Några dagar i jämställdhetens tecken

I onsdags för en vecka sen missade jag Oslipat. Jag kunde inte ens komma förbi och höra eftersnacket. Det är första gången sedan starten som jag är tvungen att nöja mig med att läsa Frittes referat.

Själv befann jag mig på klubben Lobbyn, på Kulturhuset i Stockholm. Jag hade verkligen sett fram emot det. Jag älskar idén med klubben: att servera nyskriven politisk standup med tema hämtat från Sveriges olika departement. Med hjälp av en expertkommentator förs samtal utifrån det som komikerna har skojat om.
När jag var där var temat jämställdhet och integrationspolitik. Med tanke på den enorma mängd material jag har om genusfrågor skulle det vara en enkel sak att koka ihop en blandning av mina mest beprövade skämt. Men ett syfte med klubben är att testa nyskrivet, så därför koncentrerade jag mig på att framföra nya rutiner efter att ha inlett med en del säkert. Förutom mig så uppträdde Agneta Wallin, Lennie Norman, Behrad Rouzbeh och Pernilla Hammargren. Peter Strandbrink som expert. Aron Flam var konferencier (talman) -trots att han snabbinkallats som ersättare så gjorde han ett väldigt bra jobb. Alla andra komiker skötte sig också bra. De höll sig till ämnet och var roliga.
Jag diggar starkt att klubben verkligen tillåter en verklig diskussion mellan talmannen och experten och litar på att publiken är där för att höra tankar och idéer. Och ändå skrattades det förstås nästan mer just i detta samtal. Det blir lätt så när man försöker vara seriös. Inget fel i det. Tvärtom.

Trött Marja.

På torsdagen hängde jag med Marja till Tiny Comedy och kollade när hon uppträdde där. Hon gjorde det väldigt bra trots att jag vet att hon var så trött att hon knappt orkade stå på benen. Det var också trevligt att träffa Johan Sköld. Jag blev glad när jag läste på hans blogg att jag var där och "stöttade Marja". Det skulle kunna låta fel, eftersom ju Marja inte behöver mitt stöd för att vara bra. Men i sammanhanget gillade jag hur det lät. Att vara bihang är vanligtvis en kvinnas uppgift. Men den här kvällen fick jag känna hur det kändes att sitta i publiken och känna mig stolt över att veta att jag är tillsammans med en av kvällens stora behållningar.
Bara några dagar tidigare hade jag sett dokumentären Guest of Cindy Sherman som handlar om förhållandet mellan den världsberömda konstnären och den betydligt mindre kända konstjournalisten Paul H-O. Från att ha varit en uppskattad profil i New Yorks konstvärld förvandlades han snabbt till luft. Han redigerades bort från bilder och glömdes bort i inbjudningar. Istället för att njuta frukterna av den sekundärberömmelse som kan reflekteras på troféfruar visade män såväl som kvinnor bara medlidande med Paul -i bästa fall. I sämsta fall förakt. Och när han beklagade sig fick han höra syrliga kommentarer om "manligt ego" att han nu minsann fick känna på hur det var att vara kvinna. Som om det var just hans fel att kvinnor inte haft samma tillgång till det offentliga livet som män. Det är en film som jag kan rekommendera till alla som undrar varför vi sällan ser kvinnliga läkare vara tillsammans med manliga sjuksköterskor.
Men än så länge är Marja ingen kändis. Än så länge behöver jag inte känna att någon tycker omotiverat synd om mig. Jag kan bara fortsätta att sitta i publiken och njuta av att veta att jag är tillsammans med kvällens bästa komiker.
För övrigt tyckte jag också att Per Robin Gustafsson var riktigt genuint rolig den här kvällen. Jag har aldrig sett honom så här bra innan. Han tillhör den sortens komiker som är mycket roligare när han inte koncentrerar sig på skämten utan bara slappnar av och är sig själv på scen.

Louis Zezeran.

På fredagen åkte jag, Marja, Aron Flam, Evelyn Mok, Emma Knyckare och Louis Zezeran upp till Umeå för att uppträda för studenter. Det var Louis som hade fått i uppgift att samla ihop ett gäng ståuppkomiker. I uppgiften ingick att vi gärna fick beröra genusfrågor. Vi skulle uppträda två gånger på fredagen. Föreställningarna ingick i en serie temakvällar med feministisk agenda. Idén är väldigt bra: att föra ut feministiska idéer på populärkulturella och roliga sätt som inte är moraliserade. Och göra det på ställen där studenter ändå redan befinner sig. Tyvärr fick jag lite fel för mig och trodde att publiken bara skulle bestå av feminister. Det ledde till att jag valde material som krävde en förkunskap som handelsstudenterna på kårpuben nog inte hade. Min insats kändes mer som en föreläsning än som standup.
Louis Zezeran gjorde en grym insats som konferencier. Jag har inte sett honom som konferencier innan men kunde nu konstatera att han gör det väldigt skickligt. Han "works the crowd" på ett sätt som få svenska konferencierer gör. Betar av det ena bordet efter det andra och skapar riktigt bra stämning. På handelsstudenternas pub hade det bara några dagar innan skett en skandal som Louis hade läst om. En fyllefest hade bland annat involverat att manliga studenter hade fått slicka av grädde från en kvinnlig students kropp. Louis lyckades i sitt publiksnack få ut mycket glädje av incidenten.
Efteråt hade Louis blivit indragen och verbalt uppläxad av pubchefen. Han tyckte inte att det var okej att skoja om händelsen. Bättre beröm än så kan man inte få.

Evelyn Mok på handelsstudenternas pub. Gjorde asbra gig båda gångerna.

När vi klev ut ur handelsstudenternas mörka pub var det fortfarande ljust ute. Det kändes sjukt. Klockan var sex på kvällen, men det kändes som att den var sju på morgonen.
Vi åkte till studenthuset Villan, där medicinstudenterna höll till. Jag ändrade nästan allt mitt material, och den här gången gick det mycket bra. Alla komiker var kalas. Jag har nog aldrig sett Aron bättre. Han kändes väldigt avslappnad och personlig. Jag tänkte knappt på att jag hade hört de flesta skämten innan. Och han anpassade materialet perfekt efter publiken.

Jag på Villan.
Foto: Tomas Korf.