onsdag 16 september 2009

Talk show

I min lågintensiva strävan att hitta en personlig dröm smakar jag just nu på hur det skulle vara att vilja bli programledare för en talk show.
Jag är inte intresserad av den kvällssända underhållningsvarianten. Jag är inte ute efter Conan O'Briens eller Robin Paulssons jobb. Det som jag siktar in mig på är dagtidssända talk shows. Varianten som leds av Oprah Winfrey och Rachael Ray.

De amerikanska dagsända talk show-programmen har ett format som tydligt riktar sig till den tänkta publiken: de uttråkade hemmafruarna. Förutom gästande artister samtalas det om relationer, litteratur, matlagning och hur man förbättrar sitt utseende.
I Sverige finns egentligen bara en dagsänd talk show: Efter tio, men Malou von Sivers. På TV 4. Programmet har i grund och botten samma format som de amerikanska förlagorna.
Det märkliga är att vi i Sverige inte har hemmafruar i den utsträckningen som de har i USA. De som tittar på TV dagtid här i Sverige är studenter, arbetslösa, pensionärer och ståuppkomiker (samt även andra som har kvällsjobb). Om jag får vara programledare i en sån här talk show skulle jag fylla programmet med sånt som kan intressera dessa målgrupper: filosofi, politik, internetporr, TV-spel, mat, nöje och sociala spelregler.

Just nu medan jag skriver sitter Jan Guillou hos Malou von Sivers och bjussar på den ofrivilliga ironin när han berättar om hur han förr i tiden inte var så ödmjuk. Att han då rent av var uppblåst. Före reklampausen fick man se honom förlora kampen mot sin mobbarinstinkt när han satt bredvid den alltid lika självhävdande Björn Ranelid. Jan förklarar sig: "Jojo, reflexerna sitter ju i".
Efter pausen ska Plura laga mat.
Jag måste inse att Malou redan är steget före. Det här är precis vad studenter, arbetslösa, pensionärer och ståuppkomiker vill se.

Inga kommentarer: