Förra veckans gig

Tomas Högblom på Dockan.

Förra veckan gjorde jag fyra gig. Jag pratade mest om någorlunda aktuella händelser, och om Gud (i Ingemar Hedenius anda).
Jag inledde min standupvecka på Mässingshornet, och som vanligt var det väldigt kul att stå på den scenen. Jag var lite arg på mig själv att jag inte skrivit stora mängder nytt, men det nya jag körde funkade. Och dessutom fick jag förnyad entusiasm för Gud-materialet som jag skrivit i våras. Nu när jag körde det för tredje gången upptäckte jag själv att det var roligare än vad jag mindes det.
Två dagar senare, på onsdagen, befann jag mig på klubben Dockan. Där blev det en riktigt trevlig kväll. Publiken var väldigt fin och hela kvällen genomsyrades av en varm stämning. Roligast i mina ögon var Tomas Högblom. Han är en av mina ständiga favoriter. Och just den här kvällen tände han till lite extra. I pausen pratade vi om hur konstigt det är med inspiration och motivation. Det borde finnas ett samband med hur viktigt sammanhang man uppträder i, och vad man får betalt. Men sanningen är nog att det har mer med hormoner och dagsform att göra.


Özz Nûjen på Hotell Erikslund

Kvällen efter hängde jag med och körde ett kort set på Hotell Erikslund. Konferenciern Elin Nordén gjorde ett mycket bra jobb med att få igång kvällen, och sen gick hela föreställningen från klarhet till klarhet. Det var otroligt häftigt att se Özz Nûjen avsluta kvällen. Han inledde med ett publiksnack som varade mer än halva giget. De döda punkterna lyste med sin frånvaro. Özz var helt enkelt mästerlig.
I lördags hade jag tillsammans med Kalle Lind ett gig som jag var lite nervös inför. Vi skulle tillsammans göra en rolig halvtimme på Kirsebergs församlingshem, i samband med kulturevenemanget Backanatten. Vi visste från början att det här skulle bli en familjevänlig sammankomst. Standup är inte synonymt med familjevänligt. Jag kände att jag var tvungen att tänka efter lite extra när jag valde vilket material jag skulle köra. Men det gick jättebra. Publiken var väldigt blandad. Men stämningen var skön hela vägen, och skratten kom som de skulle. Efteråt fick jag och Kalle vars två böcker om Hopp och Kärlek. Jag tror det kan vara bra för Kalle att läsa dem.

Kalle Lind på Kirsebergs församlingshem

En noggrannare skildring av Dockan-kvällen här. Och av Erikslund här, och här.