fredag 6 april 2012

Världens tråkigaste form av inlägg

Igår hade jag en trevlig pizzalunch med Anders Sparring. När vi pratade om att blogga kände jag hur mycket jag faktiskt saknar att skriva här. Jag tappade motivationen. Och tappade läsare. Och då försvann de sista resterna av viljan att uppdatera någorlunda ofta.
Men jag saknar verkligen att skriva så här helt på egna villkor. Utan någon redovisningsplikt gentemot någon. Bloggen blev ju en dagbok för mig. En rolig dagbok. Till skillnad från de deppiga pekoralen som jag skrev för hand när jag var ung. Jag har fortfarande noll distans till något av det jag skrev där. Men jag gillar att gå tillbaks och läsa vad jag har skrivit på mina bloggar.
Igår kollade jag lite på min Myspaceblogg. Alla bilder har försvunnit. Det kändes som att besöka en vän med Alzheimers. På sätt och vis skulle jag vilja spara det jag skrev där, men utan bilderna känns det inte lönt.
En detalj som också gjorde att jag började tycka att det var omständigt att blogga är att min gmail-adress inte kan kopplas till den här bloggen. Lite mer irriterande än vad man kan tro, eftersom jag inte kan lägga upp Youtubefilmer och blogga samtidigt. Jag funderar faktiskt på att starta ny blogg. Men det känns onödigt att överge den här platsen bara för en sån skitdetalj.
Men jag gör nog det faktiskt.
Plötsligt kände jag mig spontan.