Melodifestivalen 2010

Igår hölls Melodifestivalen 2010. Inte den "riktiga". Utan den viktiga.
I post-post-ironisk anda höll No Limits en improviserad melodifestival där publiken fick föreslå låttitlar och genrer. Det blev väldigt lyckat. Improvisatörerna var skickliga, musikerna fenomenala, och även jag som konferencier var duktig.

Den Glada Trion: : Johan Stavring, Ester Claesson och Agnes Forstenberg.

Pausunderhållning: Nour El-Refai och Björn Gustafsson (Obs! På låtsas!).

Den underbara publiken. Svalde oss som en varm livmoder.

Det var verkligen en helt fantastisk afton. Som utlovat.
Bäst av allt: RÄTT LÅT VANN! Knallpulver med Den Glada Trion.

Improviserad schlagerfestival och fullbokad ståuppkväll

Ikväll och imorgon sker två saker som jag har längtat efter att få delta i.

På Inkonst 20.00 ikväll ska vi i No Limits göra en improviserad schlagerfestival. Det finns inget roligare än att sjunga improviserat. Och formen improviserad schlagerfestival är en sjusärdeles lekfull historia.

Imorgon är det äntligen dags för I Någons Anda. Oslipats experimentkväll då vi som medverkar gör pastischer på varandra. Jag håller på att arbeta fram 3 till 5 minuter i Freja Hallbergs anda. En mycket stimulerande uppgift. Om publiken har en tiondel så roligt som vi medverkande kommer att ha så kommer alla gå väldigt lyckliga därifrån.
Tyvärr måste jag meddela att alla platser är bokade. Om du vill chansa på återbud kan du vara på Tangopalatset tio i åtta. Men gör det inte. För chansen att du kommer in är pytteliten.

N o L i m i t s

Where's Waldo?
Foto: Amanda Nordgren

No Limits sista föreställning för säsongen blev en härlig succé. Uppskattad av både publik och skådespelare. Den långimpro som vi presterade kommer att fungera som måttstock för vad vi vill uppnå i framtiden. Tajt och rolig. Jag är grymt imponerad av mina medspelare.
Själv hade jag som mest utrymme i slutet när jag hade äran att göra den sjungande bartendern. Att sjunga, hitta på text som rimmar, och samtidigt gissa vilket påhittat problem min medspelare har definierar för mig hur roligt man kan ha på en scen.