I måndags natt drömde jag om Oslipat gul 7. Jag drömde att jag stod på scen. Och var så dålig att hela publiken gick hem. Det är en hemsk känsla, kan jag berätta.
Det var länge sen jag nojade så för ett uppträdande som jag gjorde inför gårdagens Oslipat. Jag kände inte att jag hade tillräckligt med nytt material att presentera. I tisdags bestämde jag mig för att plocka fram en del material som jag inte kört på Oslipat på två år. Men det kändes ändå inte som en fullgod lösning. Men senare på kvällen pratade jag med Fritte innan quizet på Tröls. Jag nämnde mina tankar om upplägg, vi spånade tillsammans om Dalaplan och jag testade ett skämt på honom som han gillade. Och vips så var ångesten borta.
När jag stod på scen i verklighetens Oslipat gul 7 så gick inte publiken hem. Känslan var raka motsatsen mot den i min dröm. Jag njöt.
Jag gick ut som första komiker, efter att Fritte hade värmt publiken. Fritte var verkligen i toppform den här kvällen! På det hela kändes hela kvällen som ett enda stort kalas. Efter mig uppträdde en av mina nya favoriter: Sandra Ilar. Och efter henne Mattias Olsson, Maggan Hammar och Niklas Andersson. Andra akten delade Jesper Rönndahl och Kristoffer Appelquist på. Jespers visade än en gång att han kan leverera sprillans nytt material som är roligare och bättre framfört än vad de flesta proffs kan åstadkomma med sitt mest beprövade material. Kristoffer inledde med att experimentera med på-vägen-hit-hände-en-knasig-grej-genren. Sedan pratade han om bra mat, bestick, bus som går fel och livet som fältartist. Och som vanligt gjorde han det på ett avslappnat, men exceptionellt roligt sätt som fick mig att vrida mig av skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar