Det var ett rejält kalas de ställde till med. Så gott som alla som var där har någon form av kulturarbetardiagnos. Förutom barnen. Som blev inbjudna tack vare sina föräldrar.
Jag drack snabbbt en liten flaska ouzo, och sen hade jag hur trevligt som helst. Så vitt jag kan minnas.
Kulturarbetargemenskap.
På andra sidan planket. Utanför gemenskapen. Vanliga människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar