SD

Jag såg precis Sverigedemokraternas valkampanjsfilm. Det saknades bara lite inklippsbilder på råttor, annars var det en film i samma stämningsläge som Der Ewige Jude.
Sverigedemokraterna gör mig frustrerad. De är som datavirus. Ett problem som jag känner att mänskligheten borde ha passerat vid det här laget. Inte kan det väl fortfarande finnas så förkrympta människor som sprider sån skit? Nu måste jag väl ändå kunna sänka garden och surfa fritt utan att abonnera på Norton?
Men nej. Folk är fortfarande villiga att engagera sig för att göra världen sämre.

Risken är stor att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Och då är det nog lite kört, är jag rädd. Efter det är de nog här för att stanna. Efter fyra år i riksdagen har vi antingen vant oss vid tanken på att de är ett riktigt parti, eller så har andra stora partier tagit över deras partiprogram (som de gjorde med Ny Demokrati).
För några år sen kändes Sverigedemokraterna fortfarande som ett låtsashot. Jag blev lite irriterad varje gång de fick onödigt mycket uppmärksamhet. På den tiden de var ett pyttelitet parti så fanns det ingen anledning att ge dem någon uppmärksamhet över huvud taget. Jag misstänker att journalister och politiker gärna riktade strålkastarljuset mot dem eftersom de var en tacksam meningsmotståndare. Det är lätt att framstå som reko när man jämför sig med fullblodsidioter. Problemet är bara att man på så sätt låter Sverigedemokraterna sätta agendan. Och då spelar det ingen roll att man satsar allt på att hela tiden förklara hur dumma de är. Den sortens stigmatisering leder till ett martyrskap som gynnar Sverigedemokraterna. Värst av allt är förstås att denna osakliga floskelkampanj inte backas upp av riktiga argument. Det är helt logiskt, tyvärr. Politiker som själva stöder ett system där fri rörlighet i första hand ska vara ett privilegium för rika har svårt att komma med argument mot Sverigedemokraterna som låter trovärdiga.

Jag skulle vilja se lite riktigt bemötande av inskränktheten.
-Varför ska inte folk få flytta till Sverige när de känner för det?
-Vad är egentligen skillnaden mellan en "ekonomisk flykting" och en helt vanlig svensk indiepoptjej som flyttar till London för att leva livet?
-Hur ser en homogen kultur ut? Finns det historiska exempel på konfliktfria samhällen där alla har gått omkring och myst med sina gemensamma värderingar? De enda historiska exemplen jag kan komma på där man försökt införa likriktade samhällen fria från friktion har slutat med förtryck.