Världens tråkigaste form av inlägg

Igår hade jag en trevlig pizzalunch med Anders Sparring. När vi pratade om att blogga kände jag hur mycket jag faktiskt saknar att skriva här. Jag tappade motivationen. Och tappade läsare. Och då försvann de sista resterna av viljan att uppdatera någorlunda ofta.
Men jag saknar verkligen att skriva så här helt på egna villkor. Utan någon redovisningsplikt gentemot någon. Bloggen blev ju en dagbok för mig. En rolig dagbok. Till skillnad från de deppiga pekoralen som jag skrev för hand när jag var ung. Jag har fortfarande noll distans till något av det jag skrev där. Men jag gillar att gå tillbaks och läsa vad jag har skrivit på mina bloggar.
Igår kollade jag lite på min Myspaceblogg. Alla bilder har försvunnit. Det kändes som att besöka en vän med Alzheimers. På sätt och vis skulle jag vilja spara det jag skrev där, men utan bilderna känns det inte lönt.
En detalj som också gjorde att jag började tycka att det var omständigt att blogga är att min gmail-adress inte kan kopplas till den här bloggen. Lite mer irriterande än vad man kan tro, eftersom jag inte kan lägga upp Youtubefilmer och blogga samtidigt. Jag funderar faktiskt på att starta ny blogg. Men det känns onödigt att överge den här platsen bara för en sån skitdetalj.
Men jag gör nog det faktiskt.
Plötsligt kände jag mig spontan.

MATKRÖNIKA 2011

2011 var ett mycket bra matår. De riktigt stora topparna har varit många. Förra året fick jag uppleva flera smaker som kliver rakt in på mitt livs tio-i-topp-lista. Jag tackar livet.

ÅRETS NYHET

Blomkålscappucino
Smaka på ordet. Men smaka ännu hellre på en blomkålscappucino.

Kan det vara det godaste jag någonsin haft i min mun?

ÅRETS RESTAURANG

La Cucina Italiana
Årets restaurangupplevelse måste så klart bli mitt och Marjas besök på La Cucina Italiana i Göteborg. Det är alltid trevligt att äta tills man vill kräkas. Men den här gången var det en overkligt härlig upplevelse. Det var här jag smakade blomkålscappucinon. Och det var här jag lät mina mindervärdeskomplex ackompanjeras av kammussla och grismage. Läs mer här.

ÅRETS SPONTANA RESTAURANGBESÖK

Johan P
En sen söndagskväll i oktober var jag och Marja lite hungriga och ville hitta något att äta. Vi tog bilen ner till de centrala Malmö. Bara för att finna att nästan alla restauranger var stängda. Hårddraget kan man säga att vi fick viälja mellan McDonalds och Johan P.

Jag är väldigt glad att vi unnade oss Johan P. Deras skaldjurstallrik var underbar. Jag har aldrig ätit så god hummer innan. Plötsligt förstod jag varför hummer anses vara sådan fin lyxmat. När den serveras rätt, med bra kvalitet och utan konstigheter, så är det en himmelsk smakupplevelse.

ÅRETS KOCK

Evelyn Mok

Motivering: För att hon spontant, enkelt och chosefritt snabbt lagar till en härlig måltid som kan tävla med bra restauranger efter att hon sagt "Är ni hungriga? Jag kan se vad jag har i kylen."

ÅRETS HATOBJEKT

IKEA

Jag har varit på IKEA-restauranger tre gånger i år. Första gången tänkte jag "Det här är väl rätt prisvärt". Efter att ha ätit maten var jag beredd att ompröva den tanken. Men det kändes ändå rätt okej. Men andra gången insåg jag att det maten var långt ifrån prisvärd. Hela idén med prissättningen är att de tar betalt för varje liten del av måltiden separat. Om man ska ha något som liknar en komplett lunchmåltid får man betala ungefär vad man brukar betala för det. Fast istället för schysst mat får man skolmat från Grisland.

ÅRETS COMEBACK

Äggsallad
Skapar storartad harmoni tillsammans med väldigt mycket annat. Len och vänlig. Tar inte plats. Men kan också stå på egna ben.

Här sedd tillsammans med kräftstjärtar. Foto: Marja Nyberg.

ÅRETS RÅVARA

Rödbetan

Lika självklart som att 2010 var laxens år, så har rödbetan en ohotad ställning som Årets Råvara 2012.

Den trendade på restaurangerna. Och den fick min fulla uppmärksamhet när jag åt den i rökt skick på Aarts Mat & Dryck. Där serverades den med chevrécreme. Smakerna inte bara gifte sig med varandra. Jag fick vara med på deras bröllopsnatt, när de startade en blodslinje mot framtiden. Det kan ha varit det godaste jag har haft i min mun.

Rödbetor med chevrécreme på Moriskan. Ej rökta, tyvärr.

ÅRETS GRILL

Regnbågsforell
Det är sällan jag äter hel fisk eftersom jag är hyperkänslig mot att få deras ben i munnen. Mina kräkreflexer protesterar som en pubertetsunge på husvagnssemester. Därför är jag glad att jag har hittat regnbågsforellen. Den har stora ben som ger mig en sportslig chans att lyckas pilla bort dem.
I grillat skick var det fantastiskt gott. Som bonus får man i slutändan en uppäten fisk som gör att livet lite mer känns som en tecknad film.

ÅRETS DRYCK

Starksprit

Det kommer en punkt i livet där man som människa måste bestämma sig för att växa upp. En dag då man lämnar öl och vin bakom sig i festsammanhang, och kostar på sig starksprit. För att det är godare. Och bättre.

Brita och Max. Hjälpte mig flytta in. Fick starksprit.

ÅRETS MEST TÅLAMODSPRÖVANDE

Lidls engångsgrillar

Jag brukar tala mig varm för engångsgrillar. De är inte helt optimala för miljön. Men det kompenserar dem genom bekvämlighet.

Min erfarenhet är att de brukar ge ett gott resultat. Men efter att ha använt Lidls engångsgrillar känner jag att min tilltro till dem krisar. Jag kan få ut mer värme från min armhåla än vad jag fick ut av Lidls engångsgrillar. Efter att ha kämpat i en och en halv timme fick jag avsluta jobbet i ugnen.

Om man inte kan lita på att Lidl står för kvalitet, vad kan man då lita på?

Fin yta. Rått inuti.

ÅRETS MINST PRISVÄRDA

Hembeställd Pizza Hut-pizza
Jag gillar onlinepizzas koncept. Tack vare att man nu överallt kan få hemkörd pizza hjälper de oss att göra verkligheten mer lik amerikansk film. En sen kväll förra året kände jag mig hungrig som en varg som är mycket hungrig. Jag kände att en vanlig pizza inte skulle räcka till. Därför beställde jag från Pizza Hut. Deras tjocka botten är i vanliga fall ett handikapp i mina ögon, men den här gången var det en tillgång. Det jag inte visste då, men som jag bittert fick lära mig, är att Pizza Huts Normalstorlek är en barnportion. Jag var inte mätt när jag gick och la mig i min säng.

ÅRETS ETISKA STÄLLNINGSTAGANDE

White glove society

I Fallout New Vegas trivdes jag på Ulta-Luxe. Jag uppskattade att casinot och hotellet gjorde allt för att sätta guldkant på tillvaron, även om världen runtomkring låg i atomskadade ruiner. Och med tanke på vilken hög standard deras restaurang visade, så hade de väldigt snälla priser också.

Men när det sen visade sig att deras mystiska kötträtter bestod av råvaran människa så tog jag klar ställning. Det här var inte okej.
Visst var jag nyfiken. Visst lekte  jag med tanken på att smaka. Men i slutändan valde jag ändå att rädda kvällens huvudrätt ur knipan. Med fara för mitt eget liv, ska tilläggas. Ni behöver inte tacka mig.

ÅRETS SÅ-HÄR-GÅR-DET-NÄR-MAN-FÖRSÖKER-LAGA-MAT-NÄR-MAN-SAMTIDIGT-SPELAR-SITT-NYINKÖPTA-SKYRIMSPEL

Ska föreställa kycklingnuggets

ÅRETS KAN-INNEHÅLLA-SPÅR-AV-ONDSKA

Nyårsklockan. Läst av Petter Bristav.

Fakta: Petter Bristav läste denna helt orepeterat

Agneta och Telefunken II

Måns Ortner och Marja på Beppo.

Idag sänds andra avsnittet av Agneta & Telefunken. Missa inte detta humorprogram förklätt till barnkultur som jag och Marja har skrivit! De senaste veckorna har vi suttit på produktionsbolaget Beppo och gjort programmet. Det har varit väldigt kul att jobba med så proffsiga och roliga människor.
Kristoffer Appelquist har även denna gång gjort ett eget inslag i programmet. Och så har vi lånat röster i vårt kontaktnät från radio och TV till programmet. För att det ska bli så där extra bra.

Klockan 17 börjar det. I P3.

Önskelista 2011

Den lövtunnaste Mac-datorn man kan tänka sig. Idealvikt: 0,01 hg.
En äkta Tori Amos-docka av Pat Kochie.
Skrivare, som inte är dum i huvudet. Alltså som inte slösar färg när man bara skriver ut svartvitt.
Svarta jeans som passar bättre ihop med min nya trivselvikt
Squash-racket och boll, som kan motivera mig att få bort min nya trivselvikt
Att alla Janne Halldoffs filmer släpps på dvd, eller att de åtminstone visas på SVT någon gång.
Att folk jag känner blir medlemmar (gratis) på chess.com, laddar ner appen, och börjar spela med mig. Mitt nickname är Ungdomligast.

Playstation 3-spel:
The Elder Scrolls V: Skyrim
Deus Ex Human ( R ) evolution
Ico & Shadow of the colussos (två på samma skiva)
Rage
Ghost busters: the video game
Uncharted 1-3

Sällskapsspel:
Orangino
Något frågesportsspel
Vilket som helst som du själv tycker är roligt.

Böcker:
The eight characters of comedy
Satiristas! - Paul Provenzas
Människor som har haft fel - Kalle Lind
The Space Merchants - Frederik Pohl och Cyril M Kornbluth
Bedwetter – Sarah Silverman
The funny thing is – Ellen DeGeneres
My point…And I do have one – Ellen DeGeneres
Fotobok med fotografier av PeeWee

CD-Skivor:
Tori Amos – A Piano: the collection (box)
Tori Amos – Night of hunters
Kate Bush – 50 words for snow
Abre los ojos (soundtrack)
Regina Spektor - Far
Terry Hall & Mushtaq: The Hour of Two Lights
Kraftwerk: Techno Pop
Raising Arizona / Blood Simple: Original Motion Picture Soundtracks
Sigur Rós: Takk
Sigur Rós: untitled singel (med DVD)
Sigur Rós: Agætis byrjun

Blueray:
Punishment Park – Peter Watkins
Labyrinth
Total Recall
Solaris – Andrej Tarkovskij
Ghostbusters
De ofrivilliga - Ruben Östlund
Office Space –special edition with flair
9
Bored to death –säsong ett och två

Dvd:Mr Show säsong 1-4 Gitarrmongot - Ruben Östlund
Lars Norén Tre Pjäser (Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud, Modet att döda)
Duckman säsong ett och två
The War Game – Peter Watkins
Culloden – Peter Watkins

Seriealbum:
Broderier - Marjane Satrapi
Kyckling med plommon - Marjane Satrapi
Lost Girls S&N Edition – Alan Moore
Prins Charles känsla - Liv Strömqvist
Top Ten: Beyond the Farthest Precinct - Paul Di Filippo
Ex Machina (album 1 och framåt) - Brian K. Vaughan
Batman: The killing joke - Alan Moore
Marvel 1602 – Neil Gaiman et al
Slow Chocolate Autopsy - Ian Sinclair, Dave McKean
In the Shadow of No Towers - Art Spiegelman
Another Suburban Romance - Alan Moore
Orgy Bound - Daniel Clowes
Alla Tom Strong-böcker – Alan Moore

Säsongsavslutning Oslipat Stockholm

Kringlan

I onsdags hade Oslipat sin säsongsavslutning i Stockholm. Trots lite teknikstrul blev det en väldigt bra kväll. På scen kunde man njuta av Soran Ismail, Kringlan Svensson, Sara Andersson, Ryska Posten och mig och Fritte. Jag passade också på att visa min julfilm.
Jag och Fritte känner oss kort och gott skitnöjda med vår första säsong i Stockholm. Det har kommit mycket folk. Och redan nu har vi börjat bygga upp en återkommande publik. Det var mer än vad jag vågade hoppas på efter endast fyra föreställningar. Jag älskar Kolingsborgs lokaler. Det är intimt och mörkt. Underground och sexigt. En bra inramning för konstformen. Vi kör igång igen den sjunde februari. Då varannan vecka.

På onsdag har vi säsongsavslutning i Malmö. Vi gör föreställningen På Begäran. Turbostandup där publiken bestämmer vad vi ska prata om. Handla din biljett här.

Armen och En Makroekonomisk Kärlekshistoria

I lördags var jag på två teaterföreställningar. Armen och En Makroekonomisk Kärlekshistora.

Armen är skriven och regisserad av Niklas Hansson. Jag är alltid nyfiken på vad han tar sig för. Hans förra uppsättning, Ett skräckscenario, var ett mästerverk. Den skulle jag vilja se igen. Ni som inte bor i Malmö kan njuta av Niklas Hansson i Kobra. I små doser.

För andra året i rad satte Niklas upp en pjäs i Slottsträdgården på hösten. Utomhusteater när termometern närmar sig nollan är en utmaning. För publiken, och säkerligen också för skådespelarna.
Jag ska inte sticka under stol med att det var en prövning att sitta där och försöka koncentrera sig på texten. Mycket av det som Niklas Hansson skriver kräver noggrann lyssning. Och det var inte helt lätt när kroppen ville rikta sin energi på att hjälpa den hårt arbetande blodcirkulationen. Efter första akten kände jag mig matt.
Men efter pausen började en scen som nästan helt saknade ord. Det var inte bara otypiskt Niklas. Det var rent av oerhört behagligt.  Det som stumt utspelade sig framför mina ögon korrelerade med vad som sagts innan. Jag upplevde det som att jag kom ikapp föreställningen där.
Den avslutande scenen var dessutom rolig. Och förtydligande. Jag kände något som liknade slutning.
Niklas själv nämner Kafka i sin beskrivning av Armen, och det är lätt att se varför. Men där Kafka beskriver en omänsklig byråkrati skildras här istället en kanske alltför mänsklig statsapparat. Tramsig och nyckfull. Utan regler. Det är istället den enskilde medborgaren som förtvivlat försöker avkräva tillvaron en ordning. Jag gick därifrån och funderade på om inte detta är en mycket svensk absurdistisk pjäs. Det kändes som en bra gestaltning av hur många av oss saknar den ansvarstagande staten. Vi hade en bild av samhället. Institutioner betydde trygghet. Plötsligt vaknade vi av ett gapskratt i mörkret. Och vi kramar fortfarande blanketterna som om de kunde rädda oss.

Jag i Teater 23:s foajé.



En Makroekonomisk Kärlekshistoria sätts upp av Teaterrepubliken. Den spelas i Teater 23:s kafédel. Pjäsen är skriven och regisserad av Jens Peter Karlsson. Han skrev även Ayn, som också Teaterrepubliken satte upp. När jag såg Ayn blev jag stormförtjust. Hur ofta sitter man på en teater och verkligen undrar hur pjäsen ska sluta? Inte ofta. Tyvärr. För den sortens effektiva berättarmotor gör faktiskt åskådaren engagerad. Det finns de som hävdar att den gör åskådaren duperad. Men inte jag. Att försöka undvika berättelsens kraft brukar mest tråka ut, istället för att ge verktyg till kritiskt tänkande. När jag såg Ayn, blev jag indragen i handlingen, och fick därför med mig föreställningen hem. Den släppte mig inte.

Jag hade därför höga förväntningar på En Makroekonomisk Kärlekshistoria. Och jag måste säga att jag inte alls blev besviken. Fast den här föreställningen var olik Ayn. Narrationen stod inte lika mycket i centrum. Men det fanns ändå ett driv, och jag var aldrig uttråkad. Övergångarna mellan olika berättarplan löstes ovanligt bra. Utan att de kändes märkvärdiga.

Det verkar som att Teaterrepubliken har en mycket uppriktig ambition att göra politisk teater som kan uppskattas av folk som inte redan är frälsta -eller ens så värst intresserade av politik. Jag älskar den ambitionen. Eftersom jag alltid har tyckt att makroekonomi är ett intressant ämne har jag svårt att uttala mig om hur väl Teaterrepubliken lyckas nå fram till en publik som från början inte är lika nyfiken som jag. Jag kan bara gissa. Och jag gissar att de lyckas bättre än de flesta andra som spelar politisk teater. Frågan är väl bara om en titel med ordet "makroekonomisk" i sig lockar andra än såna som mig.
Det vore synd om inte fler såg föreställningen. Den var sevärd. Och det var den även om man bara vill ha förströelse för stunden. Jag var konstant underhållen. Skådespelarna Torbjörn Lindberg och Anna Rydén var suveräna. De fick mig att gapskratta gång på gång. Dessutom kändes det ganska sexigt emellanåt. Jodå.
Det enda jag vill invända är en sak som min vän Felix Holmgren pekade ut för mig. Sättet som bankernas utlåning förklarades gjorde att man som publik lätt fick intrycket att all tillväxt nuförtiden skulle vara uppblåst spekulation. Jag tror inte att Teaterrepubliken vill vara oärlig i sin argumentation, men det skulle vara bra med lite större tydlighet där. Annars kan meningsmotståndare få en lätt invändning.

Kort sagt: Hatar du tråkig teater och vill unna dig en riktigt kul kväll så tycker jag att du ska se En Makroekonomisk Kärlekshistoria. Biljetter hittar du här.

Världens bästa serie

Privat, eller personlig, läkare

Igår röntgades jag och det kunde konstateras att jag har gallsten. "Ganska många", enligt den unga läkaren. Bollen ligger nu hos akutläkaren som tog emot mig i början av oktober. Men eftersom hon inte har en mottagning så kommer hon nog bara be mig att ta kontakt med en vårdcentral.

Ordet vårdcentral väcker en känsla av irriterad uppgivenhet hos mig. Min erfarenhet av vårdcentraler är att de är en slags uthållighetstest. Om du orkar stå i kö tillräckligt länge, och komma tillbaks en gång till och göra om hela proceduren från början, då har du visat dig värdig för sjukvård. Jag förstår att läget är annorlunda när man kan vifta med färdiga röntgenbilder. Men likväl. Mitt förtroende för vårdcentraler är på samma nivå som mitt förtroende för kvällstidningar. Och efter min skräckupplevelse när jag akut åkte in på Södersjukhuset förra gången måste jag erkänna att jag känner mig lite tveksam till att låta dessa människor närma sig min kropp med en kniv.
Idag har Marja suttit i telefonkö till vårdcentralen. De sa att de skulle ringa upp tjugo över elva. Men ringde inte förrän tio över ett. Under den tiden började jag söka privata sjukvårdsalternativ på internet.
"Jaha, nu har jag alltså närmat mig borgerligheten ännu mer", tänkte jag. "Det är väl typiskt att man steg för steg gör det när man har lämnat ungdomen bakom sig". Men vafan. Om Lars Ohly kan använda sig av privat sjukvård så kan väl jag göra det? Jag är ju inte ens vänsterpartist. Mitt ideologiska motstånd mot privat sjukvård kan till hälften betecknas som "gammal vana". Andra hälften kan beskrivas som en diffus tanke om att man förtjänar lika bra sjukvård oavsett vilken inkomst man har. Men om man nu ändå har samma högkostnadsskydd och ungefär samma patientavgifter så är väl det argumentet lika bräckligt som Jan Myrdals lårbenshals?

Den första hemsidan jag kom till efter att ha googlat "Privat Sjukvård Stockholm" var Bo Kurtizéns hemsida. Eftersom hans specialitet var internmedicin, med fokus på bl a galla, kändes det som jackpot direkt. Med vidöppna ögon klickade jag vidare på hans andra flikar. Under "Debatt och opinion" hittar man debattartiklar som Bo själv har skrivit. 

Och efter att ha skummat igenom dessa artiklar ser man den privata sjukvårdens främsta fördel. Läkarna känner att de måste marknadsföra sig. Ingen har bett Bo om hans tankar om "nyvänsterns moraliska haveri". Det är inte helt uppenbart vilken koppling det har till Bos förmåga att skriva ut penicillin. Men visst ger det ett mervärde?
Och om du letar efter en doktor som så nyligen som 1995 slog ett slag för att biljettpriserna till Operan och Dramaten skulle höjas, då kan du tryggt veta att Bo är din doktor.
Bos resonemang i korthet: Med högre biljettpriser kan även "vanligt folk" köpa biljetter. Med biljettpriser på bara några hundralappar ockuperar arbetslösa, sjukskrivna och andra slashasar biljettkassan i ren brist på annat vettigt att företa sig. Operahuset fylls ut av obildade människor som knappast på djupet kan uppskatta det de ser.

För min egen del känner jag mer att Bo hade mig vid "galla". Och att han tappade mig vid "Dramatenbiljetter borde kosta skjortan".
Och sen fick han mig igen med inlägget om illegala flyktingars rätt till läkarvård.

Spira

I helgen var det invigning av Jönköpings nya kulturhus, Spira.
Jag fick äran att göra en liten film till arrangemanget.

Kamera och Redigering: Anders Blomqvist
Kuriosa: Skådespelaren till vänster är Mathias Lithner, från min gamla improgrupp Ultimate Games.
Kuriosa 2: Kvinnan som kastar pappersflygplan är Louise Ekdahl Fritzson. Som producerade Klubb Extra Allt, och som varit gift med Fritte.

Smärtan

Jag har aldrig spelat Star wars Galaxies. Eller något annat rollspel online. Men visst kan man inte låta bli att bli berörd av smärtan som spelaren känner när hon får veta att Sony rycker ifrån henne en så stor bit av hennes verklighet?

Hötorgskonst

Jag har skrivit om att investera i konst tidigare. Jysk Bäddlager har billiga handmålade tavlor.

Men de kan inte konkurrera med andrahandsmarknaden.

På Hötorget i Stockholm finns handmålade som dessutom är färdiginramade. Medianpriset ligger på 40 kronor. Det är ca tjugo procent av kostnaden på Jysk! Och man kan se vad alla tavlor föreställer!
Andrahandsmarknaden kommer att bli konstens död. Vem kommer att vilja köpa en ny Cecilia Edelfalk när man kan få motsvarande produkt för 0,0007 procent av priset?

Här hittar du allt mellan schäfer och barrskog.

11 11 11

Det finns filmer som har sitt Bäst Före-datum inskrivet i titeln.

2012 är inte lika bra om två år. Och då ska man betänka att den redan på idéstadiet luktade skumt.

Igår snubblade jag över en amerikansk färgfilm som heter 11 11 11. När jag och Marja sent igår började titta på den visste ingen av oss något om filmen mer än att den snart skulle vara rykande inaktuell. Därför, och bara därför, skyndade vi oss att titta.

Filmen visade sig vara en skräckis som var lika förutsägbar som Fredagen den trettonde del 5. Om man har sett Fredagen den trettonde del 5 innan.

Siffrorna 11 11 bär oroväckande varsel genom filmen, och utan att säga för mycket kan jag avslöja att filmens klimax utspelar sig den elfte november 2011, klockan elva minuter över elva på kvällen.

När jag vaknade i morse och tog en titt på klockan kände jag mig tvungen att visa Marja. Den var elva minuter över elva.

Och när Marja en stund senare skulle se hur länge till brödet skulle hålla sig såg hon det här:

Nu sätter vi oss ner och väntar på att helvetet bryter loss.

Renovering

Jag är glad att vi tog ner persiennen som varit trasig sen Marja flyttade in.

Det visade sig att vi har utsikt.

Vill du vara i samma rum som denne man?

Det kan du. Du kan bli underhållen av honom. Idag, onsdagen den andra november.
På Kolingsborg i Stockholm. Tillsammans med guldkornen Emma Knyckare, Tomas Högblom och Marja Nyberg. Och Fritte och jag.
Hundra spänn kostar kalaset. Det börjar 20.00 och insläpp är 19.00. Vi har sålt många biljetter på förhand, så om du vill ha sittplats är det bäst att du kommer i god tid. Du kan handla biljett i dörren, eller här: http://www.tickster.com/sv/events/71k68tt60p5bu9t

Jag känner på mig att det här kommer att bli hur underbart som helst.

Kul att Robyn verkar så mycket gladare nuförtiden

Emma Hansson Löfgrens pappa på Bauhaus

Viktiga saker jag har gjort istället för att blogga

Det här är saker som jag har gjort de senaste månaderna:

1. Manusarbete på SVT:s storsatsning Helt Magiskt.

Min uppgift var att skriva repliker och hitta på varför Joe Labero sticker svärd i en låda som han vet det finns en människa i. Det var en mycket rolig uppgift som jag gärna för igen.

2. Lunds humorfestival.
Jag har nämnt det här nedan på bloggen. Det som betyder mest för mig är förstås att jag gjorde min egen soloföreställning Man ska vara snäll. Men jag hade själv som roligast när jag timmen efteråt var med i Improstandupföreställningen.
Jag kommer inte skriva ett långt ingående inlägg här på bloggen om Man ska vara snäll. Jag kommer inte ifrån känslan av att det känns lite konstigt att göra det. Som att recensera sig själv. Jag konstaterar att jag är nöjd med föreställningen. Publiken skrattade som de skulle, och gensvaret som har nått fram till mig har varit bra. Ändå hade jag svårt att känna mig helnöjd när jag klev av scenen. Jag kände att vissa bitar måste bearbetas lite till innan jag helt och hållet kan säga "det här är den färdiga föreställningen som jag vill att ni ska se". Jag tror det nästan alltid är så när man gör en föreställning som man brinner för.
Men jag är inte alls missnöjd. Jag tycker att jag bjöd på en föreställning som var värd sitt biljettpris.
...se där, nu blev det ändå en recension av mig själv -fast kort.

3. Oslipat Stockholm

Fritte och hans fingerdockor på premiären av Oslipat Stockholm.

Nu har vi gjort två Oslipatkvällar i Stockholm. Premiären var bra. Den andra kvällen var fantastisk.
Kolingsborg är en otroligt bra lokal för standup. Det grottlika mörkret andas subkultur.
Att starta en ny betalklubb i Stockholm är lite som att starta en betalporrsajt på internet. Det finns gott om gratisalternativ och man har oddsen mot sig. Men jag känner att vi har ett utbud som gör att vi faktiskt fyller en lucka i Stockholms humorvärld. Nu måste vi bara jobba hårt för att stockholmarna som aldrig hört talas om oss ska veta att vi finns och gå och besöka oss. Det tar en stor del av min och Frittes tid. Om vi lyckas så kommer det att vara värt allt jobb.
Nästa föreställning är den 2 november. Köp biljett här: http://www.tickster.com/sv/events/71k68tt60p5bu9t

4. Oslipat Malmö
I Malmö händer också saker med Oslipat. Vi har flyttat tillbaks till lokalen där allt började. Tidigare hette stället Jeriko, nu heter det Babel. Tack vare att lokalens arkitektur får man en väldigt förtätad stämning som är väldigt bra i standupsammanhang. Höjderna i stämningen blir högre där än på de flesta scener som sväljer lika mycket publik.
På premiären blev stämningen inte lika bra som den brukar vara på Oslipat. Det märktes att publiken kände sig obekväm i den nya lokalen. Den publiken vi har nu är ju van vid att Oslipat är på Tangopalatset. Det faktum att ventilationsarbetet på Babel inte är färdigt gjorde inte saken bättre.
Men redan nästa föreställning började vi nå tillbaks till samma stämning som det brukar på Oslipat. I andra akten var stämningen på topp. Och i onsdags infann sig stämningen ännu tidigare. Jag tror att publiken kommer att känna sig lika hemma på Babel som de gjorde på Tangopalatset redan innan säsongen är slut.

Hans Christian Thulin på Oslipat Malmö den tolfte oktober.

5. Flyttat till Stockholm.
För två veckor sen körde jag upp en del av mina saker till Stockholm. Resten slängde jag, eller magasinerade i mina föräldrars villa.
Kort sagt känns det underbart att äntligen bo ihop med Marja. Det är en lyx att utgångspunkten är att vi är tillsammans, och att vi bara undantagsvis inte är tillsammans.

6. Agneta och Telefunken

Illustration: Marja Nyberg, så klart.

På Humorhimlen Lab i P3 har den som vill chansen att göra humorradiopiloter.
För tre veckor sen sändes Agneta och Telefunken som jag och Marja har gjort ihop. Kristoffer Appelquist gör en mycket rolig insats i programmet, och han har även bidragit värdefullt till konceptet. I övriga skådespelarinsatser hörs Lasse Nilsen och Hans Christian Thulin.
Jag är mycket nöjd med programmet och tycker att du ska lyssna på det om du inte har en bra anledning att inte göra det. Poddversionen av programmet kan du höra, eller ladda ner, här: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3479611.mp3
Nästa Agneta och Telefunken hörs i P3 den 18:e december.

7. Skaffat Smartphone

Äntligen känner jag mig som en fullvärdig medborgare igen.

8. Fått ny diagnos.
För en vecka sen blev jag illamående och fick helt otroligt svåra magsmärtor. Jag ringde efter en taxi och åkte till Södersjukhusets akutmottagning. Där dröjde det en och en halv timme innan jag fick träffa en läkare. Under den tiden skrek jag högt av smärta. Emellanåt kom det in sjuksköterskor som sa åt mig att försöka vara tyst och andas djupt. När jag andades djupt gjorde det bara ännu mer ont. Smärtan slet i sönder mig, ett andetag i taget. Varje minut kändes som en timme.
Doktorn som till slut kom var väldigt cool. Hon påminde om House med sitt avslappnade språkbruk och sin kunskap. Snabbt konstaterade hon två saker:
1. Jag hade fått vänta mer än en timme längre än vad deras regler säger att patienter med sån smärta ska behöva utstå. Hon tänkte högt och tipsade mig att inte uppge för personalen att jag har diagnosticerats som bipolär nästa gång jag besöker akuten. Det var visserligen spekulation, men om det finns en risk att smärta ignoreras för att det är en knäppskalle som skriker så tänker jag följa hennes råd nästa gång.
2. Jag var inte sjuk på det sättet som jag misstänkte. Den smärta jag nu kände var en starkare variant av den smärta som jag kände när jag uppsökte akuten på MAS i april 2009 (läs om det här). Då fick jag diagnosen Panikångest. Jag tyckte diagnosen stämde med min självbild som konstnär, och trodde på den. Då och då har smärtan kommit tillbaks och jag har försökt bota den med Stesolid och positivt tänkande. Efter en snabb undersökning kunde doktorn berätta att det var ytterst osannolikt att det rörde sig om panikångest. Istället talade allt för gallsten.
Det kändes som ett hårt slag mot bilden av mig själv. Jag som sett mig själv som ståupparnas svar på Broder Daniel låg närmare Lasse Lönndahl. Men snart kändes det väldigt skönt att få en ordentlig diagnos på varför jag ibland har bröstsmärtor. Det kan också vara förklaringen till varför jag ibland blir matförgiftad av mat som ingen annan blir matförgiftad av. Och gallsten kan man åtgärda enkelt genom titthålsoperation.
Jag ser fram emot att må bättre i framtiden.

Receptet på Gallsten.

Oslipat Stockholm

Med tanke på att jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle skriva ett långt inlägg om min föreställning Man ska vara snäll gick bra så borde jag skynda mig att göra det. Annars tror ni ju att det gick dåligt. Men sedan helgen har jag varit lite för upptagen med de sista förberedelserna inför Oslipats Stockholmspremiär.

Imorgon kör vi igång!
Kom! Det kommer att bli en kosmogonisk kväll i Stockholms standupvärld.
Alltså en helt vanlig Oslipatkväll.

Köp biljett i dörren, eller här: http://www.tickster.com/sv/events/xnbdvhdynb8bz14

Jag på Lunds humorfestival

I helgen är det Lunds humorfestival. I Lund.
Det finns asmycket föreställningar som jag vill tipsa om. Nödd och tvungen av Kringlan Svensson har jag haft förmånen att få en förhandstitt på. Och jag kan lova er att ni kommer att få se en ny sida av hans komikska genialitet. Jag missar aldrig heller en chans att se Haggan och Ludret-föreställning med Emma Hansson och Sissela Benn. Också genialt. Eftersom Ryska Posten och En god lärdomshistoria (med Jesper Rönndahl och Josefin Johansson) har repat på andra sidan väggen om mitt kontor så vet jag att även dessa föreställningar inte bör missas. Jag är också dödligt nyfiken på Mer självkänsla än du kan hantera med Petra Mede och Anna Granath. Detta är bara några exempel.

Men mest av allt vill jag, av lätt själviska skäl, tipsa om de föreställningar jag själv medverkar i.

1. OSLIPAT TOLKAR DAN HYLANDER
Stadshallen
21.00, Fredag

Fem komiker tolkar essensen av fem låtar av Dan Hylander i form av fem minuters standup. Strax därefter spelar Dan själv upp originalet.
Jag har längtat efter denna föreställning där vackert vemod och livsglädje blandas med skrattets katharsis. Dan Hylander är en av de artister som har betytt allra mest för mig och jag hoppas verkligen att föreställningen blir en fin present till honom och publiken.

2. MAN SKA VARA SNÄLL
Kino
15.00 Lördag

Det här är min första soloföreställning. Självklart vill jag trycka extra på den här. Om det går bra på lördag skriver jag ett långt inlägg med så mycket falsk blygsamhet jag kan uppbringa. Om det går dåligt skriver jag ett surt litet försvarstal.

3. IMPROSTANDUP
Kino
16.30 Lördag

Direkt efter Man ska vara snäll hoppar jag upp på scenen. Den här gången i med improviserad standup. Vid det här laget har vi gjort det så många gånger att jag känner mig säker på att det kommer att bli skitkul. Dessutom är Marika Carlsson med för första gången!

4. AD LIB
Café Athén
19.30 Lördag

I förrgår blev jag tillfrågad om jag ville vara gästartist i Ad Libs improvisationsteaterföreställning. Min reaktion var en blandning av herregud-hur-ska-jag-hinna och fy-fan-vad-roligt!
Improvisationsteater är för mig bara energigivande och askul. Jag kan ta det lugnt efteråt istället.