När vi hade vår Žižek-dag förra månaden sa Niklas Hansson "Jag vill göra teater som hyllar systemet. Helt oironiskt". På lördagskvällen kunde jag se reslutatet. Föreställningen Konsten att växa upp. Statsteaterns första föreställning.
Efter att ha sett Konsten att växa upp kan jag fortfarande inte uttala mig om Niklas Hanssons bevekelsegrunder. Kanske vill han med omvänd psykologi kommentera det omöjliga att göra systemkritisk teater. Oavsett om det sker på kommersiella villkor eller med hjälp av bidragspengar så är man ofri. Kanske vill han ändå också på riktigt passa på att ge en glad taskspark på kulturarbetarna som ändå försöker. Det är öppet för tolkning hur ironisk kritiken mot samhällskritikern är, och om jag känner Niklas rätt så trivs han med den ambiguiteten. Men personligen satt jag och njöt av det riktigt vassa lustmordet på de självutnämnda fritänkarna som kan gömma sig bakom floskler som "det viktiga är inte att ge svar utan att ställa rätt frågor". Och på sätt kan man fortsätta att vara diffus i sin analys och inbilla sig att man är mot konsumtionssamhället samtidigt som man bygger upp hela sin identitet med hjälp av handla skivor. Biljett till Konsten att växa upp köper du på Kulturcentralen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar