Vid ettiden, dagen efter Oslipat Grå 4, fick jag ett telefonsamtal från Kalmar. Kunde jag uppträda på Byttan där samma kväll?
Självklart hoppade jag på tåget. Jag hann bara äta lite Burger King-mat på stationen innan jag gav mig iväg. Det var mättande, fast bieffekten var matförgiftning.
Två timmar innan jag skulle stå på scen låg jag och kräktes på hotelltoaletten. Få saker är lika effektiva för att få en att känna sig som en rockstjärna.
Jag blev långsamt bättre under kvällen, och mitt uppträdande gick bra. En timme senare gjorde Kalmar stad vad den kunde för att livet ska kännas som en Peter Greenaway-film...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar