Fritte: —Vill du ha trygghet och tofflor, då får du söka en annan vän. Jag är för evigt på rymmen.
Marcus: —Ett brådmoget barn.
Kristoffer: —Vill du ha håriga hannar, är du bra dum om du stannar här.
Erik: —Jag vill vara vild i min ömhet, men aldrig vulgär.
Marcus: —Men jag ska vakta detta hjärta, och aldrig låta det förhärdas av all den smärta vi ska bära i dessa höstens bleka dagar.
Erik: —Jag har fått nog av alla lögner.
Tomas: —Och alla självutnämnda gudar.
Fritte: —Och alla heliga egon.
Tomas: —Och alla rättfärdigas högmod.
Cecilia: —I glädje var du gryningen, och hoppet utan gräns. I sorg var du som skymningen, en saknad mittemellan natt och dag.
Nils: —Och vi lekte med vår frihet, under samma heta sol.
Marcus: —Men dina jävlar fanns på riktigt. Mina var delirium.
Kristoffer: —Och den allra sista kvällen satt jag tyst och söp mig full. Och samma natt ni sprängde varuhuset sov jag av mitt rus.
Cecilia: —Nån annan bär sin längtan, och törstar efter sanning, och längtar efter något att bygga upp tillsammans.
Kristoffer: —Du är inte ensam.
Marcus: —Bara du vill se oss.