Den mest stillsamt förtrollade detaljen på helgens konstfest var bordet med
Nanakos scrapbooks. Hon hade lagt fram tre volymer som var gjorda under den tid hon bodde i Malmö.
När jag bläddrade i dem kunde jag dela hennes nostalgi. Nostalgi över minnen som inte är mer än fyra år gamla.
Det högg till i hjärtat när jag såg hur hon ritat upp våningen i Wienska palatsets där hon bodde.
Arkadien som vi förlorat.
Plötsligt kände jag igen midsommarfesten 2006. Jag undrar om den andra figuren från vänster är jag. Jag brukar inte se mig från den vinkeln. Hjälp mig. Är det jag?
Det högg till i hjärtat när jag såg hur hon ritat upp våningen i Wienska palatsets där hon bodde. Arkadien som vi förlorat.
Plötsligt kände jag igen midsommarfesten 2006. Jag undrar om den andra figuren från vänster är jag. Jag brukar inte se mig från den vinkeln. Hjälp mig. Är det jag? 
1 kommentar:
Jag tror inte att det är du. Håret är lite gulare än ditt. Men vem skulle det annars vara? Det har jag inget svar på så vi kan inget utesluta. Fina bilder från festen. Tack för att du kom.
Marie
Skicka en kommentar