vi kollade så att min dator funkade ihop med projektorn. Två gånger faktiskt, med och utan ljud. Men det räcker inte för att jag ska bli lugn. Jag vet ju att det inte innebär att det inte kommer att krångla sen.
Paul Tilly efter pausen. Norra Hallen. Under hela dagen kände jag mig stressad. Betydligt mer stressad än vad jag brukar göra. Förutom småsaker som dök upp så levde jag med hotet att powerpointen inte skulle funka som den skulle i skarpt läge. Och fortlöpande fick jag göra justeringar när jag, Kringlan och Marika upptäckte att det saknades vissa delar i powerpointen.
Det slutade med att jag plötsligt upptäckte att det snart var dags att gå upp som konferencier i Norra Hallen. Det var bäddat för att sluta illa. Och det gjorde det också. Jag vet om att det inte är bra att gå upp på scenen utan att vara tillräckligt förberedd. Och nu fick jag lära mig det igen. Det är alltid irriterande att göra om gamla misstag.
Kringlan och Marika inledde galan med sång och dans. Stillbilden gör inte dansen rättvisa. Erik Börén var DJ. På grund av en liten försening hade vi inte mer än trettio minuter på oss att bygga om inför galan. Ingen fara, eftersom det inte var så värst mycket att bygga om. Jag kopplade in min dator till projektorn. Konstaterade att både ljud och bild funkade, och... då börjar bilden blinka. Både på skärmen och på projektorbilden. Teknikerna på plats förklarade att den troligaste orsaken var att kortet som VGA-sladden kopplas till var knäckt.
Jag sprang ut för att se om jag kunde få tag i någon annan dator. Jag sprang på taniga ben. Efter en liten stund hade jag med mig Mackan Anderssons dator. Men det var i princip redan för sent. Vi skulle inte hinna få över informationen. Teknikerna hade tejpat VGA-sladden. Så nu blinkade det inte längre.
Jag fattade beslutet att inte försöka få över innehållet till Mackans dator, utan att använda min egen istället. Det var nervöst hela vägen. Men det funkade utan några problem.
Al Pitcher avslutade galan med en liten miniversion av hans picture show.
Efter galan hade vi fest. Efter festen hade vi efterfest på hotellet bredvid. Jag var lite för utmattad för att orka festa ordentligt. Men jag gjorde vad jag kunde. Så länge jag får prata lite politik med Lasse Karlsson när vi båda är onyktra så kan jag inte vara missnöjd med en fest.
På efterfesten. Ola Söderholm är ibland lite melodramatisk. Som när han gestaltar sitt svar på en enkel fråga som "Hur mår du?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar