Därför spelar jag Fallout: New Vegas i hardcore mode

Jag spelar Fallout New Vegas i hardcore mode.
Ni som verkligen känner mig rynkar förstås era pannor. Ni tänker: "Men har du inte alltid hävdat att du ogillar när TV-spel är för svåra? Hur kan du då välja att spela i hardcore mode?".

Låt mig förklara varför.
Till att börja med så är harcore mode inte så svårt som det kan låta. Det tillför en hel del element som gör spelupplevelsen mer utmanande, men man kan fortfarande välja svårighetsgrad separat. Du kan alltså fortfarande välja om du vill slåss mot Mike Tyson eller Täppas Fogelberg, så att säga. Själv väljer jag normal svårighetsnivå. Jag är ingen riktig gamer. Normal nivå är en lagom utmaning. Jag testade lite på svårare nivå, men det innebar bara att jag var tvungen att jag dog och fick spela om mer. Och det hatar jag. Jag älskar Falloutspelen eftersom de är så narrativa, och när jag spelar vill jag komma framåt i historien. Så fort jag fastnar i ett spel så blir jag bara frustrerad. Jag är inte en människa som gillar motgångar. Varken i verkligheten eller i spel. Ni som verkligen känner mig vet detta, och hajade förstås därför till när ni fick veta att jag väljer att spela i hardcore mode.

Men det tål alltså att påpekas att hardcore mode inte gör att man fastnar i spelet. Istället skänker det i mina ögon ett par extra spelmoment som gör att spelet känns mer stimulerande som helhet. När jag spelade Fallout 3 och kom till en restaurang och någon frågade mig om jag ville köpa något undrade jag bara "varför då?". I hardcore mode måste man äta emellanåt för att inte dö, och ibland innebär det att det kan löna sig att handla en väl tillagad måltid. Att sova och dricka är också en nödvändighet. I förra spelet kändes det som onödiga inslag som bara fungerade som en slags dekoration i handlingsutrymmet, men som jag snart slutade med eftersom det var så meningslöst.
Ammunition väger en del i hardcore mode, och det gör att det är svårare att bli ekonomiskt oberoende genom att samla på sig skott. En annan skillnad mot när du inte spelar i hardcore mode är att dina kompisar kan dö (rätt lätt) i strid, så du måste ta ställning till om du tycker att det är värt risken att låta dem följa med till vissa platser. På det sättet liknar hardcore mode villkoren i Fallout 3.

För övrigt vill jag passa på att säga att Fallout New Vegas lever upp till förväntningarna. Det är på det hela taget ungefär lika bra som Fallout 3. Kanske rent av bättre. Jag är väldigt tacksam att slippa vara tvungen att ta mig igenom labyrintiska tunnelbanorna. Dessutom gillar jag Rödluvan-logiken med att man slipper de värsta odjuren så länge man håller sig till de stora vägarna. Det gör att man förstår och kan acceptera begränsningarna i ens rörelsefrihet innan man har lärt sig tillräckligt med självförsvar. Nu vill jag inte på något sätt lägga skuld på offret. Men om man försöker snedda över ett berg ska man vara medveten om att en Deathclaw kan dyka upp och slita en i stycken.

Det viktiga budskapet i den här texten är alltså att du bör ge hardcore mode en chans. Om du inte gillar det så kan du slå av det. Men eftersom du inte kan slå på det igen när du väl har börjat spela är det oerhört viktigt att du åtminstone ger det en chans från början. För min egen del tycker jag att det har gett Fallout en extra dimension.

På Stockholms tunnelbana kände jag plötsligt lite hemlängtan.