Figlia della morte

Utanför skräckens hus.

Att skräckgenren skulle funka i teaterform kan vid första anblicken kännas lika troligt som att porr skulle funka som abstrakt måleri. Möjligheterna till skräckeffekter måste väl ändå rimligtvis vara starkt begränsat i jämförelse med hur man kan jobba med film?

Men igårkväll såg jag en skräckpjäs som inte bara funkade, utan som faktiskt gjorde mig rädd på riktigt. Figlia della morte, med teatergruppen Farozonen. Allting var kongenialt utfört. Endast 8 personer togs in som publik, och spelplatsen var ett vardagsrum i en villa. Utanför de stora fönsterna kunde man se den mörka trädgården. En stor del av spänningen bestod i att oroligt försöka se vad som kunde gömma sig därute. När ljuset var tänt kunde man se hallen spegla sig i fönsterna. På det sättet kunde även hallen användas som spelplats, på ett fiffigt fast okonstlat sätt. På ett mycket väl avvägt sätt fortsatte realtidspjäsen när skådespelarna inte syntes. Ljudet och musiken var genomgående diegetisk, men det gjorde det inte mindre stämningsskapande. Jag kommer aldrig glömma när jag hörde det klassiska ljudet av en förskärare som togs från sitt ställ i köket. Det är aldrig ett neutralt ljud i skräcksammanhang.

Jag tror att teater Farozonen har varit tvungna att mer eller mindre återuppfinna skräckgenren tack vare att de arbetar med teater och inte med film. De visuella chockeffekter som brukar anses ge valuta för pengarna i en film är komplicerade att göra på scen, och riskerar kanske mer att distansera publiken än att skrämma. I Figlia della morte användes istället teaterns alla fördelar och styrkor. Med ett intimt drama i realtid kan man verkligen känna sig helt och fullt indragen i händelseförloppet. Dramat i sig och skådespelarnas prestationer var helt i klass med vilken riktigt bra teater som helst. Resultatet var otroligt suggestivt. Vid ett par tillfällen ville jag skrika "akta dig" på klassiskt drive-in-bio-manér. Men som teaterbesökare än man förstås för väluppfostrad för det. Och även detta bidrog till den läskiga stämningen. Det gick inte att distansera sig själv med ironiska kommentarer.

Jag kan inte rekommendera Figlia della morte. Men det beror bara på att det var sista föreställningen igår.