söndag 31 oktober 2010

Oslipat Grå 4 i bilder

Oslipat Grå 4 blev en sån där jättebra kväll som vi är bortskämda med på Oslipat. Kanske uppskattade jag den lite extra eftersom jag var borta förra gången. En månads uppehåll av Oslipat gjorde att jag tyckte det kändes extra festligt.

Marcus Johansson var konferencier.
Foto: Anna Jönsson.

Pernilla Hammargren inledde kvällen mycket bra.

Petter Bristav. Är modig. Det är modigt att bära mustasch i hans ålder.

Steve Sarasini. Från Storbrittanien. Körde standup för andra gången i sitt liv.

Elin Nordén avslutade första akten mycket snyggt.


Simon Svensson gjorde sitt livs gig.


Al Pitcher levde upp till sitt rykte som mästerlig.

Publiken.
Foto: Anna Jönsson

onsdag 27 oktober 2010

torsdag 21 oktober 2010

Önskvärd tydlighet

Det måste vara på grund av hans Fingal Olsson-rutin som kvartersbutiken fortfarande har löpsedeln uppe.

tisdag 19 oktober 2010

Paprika och jag

Efter att ha sett världens bästa romantiska komedi (Harold and Maude) kände jag och Marja oss spralliga. Vi bejakade vår impuls och använde kajal för att fylla i våra konturer i ansiktet. Det visade sig att det var ett effektivt sätt att klä ut Marja till Paprika Steen.
Frågan är vem jag liknar? Jag kommer mest att tänka på Buffalo Bill från När lammen tystnar. Men jag är inte typen som sminkar mig, stoppar in penis mellan benen och ropar "fuck me" till min spegelbild. Eller det är jag kanske. Men finns det inte någon annan jag liknar mer?

söndag 17 oktober 2010

Stilla dagar i Sunnanhed

I måndags åkte jag och Marja till Marjas föräldrars hus i Sunnanhed (inte så långt från Orsa). Det blev några dagars semester där vi levde ut den västerländska drömmen: att slappa tills vilopulsen går ner till en sengångares nivå.

En stor upptäckt: det finns ett knäckebröd som jag kan älska.
Redan på tisdagen använde vi bastun. Där upptäckte jag Marjas favoritsysselsättning. Att kasta vatten på aggregatet och se nöjd ut.
Jag låter bli att förtydliga "kasta vatten". Dubbelmeningen gör det här inlägget mer spännande.


Veckans dvd-tema var "svenskproducerat från 1972". Till frukosten såg vi alltid ett avsnitt från första säsongen av N.P. Möller.
Och en kväll myste vi framför Janne Halldoffs Firmafesten. Det var härligt att se om den. Den här gången höll jag utkik efter Messiah Hallbergs pappa Nils i rollen som Harry Sjöberg. Min favoritscen med honom var när han satt ensam på lagret och beklagade sig över att han inte fått klättra i karriärstegen. Till och med utlänningar hade gått före honom.

Vädret var mestadels fint, men jag och Marja var väldigt lite ute i naturen. En gång gjorde vi ett mycket halvhjärtat försök att plocka svamp. Vi var borta i tjugo minuter och fick med oss fyra svampar som vi gissade inte var giftiga. Det är tur att vi är så bra på att gissa.

Marja i naturen.
En kväll ägnade vi åt Guitar Hero. Min handkontroll hade gått sönder så det var det enda Playstation 2-spel som vi kunde spela. Marja var skitduktig, och jag var kass. Den mesta av tiden satt jag som en fjortisflicka som med beundrande ögon iakttar sin pojkvän i en replokal. Det kändes fint.

En dag blev det strömavbrott. Eftersom det skedde mitt på dagen infann sig inte riktigt den där förtrollade civilisationen-är-satt-på-undantag-känslan. Men vi gjorde vårt bästa att njuta av den ändå. Vi hittade sällskapsspel, och det gav mig tillfälle att testa ett spel som jag velat spela länge: den magiska labyrinten. Ända sedan jag för något år sedan läste i en tidning att matematikern Tora Larsson rekommenderade spelet så har jag varit nyfiken på det. Det var verkligen kul, även om jag tror att det blir roligare om man är fler än två som spelar det. När man bara är två så får man lätt ungefär lika mycket poäng, och då får slumpen en avgörande betydelse.

Den öppna spisen i vardagsrummet har stått orörd ända sen Marjas föräldrar flyttade in. Jag och Marja bestämde oss för att skapa lite stämning och tutta lite eld. Stämningen blev en blandning av kyssen vid havet i Härifrån till evigheten och scenen där Anton Glanzelius tappar kontrollen över brasan och startar storbrand i Mitt liv som hund.
Den mesta av röken åkte ut genom skorstenen. Helt i sin ordning. Men ungefär fem-tio procent sipprade ut i rummet. Det är svårt att njuta av de sprakande lågorna när ögonen tåras av stickande rök.
Lars Lindquist förklarade för mig på Facebook att det finns något som heter kallras. Om inte luften i skorstenen värms upp långsamt har röken svårt att komma upp i den. Man måste elda försiktigt i början. Det är precis den här sortens okunskap som rimligtvis en gång för alla måste befria mig från alla misstankar att jag skulle vara gryningspyromanen i Ystad.

tisdag 12 oktober 2010

På Begäran -ett skott från höften.


Nils Lind på scen.
I lördags höll Oslipat experimentföreställningen "På Begäran -ett skott från höften" i Tangopalatsets källare. Publiken fick bestämma vad komikerna skulle prata om. En timme senare satte den första komikern, Nils Lind, sin fot på scenen och körde igång. Idén till experimentet kom utifrån att jag och Nils i december snabbtolkade pjäsen Bettysagorna som standup fyrtio minuter efter att vi sett den. Den gången var det omständigheter som gjorde att vi inte tog del av pjäsen på förhand. Den här gången var tidspressen en mer medveten del av experimentet.
"På Begäran" blev en magisk afton. Ett experiment vi gärna gör igen. Och du kan läsa mer om den här.

torsdag 7 oktober 2010

Åka buss

Titta noga på korten ovan.
Kan du se någon skillnad?
Den senaste månaden har jag svurit över att kortläsaren på Skånetrafikens bussar har signalerat "läsfel" varje gång jag har hållit fram mitt busskort. Irritationsmomentet har snabbt passerat förbi, eftersom det alltid har slutat med att jag fått åka gratis. Till slut låtsades jag inte ens ta notis om att lampan inte lyste grönt utan satte mig ändå. Fast på bussen till Lund igår avtvingades jag ändå taxan av chauffören, och jag bestämde mig att det var dags att gå till Skånetrafiken för att få ett ersättningskort. När jag letade efter kvittot upptäckte jag att jag under hela denna tiden har försökt använda SL:s kort i Malmö.
Det är knasigt att jag har tagit fel och inte upptäckt mitt misstag. Det är också minst lika knasigt att av det tiotalet busschaufförer som undersökt mitt felaktiga kort så var det inte en enda som upptäckte att själva kortet i sig var rent åt helsicke fel. Om jag var lika duktig på att bedra folk medvetet skulle jag bli en utmärkt hustler.
Men det är jag inte. Ikväll på väg från Pecha Kucha i Lund försökte Linda Backlund betala en familjebiljett för mig och Lotta Lewandowska. Chaffören trodde inte på att jag var barn. Kanske var det min skäggstubb som avslöjade mig.

onsdag 6 oktober 2010

Rörande

På Garva igår återförenades Martin Svensson med sin tvillingbror.


måndag 4 oktober 2010

Tillit


Oslipat Grå 2, LKPG ha ha, Wisecrackers

Denna veckan ska jag stå på scen tre gånger, och det gjorde jag förra veckan också.

Det började med Oslipat Grå 2. Fritte Fritzson (människan) var konferencier och jag gick ut och inledde kvällen med att prata fem minuter om Sverigedemokraterna. Det får ni förmodligen höra mig göra lite även imorgon, om ni besöker Garva då. Resten av Oslipatkvällen var sannerligen fullmatad och tät. Carolina Svensson, Thomas Eriksson, Maggan Hammar, Erik Börén, Emma Knyckare och Kristoffer Appelquist gjorde tillsammans en underbar liten standupafton. Många var i toppform, men allra roligast tyckte jag att Erik Börén var. Han var extremt kraftfull och slipad. Ett av hans allra bästa gig någonsin, tycker jag.

Erik Börén.
Dagen efteråt tog jag med mig Jørund Larsen och Petrina Karlsson och körde upp till Linköping. Det blev en jättefin kväll på det fullsatta café M. Petrina är van vid att skämma bort publiken med succéframträdanden, och den här gången var inget undantag. Jørund gjorde väldigt bra ifrån sig också, och Ben Kearsley höll ihop det fint som konferencier. Det var också härligt att se Paul Strömberg som gjorde en liten comeback efter några månaders uppehåll. Hans skämt om adrenalinkick var fantastiskt. Själv avslutade jag kvällen med lite mer än en halvtimme där det mesta var skrivet i år. Det kändes väldigt tillfredsställande att rutinerna om Sverigedemokraterna, flyttning, tillväxthormon och döva kunde bilda en så bra helhet.
Dagen efter uppträdde jag på Wisecrackers på Västgöta nation. Det gick helt okej, även om jag tyckte att det kändes ringrostigt att uppträda på engelska. Många komiker uppträdde denna kväll. Ahmed Behran avslutade kvällen. Det var första gången jag kunde se honom uppträda på engelska och ryktet stämmer: han gör det lika bra på engelska som på svenska. Mycket bra.
Annars stod Steve Sarasini för kvällens stora överraskning i mina ögon. Jag vet inte hur länge han har hållit på, men han är mycket lovande. Bland annat pratade han om något som tusen ståuppare redan pratat om: vad koranen utlovar till de rättfärdiga i paradiset. Men till skillnad från andra ståuppkomiker hade han gjort lite research och kunde presentera helt andra upptäckter än det man brukar höra. Vilket på intet sätt var mindre roligt.

Palle Strömberg.