Oslipat Privat 3

Igår när jag vaknade kände jag mig allt annat än pepp på att stå på scen. Jag var sjuk. Förutom den vanliga hostan som jag har haft de senaste två månaderna så kände jag mig matt och febrig. Jag försökte till och med sjukskriva mig lite genom att höra om Kringlan kunde ta över konferencierskapet på Oslipat. Men han skulle till Paris, och jag bestämde mig för att tappert kämpa på.

Jag var ensam denna kväll eftersom Fritte hade premiär på En Krogshow Till Farsa på Victoriateatern. Min stressnivå kom igång lite när jag inte kunde få ljud i högtalarna. Men det löste sig snabbt när Tangopalatsets Paul Utter hjälpte mig.
Föreställningen var inte slutsåld som de två tidigare har varit. 200 förköpta biljetter är inte dåligt, men det kändes lite tråkigt att inte kunna ha balkongen öppen.
Fast det där ändrades ungefär en halvtimme innan föreställningen skulle börja. Då hade det kommit så mycket folk att jag lät publiken gå upp på läktaren. Till slut hade det kommit så mycket folk att det kändes fullsatt.

Malin Nanhed.

Strax innan signaturmelodin körde igång tittade jag ut över besökarna och tänkte "det här kommer att bli fint". Och det blev det verkligen.
Jag inledde lite smygande med att bland annat beklaga mina krämpor. Som en gammal gubbe. Fast roligare, tror jag.
Malin Nanhed var kvällen första komiker. Hon var väldigt rolig, och knöt fint an till säsongens programförklaring när hon pratade om skillnaden mellan Personlig och Privat. Malin är ett härligt nytillskott på ståuppscenen i Malmö. Alla som inte har hållit ögonen på henne innan får börja göra det nu.

Cecilia Ramstedt.

Från och med nu går jag och Fritte upp och presenterar alla komiker på Oslipat själva. Experimentet med att överlåta presenterandet åt komikerna själva har pågått länge nog. Visst, det brukar gå rätt bra när komikerna presenterar varandra. Men det finns något värdefullt med att konferenciern dyker upp regelbundet och binder ihop kvällen.
Jag vet inte om min presentation av Cecilia Ramstedt blev den mest respektfulla. Men den var i alla fall personlig.
Cecilia var, som Malin Nanhed skulle uttryckt det, mycket privat på scen. Som vanligt. Väldigt roligt, och med den sedvanliga svärtan som kännetecknar Ramstedts humor.

Hanna Danmo

Nästa komiker presenterade jag som "säkerligen en av Stockholms mest älskade komiker". För det tror jag verkligen att Hanna Danmo är.
Hanna pratade om sin Aspberger och sina övriga diagnoser. Hennes personlighet är oemotståndlig, men ovanpå det har hon också riktigt roliga skämt. Finurliga och överraskande.
Första aktens sista komiker var ingen mindre än Måns Nilsson. Han bjöd på en härlig skämtkavalkad som mestadels handlade om smått och gott som hade hänt den senaste tiden. Bland annat berättade han att han tackat nej till att medverka i På Spåret. Och han förklarade varför på ett mycket vettigt sätt som jag hoppas fler få se på ståuppscener framöver.
Efter Måns hade uppträtt gick jag upp och berättade att det var paus. Inte ens vågar vi överlämna till våra komiker längre.

Måns Nilsson.

Pausen var väldigt bra. Fin stämning.

Efter pausen pratade jag lite med vår DJ Erik Börén. Och sen pratade jag med publiken. Efter Frittes modell, så som han gjorde förra gången. Den här gången hette publiken Love, och han var intresserad av data. Just nu spelade han Civilization 4. Han hade aldrig varit med i SSU, men tyckte inte att de var för för radikala. Han hade aldrig fantiserat om att ha Madonna som kompis. Han var en mycket trevlig ung man. Timid utan att vara blyg. Ett mellanbarn. Vi kommer med andra ord nog inte att se honom på en ståuppscen igen.
Tyvärr hade den utannonserade Sara Andersson blivit sjuk. Hon ersattes av Robin Paulsson. Robin hade en massa nya skämt. Och gjorde förstås dundersuccé. Hans personliga (inte privata) prat om konkurrensen med Skavlan är hysteriskt rolig.

Robin Paulssson.

Kvällen avslutades suveränt av den fenomenale Fredrik Andersson.
Han har en scenpersonlighet som påminner om en seriemördare som har ett gulligt barns likeability. Han är den sortens person som man bör vara "sunt misstänksam" mot. Om Fredrik säger "smaka på det här", så gör du klokt i att be honom smaka själv först.

Fredrik Andersson.

På det hela taget var det en jävligt härlig kväll på Oslipat. Jag älskade den.
Som vanligt gick merparten av komikergänget till Tröls efteråt.
Värt att lägga på minnet: om du vill beställa en drink på Tröls måste du ha med eget drinkrecept.