I Någons Anda

I torsdags hade vi då äntligen Oslipats experimentkväll "I Någons Anda".
Det var kanske den bästa Oslipatkvällen någonsin. Och definitivt den bästa ståuppkvällen i världshistorien.
Jag är lite subjektiv när jag skriver så.

Kringlan på Kalle Linds sätt.

För första gången använde vi Tangopalatsets källare som lokal. Det är som gjord för ståuppkomik. Till och med tegelväggen finns där. Vi måste definitivt vara där oftare.
Jag och Fritte inledde med att konferencierer klargöra skillnaden mellan pastisch och plagiat. Plagiat är oredovisad och osjälvständig stöld, pastich är när man hyllar en konstnär genom att härma den. Det var alltså pastischer som vi siktade mot att göra på varandra denna kväll. Inspiration var ett nyckelord för kvällen.
Vi nämnde också att det var lätt hänt att man ofrivilligt halkar över till att göra en parodi när man försöker göra en pastisch, och vi bad publiken att ha förståelse för detta. Det är inte lätt att härmas på rätt sätt.
Fritte introducerade sin P4-matris, som han sedan fyllde i efter att komikerna hade uppträtt. Detta för att akademikerna ska ha ett chans att mäta kvällens prestationer.

P4-matrisen. Alla hade god marginal till plagiat.

Kvällens första komiker var Kringlan som framförde en text som skulle kunna ha skrivits av Kalle Lind. En rolig sak med kvällen var att alla komiker fick tolka uppgiften hur de ville. Man kunde låta sig inspireras av komikerns återkommande tema och innehåll, sättet att skriva skämt, stil i framförande eller alltsammans. Kringlan hade koncentrerat sig på texten. Det han framförde var en perfekt Kalle Lind-text. Om Kalle hade framfört skulle den skulle även de riktiga Kalle Lind-kännarna tro på att det var han själv som skrivit den. Och mycket riktigt hamnar Kringlan närmast Parafras av alla i P4-matrisen. Men hans konstnärliga självständighet gör att han ändå inte riskerar att halka in på Plagiatsidan.
Kringlan hyllades sedan av Jesper Rönndahl. Jesper lade tonvikten på innehåll, tematik och skämtteknik. Det var han som landade närmast parodi. Kanske för att han envisades med att påstå att han var Kringlan, och valde att hålla sig till Kringlans återkommande teman snusk, fylleri och snusk igen.
Sen var det Freja Hallbergs tur. Hon gjorde ett framförande i Jesper Rönndahls anda. Hon tog fasta på hans röst, kroppsspråk, ämnesområden, skämtteknik och små pillemariska egenheter. Ryktet säger att Jesper efteråt lär ha sagt till den som stod bredvid "men inte gör väl jag så med armarna?". Jo. Det gör du.

Freja Hallberg på Jesper Rönndahls sätt.

När Freja var klar var det min tur att gå upp scenen och göra min pastisch på Freja. Eftersom jag och Freja befinner oss ganska nära varandra konstnärligt på det sättet att vi gärna tar oss an känsliga ämnen så jobbade jag extra mycket på att efterlikna hennes sätt att framföra skämten. Dels i kroppspråket, men också mycket genom att vila i konstpauserna och låta orden sjunka in. Låta det obehagliga få full verkan innan det förlösande skrattet. Men jag ansträngde mig också för att hitta ett tema som kändes som något som Freja Hallberg skulle kunna skämta om. Jag ville att det inte bara skulle vara känsligt, utan också ha potential att provocera publiken. I linje med hur jag uppfattar Freja Hallbergs ambitioner. Jag listade alla de ämnen som jag kom ihåg att Freja hittills har pratat om, och i den processen kände jag att Abort skulle platsa på listan. Och så fort jag bestämt mig för detta ämne kom inspirationen. Det var som att öppna en kran.
Första akten avslutades av Nils Lind. Han jobbade mycket med mitt spattiga kroppsspråk och min tematik. Han fick också in en del väldigt roliga poänger om hur jobbigt det hade känts för honom att vara tvungen att ta sig an Marcus Johanssons ångetsridna psyke.

Andra akten inleddes med en snabbkoll på P4-matrisen.
Sedan gick Erik Börén upp och tolkade Cecilia Ramstedt. Cecilia kunde tyvärr inte själv medverka på grund av sjukdom. Erik tog fasta på ämnesval och tematik, och precis som Jesper så gick han väldigt in i rollen och började prata om sin pojkvän.
Fritte gjorde sen en Erik Börén-pastisch genom att skämta till musik, och även han plockade in människan bakom komikern i innehållet i sina skämt. Och så dansade han när han kände sig lycklig.
Tomas Högblom gjorde sen en pastich på Fritte Fritzson. Han sprang in och hälsade på publiken med kramar och hade ett litet snack med Oslipats stammisar Kattis och Zabina. Tematiskt jobbade han med att som Fritte utgå från vardagsnära betraktelser som sedan drogs till sin spets och förvrängdes.
Kvällens sista komiker var Kalle Lind. Han hyllade Tomas Högblom genom att efterlikna hans sätt att skriva en text, hans tematik och mikrofonteknik (onormalt hög armbåge). Kalle använde Tomas teknik att utgå från anekdoter och kasta sig in i otroliga sidospår. Allt kryddat med en allvarligt hög dos av det absurda.

Tomas Högblom på Fritte Fritzsons sätt.

Kvällen avslutades med att Fritte rundade av med att kommentera P4-matrisen.
Sedan stannade vi kvar och drack öl, och en del vänliga människor hjälpte till att bära upp stolar till stora salen.

Därefter alkohol på Tröls. Jag firade med cigarr.

Att göra den här experimentkvällen var lite som att spela Orangino. Man fick se svart på vitt hur man uppfattas utifrån.
Men det gav också mycket mer än så. För min egen del kände jag mig mer inspirerad än på länge. Att veta att jag ska göra något i Freja Hallbergs anda innebar att jag ha ett en riktning att ta spjärn emot. Och det satte fart på den kreativa processen. Det var också nyttigt som fan att finstudera hur en annan komiker arbetar. Jag är medveten om att jag lider av att jag skyndar på för mycket ibland, och att jag då missar skratt för att jag inte tar ut mina konstpauser ordentligt. Därför var det en otroligt nyttig lektion att gå helt åt andra hållet och ta ut konstpausen till max.
Vi måste göra det här igen någon gång. Och ordet "måste" har aldrig förr varit så positivt värdeladdat.