I någons anda

I lördags höll vi den Oslipatkväll som jag har sett fram emot mest. Det var dags att upprepa experimentet I någons anda.

När vi gjorde det här förra gången, i juni, så tyckte jag att det var den bästa standupkvällen som jag varit med om. Det beror ju så klart på att den högkvalitativa nya ståuppen blandades med en stor portion gemenskap och internhumor. Du kan läsa om första I någons anda här.

Erik Börén som Ola Söderholm.

När väl kvällen infann sig var det bäddat för en besvikelse. På grund av tekniskt tuppjuck hade inte Facebook-eventet nått ut till Oslipats gruppmedlemmar förrän på onsdagen. Därför var det ovanligt få bokade biljetter.

Jag var också orolig för min egen insats. Under veckan hade jag haft fullt upp. Jag hade skrivit färdigt mitt material, men inte hunnit bearbeta texten ordentligt. Och framför allt inte hunnit repa ordentligt. Och eftersom jag skulle göra ett framträdande i Marja Nybergs anda så visste jag att just gestaltningen var en viktig del av insatsen.

Kalle Lind som Fritte Fritzson.

När kvällen kom igång så stod det snart klart att jag inte skulle behöva gå hem besviken. Även om Tangopalatsets källare inte var helt full med publik så var det ändå rätt bra med folk. Och definitivt tillräckligt för att det skulle bli en riktigt fin stämning.
Fritte var väldigt bra som konferencier. Hans inledning var ovanligt lång. Men det var också befogat eftersom vi väntade in en hel del som kom lite sent på grund av kökaoset ovanför oss. I Tangopalatsets stora sal hölls nämligen ett välbesökt wrestling-evenemang.


Cecilia Ramstedt som Kalle Lind.

Jag tyckte att alla komikerna gjorde mycket bra insatser. Precis som förra gången vi gjorde I någons anda. Det beror nog på att det är väldigt inspirerande att specialstudera hur andra skriver material. Men också, som Kringlan påpekade, tack vare att man verkligen sätter sig ner och skriver ordentligt och fokuserat inför en sån här kväll.
Personligen blev jag inte helnöjd med min egen insats. Den var okej, men jag hade hoppats på att kunna repa in Marjas manér lite mer exakt. Nu fick jag istället nöja mig med att härma vissa saker, och fylla ut resten med en egen variant av scenkaraktär. Det var inget misslyckande. Jag inspirerades ju av hennes sätt att använda en scenkaraktär. Det var också ett sätt fullt rimligt sätt att tolka uppgiften. Men tydligen uppfattades det på vissa håll mer som en parodi på Marjas scenkaraktär, och det var ju inte riktigt meningen.
Det som jag från början ville göra gjorde istället Marja alldeles ypperligt. När hon gestaltade Emma Knyckares konstnärsskap så låg hon väldigt nära hennes sätt att framföra material. Utan att falla över till ren imitation. Det var klockrent, och sättet att ta sig an Emmas ämnesval och sätt att skriva skämt var också helt perfekt. Jag är visserligen partisk eftersom jag är kär i Marja, men jag tyckte faktiskt att hon nog var den som uppfyllde själva uppgiften allra bäst. Och detta trots att Emma är ganska svår att ringa in.

Nils Lind som Cecilia Ramstedt.

Allra roligast var nog annars Kalle Lind. Det är svårt att undvika ord som "skrattfest" när man pratar om hans framträdande. Och jag var oerhört nöjd med hur Fritte tolkade mig. Det märktes att han hört mina rutiner många gånger. Han skrev väldigt bra material som hade platsat bland mina redan existerande skämt.
Men alla komiker var som sagt mycket bra.

Om du vill läsa ett mer ingående reportage om kvällen så kan du göra det här.

Efter föreställningen gick jag och Marja upp för att kika på wrestlingen lite. När vi kom upp var det paus. Men snart kom det ut en mexikan i vita tajts och ansiktsmask i ringen. Strax därefter följde publikfavoriten Bad Buddha.

Bad Buddha håller mexikanaren i nacken.

Bad Buddha inledde starkt, men efter en kort stund hände det här...

Dråpligt! Men efter en stund återhämtar Bad Buddha sig. Matchen avslutas på följande sätt...

Efter matchen kom en ensam brottare ut i ringen. Han presenterades (av konferenciern Kristian Svensson) som någon som har beskrivits som svensk wrestlings Messias.
Brottaren kom ut med svart tyg över ansiktet. Satte sig ner på sina knän. Och avtäckte sen sig själv. Det var... JJ Styles!

JJ Styles.

Okej. Jag visste inte heller vem JJ Styles var. Men det var tydligt att han hade ett gott självförtroende. Och att publiken hatade honom. I stort sett alla i publiken buade hatiskt. Jag rycktes med och började bua jag med.
I efterhand kunde initierade källor berätta för mig att publiken buade eftersom JJ Styles har har svikit svensk wrestling och bara hoppat på igen nu eftersom wrestlingen har blivit stor i Malmö.
Mot slutet av hans utbuade anförande verkade inte JJ Styles ha lika gott självförtroende längre. Han var då ganska lik Messias. Hängandes på korset.

Killer Karlsson och dansken.

Efter att JJ Styles lunkat ut var det dags för landskamp!
Ingen mindre än Killer Karlsson slogs för Sverige, mot en dansk. Killer Karlsson hade starkt publikstöd.
Matchen inleddes med stor dramatik! Killer Karlsson fick det svårt, och fick duktigt med spö av dansken. Sen hände något ännu tråkigare. Min telefon ringde, och det var Fritte som undrade om jag inte skulle komma ner till källaren igen. Jag och Marja fick lämna matchen utan att veta hur den slutade.
Nere i källaren hade Fritte och gänget redan ställt i ordning lokalen. Det enda som återstod var att hämta våra saker och gå därifrån.

Det var på många sätt en historisk kväll i mitt liv. Efter att nu äntligen sett det i verkligheten kan jag slutligen konstatera: wrestling är på riktigt!

El Mundo

Igår uppträdde jag på El Mundo. En riktig höjdarkväll! Ola Söderholm, Sandra Ilar, Martin Lagos, Niklas Larsson, Karl-Axel Björnberg, Pernilla Hammargren, Eric Löwenthal, Anders Sparring och jag uppträdde.
Det jag tyckte var allra roligast på hela kvällen var när konferenciern Henrik Blomkvist gjorde en parafras på Jonatan Unge (som hade fått förhinder denna kvällen). Klockrent och gränslöst roligt för alla insatta. Det kändes som att slungas tillbaks till I Någons Anda-kvällen.

Henrik Blomkvist som Jonatan Unge. Nedan syns hans flickvän. En teckentolk som uppskattade mina skämt om döva och tipsade mig om fler roliga tecken (som finns i verkligheten).

I Någons Anda

I torsdags hade vi då äntligen Oslipats experimentkväll "I Någons Anda".
Det var kanske den bästa Oslipatkvällen någonsin. Och definitivt den bästa ståuppkvällen i världshistorien.
Jag är lite subjektiv när jag skriver så.

Kringlan på Kalle Linds sätt.

För första gången använde vi Tangopalatsets källare som lokal. Det är som gjord för ståuppkomik. Till och med tegelväggen finns där. Vi måste definitivt vara där oftare.
Jag och Fritte inledde med att konferencierer klargöra skillnaden mellan pastisch och plagiat. Plagiat är oredovisad och osjälvständig stöld, pastich är när man hyllar en konstnär genom att härma den. Det var alltså pastischer som vi siktade mot att göra på varandra denna kväll. Inspiration var ett nyckelord för kvällen.
Vi nämnde också att det var lätt hänt att man ofrivilligt halkar över till att göra en parodi när man försöker göra en pastisch, och vi bad publiken att ha förståelse för detta. Det är inte lätt att härmas på rätt sätt.
Fritte introducerade sin P4-matris, som han sedan fyllde i efter att komikerna hade uppträtt. Detta för att akademikerna ska ha ett chans att mäta kvällens prestationer.

P4-matrisen. Alla hade god marginal till plagiat.

Kvällens första komiker var Kringlan som framförde en text som skulle kunna ha skrivits av Kalle Lind. En rolig sak med kvällen var att alla komiker fick tolka uppgiften hur de ville. Man kunde låta sig inspireras av komikerns återkommande tema och innehåll, sättet att skriva skämt, stil i framförande eller alltsammans. Kringlan hade koncentrerat sig på texten. Det han framförde var en perfekt Kalle Lind-text. Om Kalle hade framfört skulle den skulle även de riktiga Kalle Lind-kännarna tro på att det var han själv som skrivit den. Och mycket riktigt hamnar Kringlan närmast Parafras av alla i P4-matrisen. Men hans konstnärliga självständighet gör att han ändå inte riskerar att halka in på Plagiatsidan.
Kringlan hyllades sedan av Jesper Rönndahl. Jesper lade tonvikten på innehåll, tematik och skämtteknik. Det var han som landade närmast parodi. Kanske för att han envisades med att påstå att han var Kringlan, och valde att hålla sig till Kringlans återkommande teman snusk, fylleri och snusk igen.
Sen var det Freja Hallbergs tur. Hon gjorde ett framförande i Jesper Rönndahls anda. Hon tog fasta på hans röst, kroppsspråk, ämnesområden, skämtteknik och små pillemariska egenheter. Ryktet säger att Jesper efteråt lär ha sagt till den som stod bredvid "men inte gör väl jag så med armarna?". Jo. Det gör du.

Freja Hallberg på Jesper Rönndahls sätt.

När Freja var klar var det min tur att gå upp scenen och göra min pastisch på Freja. Eftersom jag och Freja befinner oss ganska nära varandra konstnärligt på det sättet att vi gärna tar oss an känsliga ämnen så jobbade jag extra mycket på att efterlikna hennes sätt att framföra skämten. Dels i kroppspråket, men också mycket genom att vila i konstpauserna och låta orden sjunka in. Låta det obehagliga få full verkan innan det förlösande skrattet. Men jag ansträngde mig också för att hitta ett tema som kändes som något som Freja Hallberg skulle kunna skämta om. Jag ville att det inte bara skulle vara känsligt, utan också ha potential att provocera publiken. I linje med hur jag uppfattar Freja Hallbergs ambitioner. Jag listade alla de ämnen som jag kom ihåg att Freja hittills har pratat om, och i den processen kände jag att Abort skulle platsa på listan. Och så fort jag bestämt mig för detta ämne kom inspirationen. Det var som att öppna en kran.
Första akten avslutades av Nils Lind. Han jobbade mycket med mitt spattiga kroppsspråk och min tematik. Han fick också in en del väldigt roliga poänger om hur jobbigt det hade känts för honom att vara tvungen att ta sig an Marcus Johanssons ångetsridna psyke.

Andra akten inleddes med en snabbkoll på P4-matrisen.
Sedan gick Erik Börén upp och tolkade Cecilia Ramstedt. Cecilia kunde tyvärr inte själv medverka på grund av sjukdom. Erik tog fasta på ämnesval och tematik, och precis som Jesper så gick han väldigt in i rollen och började prata om sin pojkvän.
Fritte gjorde sen en Erik Börén-pastisch genom att skämta till musik, och även han plockade in människan bakom komikern i innehållet i sina skämt. Och så dansade han när han kände sig lycklig.
Tomas Högblom gjorde sen en pastich på Fritte Fritzson. Han sprang in och hälsade på publiken med kramar och hade ett litet snack med Oslipats stammisar Kattis och Zabina. Tematiskt jobbade han med att som Fritte utgå från vardagsnära betraktelser som sedan drogs till sin spets och förvrängdes.
Kvällens sista komiker var Kalle Lind. Han hyllade Tomas Högblom genom att efterlikna hans sätt att skriva en text, hans tematik och mikrofonteknik (onormalt hög armbåge). Kalle använde Tomas teknik att utgå från anekdoter och kasta sig in i otroliga sidospår. Allt kryddat med en allvarligt hög dos av det absurda.

Tomas Högblom på Fritte Fritzsons sätt.

Kvällen avslutades med att Fritte rundade av med att kommentera P4-matrisen.
Sedan stannade vi kvar och drack öl, och en del vänliga människor hjälpte till att bära upp stolar till stora salen.

Därefter alkohol på Tröls. Jag firade med cigarr.

Att göra den här experimentkvällen var lite som att spela Orangino. Man fick se svart på vitt hur man uppfattas utifrån.
Men det gav också mycket mer än så. För min egen del kände jag mig mer inspirerad än på länge. Att veta att jag ska göra något i Freja Hallbergs anda innebar att jag ha ett en riktning att ta spjärn emot. Och det satte fart på den kreativa processen. Det var också nyttigt som fan att finstudera hur en annan komiker arbetar. Jag är medveten om att jag lider av att jag skyndar på för mycket ibland, och att jag då missar skratt för att jag inte tar ut mina konstpauser ordentligt. Därför var det en otroligt nyttig lektion att gå helt åt andra hållet och ta ut konstpausen till max.
Vi måste göra det här igen någon gång. Och ordet "måste" har aldrig förr varit så positivt värdeladdat.

Improviserad schlagerfestival och fullbokad ståuppkväll

Ikväll och imorgon sker två saker som jag har längtat efter att få delta i.

På Inkonst 20.00 ikväll ska vi i No Limits göra en improviserad schlagerfestival. Det finns inget roligare än att sjunga improviserat. Och formen improviserad schlagerfestival är en sjusärdeles lekfull historia.

Imorgon är det äntligen dags för I Någons Anda. Oslipats experimentkväll då vi som medverkar gör pastischer på varandra. Jag håller på att arbeta fram 3 till 5 minuter i Freja Hallbergs anda. En mycket stimulerande uppgift. Om publiken har en tiondel så roligt som vi medverkande kommer att ha så kommer alla gå väldigt lyckliga därifrån.
Tyvärr måste jag meddela att alla platser är bokade. Om du vill chansa på återbud kan du vara på Tangopalatset tio i åtta. Men gör det inte. För chansen att du kommer in är pytteliten.

Lottningen

Torsdagen den fjärde juni kommer vi att göra en specialföreställning på Oslipat.
Kvällen kommer att heta I Någons Anda.
Tio Malmökomiker härmar någon annans stil.
Idag lottade vi vem som skulle härma vem.