En komikers framväxt

Från Svenska Standupgalan.
Alla scener från musikalen En komikers framväxt. Musik: Kristoffer Jonzon. Text: Marcus Johansson och Fritte Fritzson.
Scen 1. Inledningsscenen. Johan Bengtsson kommer till storstan.
Scen 2. En bit in i akt 1. Johan har börjat hänga på rookieklubbar. En vanlig kväll på Big Ben.
Scen 3. En bit in i akt 2. Hemma hos Johan.
Scen 4. Sista scenen. På festen efter Svenska Standupgalan. Johan har vunnit pris för Årets Nykomling.

Svenska Standupgalan

"Det här ögonblicket kommer jag att minnas", tänkte jag. Jag stod någon meter bakom Fritte. Jag såg hans kala huvud bakifrån när han tog sats och sjöng refrängen till avslutningslåten. Runtomkring mig stod pristagare och medverkande på Svenska Standupgalan 2009 och höll om varann. Jag har inget fotografiskt minne, men just den här bilden och den här känslan vet jag att jag aldrig kommer att glömma.

Petra Mede sjunger ut.

Jag hade kul på scen hela tiden i tisdags. Och jag hade kul när jag stod vid sidan. Robin Paulsson visade på ett tidigt stadium hur standup ska se ut, och kvällen var full med roliga tal av pristagarna. Jag gratulerar i första hand de som jag tror kan läsa min blogg: Aron Flam (Årets Nykomling), Jonatan Unge (Tändstickan) och Petra Mede (Årets Kvinnliga Komiker). I andra hand gratulerar jag dem som jag inte tror läser min blogg: Peter Wahlbeck (Årets Manliga Komiker), Norra Brunn (Hederspriset) och Kanal 5 (Årets Skrattstock).

Jag blev väldigt glad i våras när Özz Nûjen berättade att Stockholm Live-gänget hade beslutat att jag och Fritte åter skulle få förtroendet att vara värdar för galan. Det är verkligen ett hedersuppdrag. Här vill jag passa på att hålla mitt eget lilla tacktal. Först och främst vill jag tacka Stockholm live-gänget och Bokastandup för att jag och Fritte fick leka med galan även i år. Och sen vill jag tacka alla som hjälpte till att göra galan till vad den blev.
Jag vill tacka Kristoffer Jonzon som skrev musiken, och hans medmusikanter Rasmus och Staffan som hjälpte till att framföra den. Och jag vill tacka de medverkande skådespelarna: Zeid Andersson, Johan Glans, Aron Flam, Petter Bristav, Karin Adelsköld, Özz Nûjen, Jakob Öqvist och Janne Westerlund.

Fyra komiker och en agent. Aron Flam, Jonatan Unge, Petra Mede, Maria Olanders och Peter Wahlbeck.

Jag gick hem förhållandevis tidigt. Jag och Marja gick och la oss vid tvåtiden. I skydd av mörkret pratade vi om känslor och skillnaden mellan att vara ihop och att "dejta exklusivt". Det slutade med att vi blev ihop. Jag har inget fotografiskt minne, men jag kommer alltid att minnas det ögonblicket.

Imorgon Svenska Standupgalan.

Imorgon, den 25:e augusti, är det Svenska Standupgalan. Jag och Fritte har åter äran att vara konferencierer. Jag är betydligt mer nervös inför imorgon än vad jag var förra året. Den här gången känns det som att vi har mer att leva upp till, och att vi har satsat högre.
Jag hoppas du kommer dit. Vi har ansträngt oss.

Kapellmästare Kristoffer Jonzon tar paus i replokalen.

Hår.

Det är ett ständigt trätoämne om Fritte Fritzson är snyggast med eller utan hår. Avgör själv!

Med.

Utan.

Hår

Det har alltid nyhetsvärde när jag klipper mig. Nu har det hänt igen. Den här gången var det Marja Nyberg som klippte mig. Kanske mitt livs snabbaste klippning. Klart på ett ögonblick. Med mycket gott resultat.

Jag, nyklippt. Vem tjejen är i bakgrunden har jag ingen aning om. Men jag gillar hennes sinne för humor.

Norra Brunn-festivalen

I lördags uppträdde jag på Norra Brunn-festivalen. Inför varje hösttermin bjuder Norra Brunn allmänheten på gratis standup i dagarna fem. Jag, Jesper Rönndahl och Fritte representerade Skåne denna kväll som avslutade festivalen. Det blev en härlig kväll hela vägen med tacksam publik och roliga komiker. Fritte fick äran att avsluta kvällen. Första gången han headlinar på Norra Brunn.

Backstage. Fritte laddar.

På scen. Fritte urladdar.

Efter att kvällen var slut var vi 120 människor som gick omkring och frågade varandra om vi någon ville gå ut och ta en öl. Till sist lyckades vi dela in oss i ett A och ett B-lag. Vi i A-laget letade oss till en tråkig krog på Kungstensgatan. Aron Flam gjorde vad han kunde för att liva upp stämningen genom att tillämpa teatersportstekniken säg-meningen-"Åsa Linderborg är antisemit"-var-tjugonde-sekund.
När klockan var ett stängde krogen och vi mötte upp med B-laget. Tyvärr hade någon (säkert Aron) lagt något i min alkoholfria drink vilket gjorde att jag var så trött att jag inte orkade fortsätta följa med ut. Jag avlägsnade mig från de andra på tunnelbanan och åkte hem.

Så här glad blir Kim W Andersson när han upptäcker att jag lämnas kvar på perrongen.

Debatt

Nya framsteg för Public Service! Om jag har fattat det rätt så har SVT lyckats sälja sitt format Debatt till en amerikansk TV-kanal. Programmet har bytt namn. Men annars är konceptet intakt.

Humorkväll på Moriskan

Det som tidigare var Kulturmanegen på Malmöfestivalen har nu ersatts av Moriskan. Lokalen är inte lika bra som det stora cirkustältet, men å andra sidan tycker jag att programpunkterna är roligare än på länge. Lotta Ström som är ansvarig för Moriskans scen har gjort ett mycket bra arbete med att hitta sevärd kultur. Nu är jag förstås partisk eftersom jag är glad att Oslipat anlitades. Och jag och Fritte fungerade dessutom som bollplank när artisterna till onsdagens humorkväll planerades. Men jag är säker på att jag hade känt så i alla fall. Även andra dagar har det hänt många saker på Moriskan som jag känt att jag absolut inte ville missa.

På och bakom scen. Cilla och Kristoffer.

Humorkvällen inleddes med Oslipat. Jag, Fritte, Cilla Domstad och Kristoffer Appelquist skojade i en timme. Det var roligt. Jag och Fritte inledde med att hälsa publiken välkomna som vi brukar i såna här sammanhang. Sen körde Fritte (en massa nya skämt) och efter det gick jag på. Jag hade kul på scen och improviserade mycket. Det enda som jag kan anmärka på är att jag eventuellt gick lite väl hårt åt publiken. Kanske inbillar jag mig, men det kändes som att publiken blev lite försiktig med att reagera eftersom de då riskerade att pekas ut. Nästa gång jag står på scen lovar jag att vara mer inkännande.
Cilla och Kristoffer var så klart väldigt roliga båda två. Tiden rann iväg lite. Och det var tur. För det innebar att Kristoffer var tvungen att köra fem minuter kortare. Och det betydde att han inte kunde göra sig lustig på min bekostnad som planerat.

Direkt efter Oslipat hade våra vänner på Pang Prego premiär på sin nya show Sms:a "Hastknull". Vetenskap blandades med dumhet, med skratt som resultat. Roligast tyckte jag att Simon Svenssons dikter var.

Shazia Mirza är en brittisk ståuppkomiker med rötter i Pakistan. Jag har sett många inslag om henne på TV. Hon är ett tacksamt ämne för kulturreportage eftersom hon på ett mycket modigt sätt har utmanat både islamistiska grupper och gängse västerländska fördomar. Genom att göra standup. Men hon är inte bara modig. Hon är jävligt rolig också. Och det var en ren njutning att äntligen få se henne i verkligheten.

Shazia Mirza.

Sist uppträdde Azhar Usman. Han är amerikan och har rötter i Indien. Han ser ut som en muslim. Och han är en muslim. Även han pratade, liksom Shazia, en hel del om hur omvärlden reagerar på hans etniska tillhörighet och religion. Ibland hör jag synpunkten att alla icke-vita komiker borde prata mindre om sitt utseende och sitt ursprung. Ibland håller jag med. För det är ett dilemma. Vi svenska komiker som ser svenska ut behöver inte skämta om vår svenskhet så länge vi uppträder i Sverige. Vi uppfattas som normala. Och på lång sikt tror jag att det bästa sättet att normalisera andra etniciteter och få dem att uppfattas som en naturlig del av vårt samhälle är att prata mer om vad vi har gemensamt än vad som skiljer oss åt. Men det är lättare sagt än gjort. Alla (bra) komiker pratar om det som känns viktigt för dem. Och om man gång på gång upplever att omgivningen är rädd för att man är terrorist, bara för att de dömer en efter ens utseende så kommer det att kännas rätt jävla viktigt att skämta om det.
Och Azhar Usman gjorde det på ett fullkomligt mästerligt sätt. I sann amerikansk standup-anda tog han reda på vilka etniska grupper det fanns i rummet, och skojade om var och en av dem. Resultatet blev en underbar vi-känsla.

Förra gången Oslipat uppträdde på Malmöfestivalen fyllde vi Kulturmanegen. Det var två år sedan och då var showen förlagd klockan nio en söndag. Den här gången uppträdde vi klockan halv sex en onsdag. Det var ändå fullsatt. Femhundra människor. Och många fick vända i dörren på grund av platsbrist. Jag tycker synd om de som fick vända i dörren. Men de behöver bara vänta till nionde september. Då har Oslipat säsongspremiär.

Idag!

Oslipat på Malmöfestivalen.
Moriskan i Folkets Park.
17.30-18.30
Medverkande: Kristoffer Appelquist, Cilla Domstad, Fritte Fritzson, Marcus Johansson.

Stanna även kvar resten av kvällen. Det är en bra humorkväll på Moriskan med Pang Prego, Shazia Mirza och Azhar Usman.

Ikväll!

Filippa Bark och Döden.
SVT1 21.00.

Bästa stadsfestivalen

Dag ett på Malmöfestivalen inleddes med ett litet bakslag. Av all festivalmat hade Oslipat-stammisen Lusia Florek (låter inte som det stavas) rekommenderat polsk bigos i sin Facebook-status.
Jag blev nyfiken och provade. Polsk bigos såg ut som brunkål. Det smakade som brunkål. Det var brunkål. Men det kostade som riktig mat.

Polsk bigos.

Dagens första höjdpunkt var Jorden Runt på Moriskan. Världens bästa varieté -nu på en stor scen. Fritte var med och fick vara konferencier. Fast Valle och Kristoffer var också konferencierer som vanligt.
Allra roligast var terapin i bakgrunden. Teresa Tönisberg tog sig an Martin Johansson i hans livs första session. Ingen i publiken gick därifrån utan att vara ordentligt nyfiken på vad de pratade om. Jag försökte få Teresa att bryta sitt tysthetslöfte senare på dagen, men hon höll tätt.

Fritte, Martin och Teresa.

Dagens andra höjdpunkt var Världens Snabbaste Allsång. Också på Moriskan. Under Erik Böréns ledning. Allsångsmedley under en timme. 42 låtar. Efteråt var jag helt slut. Men stämningen var minst sagt på topp. Om du inte tror mig så kolla in nedanstående klipp.

Fotnot: Ett helt nytt avsnitt av Jorden Runt kan ses på fredag 20.00 på Moriskan, och likaså kan man uppleva ett nytt Världens Snabbaste Allsång på fredag 00.00 på samma ställe.

En värdigt avslut

Igår uppträdde jag på På Besök. Mitt framträdande igår togs emot bättre än vad jag vågade hoppas på. Trots tidspress fick jag ihop något som jag kan stå för, och det skrattades på rätt ställen.
Framträdandet igår avslutade min genustrilogi. Ett ambitiöst standupprojekt som historikerna förmodligen bara kommer att hitta fragment av i framtiden. Vilket säkert gynnar mitt eftermäle eftersom man då kan inbilla sig att helheten var bättre än vad det i själva var.

Bara fem dagar kvar...

Äntligen visar SVT Filippa Bark och Döden. På söndag. Den 16:e augusti. Klockan 21. På ettan.

Du kan läsa här vad jag tyckte om pjäsen när jag såg den på Uppsala Stadsteater.

Filippa Bark och Döden är väl värd att se på riktig TV istället för på SVT Play när du råkar ha en stund över. Bunkra upp med té och scones.

Se den ensam. Det är inte tufft att gråta inför andra.

Stockholm

Den senaste veckan har jag varit i Stockholm. Inte bara varit. Bott. Levt. Nästan så att jag glömde bort att jag har ett hem i Malmö.

I fem dagar gick jag och elva andra deltagare en workshop i avancerad långimpro på Stockholms Improvisationsteater. Det var en fantastiskt givande kurs. Jag har gjort mycket långimpro, men den här gången gick vi längre in i fokuserat historieberättande än vad jag någonsin har gjort i ett improvisationssammanhang.

Per Gottfredsson, kursledare.

Nu är jag så klart sugen som fan på att göra långimpro. Genast. Fast det finns det ingen möjlighet till den närmaste tiden. Det känns som ett samlag som störs och som man tvingas avbryta. Den där torrt vemodiga känslan av att man tvingas konstatera att "nu måste jag tänka på annat".

Ett dinosaurieskelett hittas. På låtsas.

Jag bodde hos nyinflyttade Marja Nyberg, och hennes ganska nonchalanta katt Fisken. De bor i Hökarängen, vilket betyder två saker.
1. Jag fick åka tillräckligt med tunnelbana.
2. Jag fick se tillräckligt med fylleslagsmål i fullt dagsljus.

Marja på ett tunnelbanetåg.

Jag har blivit beroende av pepparrotsvisp. Det har inget med min Stockholmsvistelse att göra. Men det är sant.
Kanske är det min grej. "Du vet Marcus -han med pepparrotsvispen". Det känns inte dumt alls.

Jag uppträdde fyra gånger. Första gången var på Tiny Comedy på Lasse i Parken. Det var en väldigt härlig kväll. Många komiker. Alla var bra. Tre akter är egentligen för mycket. Men den här gången funkade det hela vägen. Det kan vara vanskligt med standup utomhus, men den här kvällen var så skön att vacker att jag började sakna den redan innan den var slut.
Jag gjorde väldigt bra ifrån mig på scen, men överskuggades av Sandra Ilar som uppträdde strax innan mig. Hon var bäst.

Dagen efter snabbinkallades jag till Grönalundsteatern. Det blev också en höjdarkväll. Magnus Betnér, Janne Westerlund, Svenne Brundin och jag gav turisterna valuta för pengarna. David Druid var het som konferencier.

Lördagen var helt fri från standup. Då gick jag ut tillsammans med kurskamraterna och åt middag. Libanesisk restaurang. Smårätter. Gott. Dyrt. Inte särskilt mättande. Jag gick nöjd därifrån. Vi avslutade kvällen med att beundra utsikten från Skatteskrapan. Det var en mäktig känsla. Jag får gott självförtroende av att befinna mig på hög höjd. Det måste vara förklaringen till varför jag har åkt pariserhjulet i Folket Park så många gånger i sommar. On top of the world. Nästa gång jag åker ska jag komma ihåg att säga till mig själv "en dag ska allt det här bli ditt".

Aron och Ola.

I söndags badade jag utomhus för första gången i år. Det var badpojken Ola Söderholm som lockade i mig i vattnet. Vi badade på Långholmens familjebad. Aron Flam kom också dit och hävdade att vattnet där mest består av bajs. Jag tror han överdriver.

Efter badet åkte vi till Big Ben. Det blev en lång kväll med ovanligt lite publik, vilket i Big Bens fall betyder att det bara var överfullt med folk. Jag hade väldigt roligt på scen. Över huvud taget kändes det otroligt kul att återse klubben. Eftersom jag jobbar söndagar har jag inte varit där på långt mer än ett år. Kul och spännande att se så många nya rookies.

Kodjo Akolor. Sist ut på Big Ben.

Sista kvällen i Stockholm innebar ett återbesök på Fåfängan. Som en av mycket få komiker hade jag fått äran att uppträda där en andra gång i sommar. Det visade sig i och för sig att det berodde på ett misstag som bottnar i att jag har samma förnamn som den eftertraktade Marcus Palm. Fast jag väljer att fokusera på att jag rent faktiskt fick uppträda där en andra gång, och att det gick mycket bra. Det blev ännu en fantastisk standupkväll i Stockholm. Henrik Elmér var helt magisk. Hypnotiskt.


Soran Ismail i Fåfängans Standup-tält.

Efter Fåfängan gick jag, Marja, Petra Mede, Kodjo Akolor, Soran Ismail och Henrik Elmér till Pizza Hut. Där togs vi emot av en servitör som verkade vilja bli av med sitt jobb. Han avrådde oss från det mesta från menyn med motiveringen att det inte var prisvärt. Först kändes det som Dolda Kameran, men efter en stund resulterade hans ärlighet i att jag kände större förtroende för honom än för mina bästa vänner.
Det blev en väldigt trevlig stund, och en värdig avslutning på Stockholmsbesöket.

Augusti är Stockholms månad. Just nu är jag tillbaks i Malmö. Men jag ska snart dit igen. Om två veckor ska jag och Fritte leda Svenska Standupgalan. Därefter är det Stockholm Comedy Festival. Och dessförinnan festivalen på Norra Brunn.
Och innan dess har jag fullt upp i Malmö. Malmöfestivalen och annat. Men visst är det synd att jag inte hinner med ett stort långimproprojekt nu också...

Utsikt från Fåfängan. On top of the world.

Här uppträder jag i Stockholm den närmaste veckan

Torsdag 5/8
Tiny Comedy, Restaurang Lasse i Parken
19-22. Gratis inträde

Söndag 9/8
Big Ben, på Folkungagatan
20-22. Gratis inträde

Måndag 10/8
Fåfängan. På Fåfängan (berget och restaurangen)
19-21. 120 kr

Exklusivitet

Som en följd av att vårt lag vann förra musikquizet fick jag äran att skriva några frågor till kvällens musikquiz på Debaser. Jag siktade mot att skriva lagom svåra frågor, men glömde att ta med i beräkningen att de flesta av Debasers besökare är födda tio år senare än mig. När Kate Bushs Cloudbusting spelades såg jag ut över ett hav av bekymrade ansikten. De tävlande såg ut som att de hade ombetts räkna upp alla grundämnena i alfabetisk ordning baklänges. När svaren sedan rättades var det bara en enda människa som kunde svaret på min följdfråga: Vilken skådespelare spelar Kate Bushs far i musikvideon?
Självklart tog jag mig ett snack med killen som kunde svaret.

Svårt att hitta

Ibland är journalistkåren så homogen att de kan ha svårt att hitta intervjuoffer. Tur då att de kan göra en efterlysning.