Jobbet

Äntligen är jag och Fritte arbetskamrater på riktigt i den meningen att vi har samma arbetsgivare. Sedan ett par veckor tillbaks har vi ett roligt halvtidsjobb på SVT. Vi skriver manus till ett barnprogram som ska bli en nyhetsparodi. Målgruppen är nio- till tolvåringar. Med andra ord små människor som har ena foten kvar i barndomen, men som samtidigt är på väg mot någon slags vuxenvärld. Precis som jag.



Fritte vid sitt skrivbord.

Notera alltså att om jag någon gång inom de närmaste månaderna nämner för dig att jag jobbar på SVT så är det numera ingen lögn.

Jorden Runt

Jorden Runt är
-en någorlunda regelbunden show på restaurang Metro i Malmö.
-präglat av en stark känsla av att "vad som helst kan hända". Inom rimliga gränser naturligtvis.
-arrangerat av Valle Westesson och Kristoffer Jonzon.
-ett arrangemang med stark undergroundkänsla, kanske delvis på grund av att lokalen inte rymmer mer än ett fåtal.
-gratis.

Jorden Runt är inte
-en show arrangerad på Nöjesteatern i Malmö.
-pretantiöst.
-så hårt marknadsfört att "vanliga människor" kommer dit och stör. Vanliga människor kommer endast dit som exotiska inslag i underhållningen.




Kristoffer Jonzon intervjuar kocken Tomas Högblom som lagar sin Urban Rattatouille.

Quiz säsongsstart ikväll

Kung Kobra kom trea, fast det var flera lag som kom tvåa, så egentligen kom vi väl femma. Det var ungefär 20 lag som tävlade. Vi är nöjda men inte stolta.
Kristin Svensson noterade att det numera är ganska avmätta applåder när vårt lagnamn läses upp i samband med att prispallen presenteras. Ingen hejar på en vinnare.

Malmö Comedy Festival 2009

Genomgång 14.30. Fritte: "Om inte du kan hålla käften åker du ut, Jäder!"



Rågscenen 16.20. Aron Flam uppträder utan att någon bojkottar honom.



Prisgala 20.05 Jesper Rönndahl och Josefin Johansson konstaterar med en axelryckning att galan har för högt inträde.



Fest 01.00. Lasse Karlsson, utnämnd till Komikernas Egen Favorit på galan. Det finns ingen bättre att prata politik med på fyllan än Lasse. Vuxenpoäng en biljon.

Malmö Comedy Festival imorgon är DROGFRI. Vanlig alkohol kan du köpa på plats.

Det är viktigt att inte slarva med att glädjas åt rättvisa segrar

Billie the Vision and the dancers vann Rockbjörnens Myspace-pris.

Viktigt meddelande!

Har du också Bredbandsbolaget som internetleverantör?
Hoppas då att du inte har missat det här viktiga mailet som jag fick idag:

Bдste Bredbandsbolaget webbmailleverantцr Дgare,
Detta meddelande frеn Bredbandsbolaget meddelande Messaging Center fцr alla Bredbandsbolaget webmail owners.We fцr nдrvarande uppgradera vеr databas och e-post center.We tar bort alla oanvдnda Bredbandsbolaget e
att skapa mer utrymme fцr nya one.To hindrar ditt konto frеn stдngning mеste du uppdatera den
nedan sе att vi vet att det дr en present som anvдnds konto.
BEKRДFTA DITT WebMail NEDAN
E-postadress .........
Anvдndarnamn: .......... .....
Lцsenord: ................
Fцdelsedatum: .................
Land eller omrеde: ..........
Varning! E-дgare som vдgrar att uppdatera sin
E-post inom sju dagar efter mottagandet av denna varning kommer att fцrlora hans eller hennes
Epost permanent. Tack,
Bredbandsbolaget Team

Malmö Komedifestival

Ikväll hölls det första årliga Malmö Komedifestival på På Besök på Nobelvägen.
Folk hade rest så långt som från Borås för att uppleva den här gratiskvällen.


Stämningen var hög redan innan showen började.

Åtta motiverade komiker plus en rolig ciceron underhöll publiken i en timme och 37 minuter.


Jørund Larsen


Det blev en magisk kväll. En sån där kväll som kommer att mytologiseras i framtiden. Bland annat kommer jag att påstå att jag själv också stod på scen. Det var tänkt att jag skulle göra det, men jag drog mig ur på grund av att jag haft huvudvärk i två dygn.


Cecilia Ramstedt



Kvällen var tänkt som en ganska opretantiös kickoff på standupsäsongen. Alla visste att publiken till stor del skulle bestå av flitiga standupbesökare. Därför testades det väldigt mycket nytt material, och nästan allt funkade jättebra. Publiken var underbar. Alla komikerna var kalasbra.


Robin Paulsson



Naturligtvis var det frustrerande att inte vara med på scen. Men det kändes faktiskt bara jobbigt före kvällen började. När showen väl dragit igång satt jag bara och var glad över att kunna slappna av och njuta av den bästa standupkvällen på mycket länge.



Tomas Högblom och Fritte Fritzson

Till Tomas (skolfoto)

Appendix till ett av Frittes gamla blogginlägg.

Fel ska vara rätt

I morse var jag på radiostationen Mix Megapol och pratade om Malmö Comedy Festival.
Med mig hade jag två heldagsbiljetter* som lyssnarna hade chans att vinna. Sammanlagt värde: 796 kr.**
Frågan jag ställde löd "Vilken var den bakomliggande orsaken till den ekonomiska krisen i Storbrittanien på 1920-talet?".
IT-bubblan är INTE rätt svar.
Men Mix Megapols radiopratarpersonal "gav rätt", och förklarade för mig i en reklampaus att frågan jag ställde var "för svår" för deras lyssnare.
Det här var mitt sista försök att påverka vilken sorts publik som ska komma på söndag. Nu ger jag upp. Vem som helst får komma.



*biljetter till BÅDE festivalen och prisgalan.
**eventuell vinstskatt betalas av vinnaren, fast jag tror vi kan utgå från att RSV inte hör av sig.

Det är viktigt att inte slarva med att glädjas åt Godhetens segrar

Festival planeras

Mats Andersson framför Lena Frisks dörr med 80 komikernamn som fördelas på fyra scener.
Gröna lappar=bra komiker.
Gula lappar=lovande komiker.
Rosa lappar=homosexuella komiker.
Blå lappar=komiker med fast sällskap.
Vita lappar=resten.

Kom till Slagthuset på söndag! Klockan tre börjar det.

Hur Dr Bergström bor

Igårkväll träffade jag min vän Dr Bergström, som jag inte sett på länge. Vi var ett gäng som spelade sällskapsspel hemma hos honom i hans nya lägenhet. En trea på Kristianstadsgatan.

‒Bor du här ensam, frågade jag.
‒Nej, Klara och jag delar på lägenheten. Fast just nu bor hon i andra lägenheten. Vi delar på två lägenheter.
‒Ni delar på två lägenheter?
‒Ja. Hyran blir ju som att... ja... den blir ju lite mer än om man hade en lägenhet var.... Men det är ju ganska skönt eftersom man kan ju ha samma frihet som om man bodde ensam.
‒Men varför har ni inte bara varsin lägenhet?
‒Vi ska ju få barn nu, så vi kände att vi ville ha en lägenhet som vi kunde ställa alla barnets saker i.
‒Nu har ni två lägenheter som ni kan ställa alla barnets saker i.
‒Ja.

Är det bara jag som tycker det här är konstigt?

Liza

Med tanke på all skit Liza Marklund har tagit emot den senaste tiden vill jag gärna förtydliga och påpeka att förra inlägget var "baserat på verkliga, och overkliga, händelser".

Orange återbesökt

Om du kommer till Malmö, och frågar när ståuppkomikens guldålder var, så får du höra olika åsikter om den saken. Många skulle väl säga att det var när casinot började med sina ståuppkvällar, andra skulle nämna den gången Chris Rock, Sarah Silverman och Demetri Martin besökte Malmö samma vecka.
Men vi som var med från början, och hade standupen som vårt liv, sjunker längre tillbaks i tiden. Våren 2007.

Det finns många myter om den där tiden. Det är inte sant att Tomas Högblom hade en silkesapa som husdjur. Det är inte heller sant att Nils Lind skulle ha försörjt sig som författare av nekrofilnoveller. Och att Marcus Johansson skulle ha vunnit titeln som Malmös Starkaste Man var ett missförstånd som han själv gärna underblåste. Men det är sant att Fritte Fritzson verkligen gifte sig på riktigt vid den här tiden. Och det är sant att Kristoffer Svensson kallades för Kringlan -fast det var aldrig illa menat. Och det är sant att Oslipat turnerade på festivaler den här sommaren, även om inte alla räknar tre föreställningar som en turné.

På Gatan: Kristoffer Svensson, Cecilia Ramstedt och Joel Fohlin.

Oslipat körde sin tredje säsong, Orange, och klubben hade på grund av publiktrycket tvingats flytta in i Jerikos konsertlokal. Innan dörrarna öppnades ringlade sig kön ända bort till Bergsatan, över övergångstället, och in på andra sidan av Spångatan. Stämningen hos publiken var alltid förväntansfull och kärleksfull, som vid en kristen orgie. Marcus och Fritte drev Oslipat med en smittande glädje. Det här var flera år innan den upphovsrättsliga striden om namnet Oslipat skulle tära på deras psyke så hårt.
Komikerna på scen var hjältar. Antingen för att de var roliga, eller för att de vågade försöka.
Det var en tid att födas på nytt.

Nils Lind

Alla de klassiska malmökomikerna levde fortfarande på den här tiden. En del av dem hade inte ännu börjat med standup, men de fanns i närheten eller i periferin, och historien hade inte skrivits på samma sätt utan dem. Det finns en plats i mitt hjärta för var och en av dem. Jag tänker ofta på Tomas Högbloms ord. Det var ungefär vid den här tiden som han sa att "det riktigt fina med att börja med standup är alla vännerna man får". Vi var många som kunde nicka instämmande.

Tomas Högblom

Framtidstro är något som man inser i efterhand att man har haft.
Så länge man har framtidstron är den självklar. Och vi som var alldeles nya på ståuppkomikens fält behövde aldrig tvivla på att framtiden var vår.
Vi var så klart helt odrägliga, precis som alla nyfrälsta människor är. Vi pratade, skrev och tänkte standup dygnet runt. Vi sökte på nätet, vi gick på klubbar och vi gav varandra feedback. Vi hade inget att förlora, och vi gav allt vi hade. Det gav resultat, och under den här perioden kunde vi fortfarande se dramatiska framsteg i vår utveckling från vecka till vecka.

Fritte Fritzson

Det blir lätt abstrakt när man försöker beskriva det förgångna.
Hur var det, egentligen, att befinna sig mitt i händelsernas centrum denna förtrollade vår?

Minnesbilderna fladdrar som skuggor från ett stearinljus.
Jag minns hur Erik Börén på Gatan Bar, berättandes en kort anekdot om vad som hände när han gick hem från Gatan Bar förra veckan.
Jag minns spontana efterfester hos Ramstedt och Kringlan.
Det alltid fanns vin. För mycket. Men inte för för mycket.
Oslipats tältprojekt. Ett stort partytält med 200 människor på St Knuts Torg.


Robin Paulssson på Gatan


Nervösa komiker rabblar text i kök och i trappa, Oslipat har fortfarande ingen loge.
Kristoffer Appelquist berättar engagerat om sina nya äventyr med Bobbo Krull.
Tomas Högblom försöker sälja lite gamla seriealbum.
Erik Börén skaffade sig en guldfågel.
Linn Edlund ritar på en teckning innan föreställningen på Jerikos bardel.
Alla bloggar. Om sina framträdanden.
Det snackas mycket om att Gatan ska skaffa sig en röd lampa.


Kristoffer Appelquist

När jag nu tänker på denna tid så känns det som att jag fortfarande är där. Att det inte är en tid som passerat, utan att det är en plats som jag kan besöka. Det finns evighet i varje känsla av lycka.

Men på ett mer konkret plan vet vi vad som hände sen. Uppgångarna och motgångarna. Det långsamma slutet.
Jag kan inte låta bli att undra om inte Malmövågen hade kunnat finnas kvar. När jag nyligen träffade Erik Börén ställde jag den här frågan. Hans svar svider lite:
-Det är många som säger att Malmövågen dog med Andra Stora Depressionen, men det är bara delvis sant. Problemet var att så många av komikerna tog sin tillflykt till reklamindustrin. Det är verkligen ironiskt nu i efterhand att de trodde att den branschen skulle vara tryggare.
Och en del gick det lite för bra för. Det finns inga rika komiker. Tomas Högblom sa alltid att man skulle investera när kursen var som lägst, och det lyckades han ju verkligen med. Senast jag såg honom satt han på Heathrows Business Lounge. Jag tror inte han såg mig.

Erik Bören


-Jag kan också sakna den där tiden ibland, säger Erik. Men man får vara glad för de fina minnen man har. De är dem man ska leva på när man blir gammal. Vackra minnen stannar kvar och blir en del av vem man är. De andra minnena ska man låta försvinna. Jag tror att det var det Marcus Johansson försökte säga när han brände upp alla sina dagböcker i samband med sin första utställning på Simrishamns konsthall.

Texas. Fredrik Fritzsons hund.


Rockpoeten Fredrik Fritzson är oftast förtegen om vad hans texter handlar om. Och han vill inte heller kommentera texten till Puer Aeternus, som finns med på hans genombrottsplatta. Men Anders Johansson, som producerade Fredriks tidiga skivor tvekar inte:
-Puer Aeternus handlar om den där tidiga tiden med Malmövågen. Det råder ingen tvekan om den saken.


Minns du att jag sa, det känns så lätt, på nå't självklart sätt?
Minns du hur du sa, så kan det va’, och det är väl bra.

Minns du hur du sa, men det vi har, det stannar aldrig kvar
Minns du hur jag sa, du har nog rätt, men jag blir aldrig mätt

Minns du hur jag sa, du verkar svår, ska vi mäta sår?
Minns du hur du sa, nej det vår va', för nu är allting bra

När jag nu låter, tankarna vandra
kan jag ej minnas, allt det där andra
Må tro att jag tvivlar, om du vill påstå
att det fanns dagar, som var mörka och grå då...

Efterfest. Tomas Högblom, Cecilia Ramstedt och Molly Olsson

Playstation 3

Idag var jag fortfarande inte frisk. Men tillräckligt stark för att kunna gå iväg och köpa mig den finaste present jag har gett mig själv på länge: en Playstation 3.

Varför valde jag då Mirror's Edge som mitt första spel till maskinen?
Jag behövde ljusterapin.

Influensa 2

Igår trodde jag att jag höll på att bli friskare, men idag är det bara sämre igen.
Influensa är en parad av sjukdomar. Idag marscherade Halsont-sektionen in. Vägen var redan preparerad med snor, slem och hostattacker. Perfekta förutsättningar för att jag ska känna Tusen Nålar-smärtan i svalget maximalt antal gånger.

Influensa

Det började med frossa i söndags kväll. Sedan fortsatte det med att jag tyckte att The Hot Chick (med Rob Schneider) faktiskt var riktigt rolig. Det kan ha berott på att jag hade 38,9º feber. Kanske gick min feber ner något sen, för när handlingen i filmen kommit igång tyckte jag att den var provocerande usel.

Igår låg jag i coma hela dagen.

Idag mår jag lite bättre. Jag har klarat av att titta på TV. Än en gång imponeras jag av hundprataren Cesar Millan. Han är en hjälte i mina ögon, fast jag håller inte med om hans inte-avliva-aggressiva-kamphundar-direkt-policy. Floyd har förnyat min tilltro till att laga mat i stormkök, och hans sätt att tigga beröm av inhemska människor inspirerar mig att fortsätta be om komplimanger även i fortsättningen.
Och ikväll hände något som jag aldrig trodde att jag skulle vara med om igen. Jag fick se två Simpsonsavsnitt som jag aldrig sett förut. Det kändes som att vinna på Lotto, fast utan den berusande glädjeyran.

Brideshead Revisited

De senaste dagarna har jag och Pelle Holmgren ägnat timmar åt att skämma bort oss själva. Kaffe med varm mjölk. Enstaka glas whiskey. Till och med vars en cigarr.
Men framför allt har vi sett en av världens bästa TV-serier. Brideshead Revisited. Pelles projektor gör verkligen serien rättvisa, och det vore en synd om vi inte gjorde vad vi kunde för att få en smak av det lyx och överflöd som seriens karaktärer lever i.

Det fanns en tid när britterna var bäst i världen på att göra TV-serier. Precis som skaparna bakom The Wire så förstod de att lita på sin publik. Ett långsamt tempo gör inte historien ointressant om varenda filmruta är full av liv. Vi behöver inte tillbakablickar eftersom man som tittare minns det som hänt tidigare i serien nästan lika starkt som om det var ens egna minnen. Det sägs att filmskaparna inledde TV-projektet med att försöka förkorta romanen (som är skriven av Evelyn Waugh). Men de insåg att boken var omöjlig att filmatisera om inte varenda stycke fick vara med, och det slutade med att de gjorde en elva timmar lång TV-serie istället för en betydligt kortare miniserie. Jag tvivlar på att det var helt omöjligt att korta ner historien. Men jag tror inte att resultatet hade blivit lika bra om man hade gjort det.
Historien i Brideshead Revisited går vingligt framåt, och är precis som livet helt oberäkneligt. Men precis som i livet är det lätt att få en känsla av att det som händer är ödesbestämt, när man betraktar det i efterhand.

Ingen Sherlock

Jag vaknade kvart i tolv idag. Jag förbannade mig själv eftersom jag insåg att jag omöjligt kunde hinna till dagens inplanerade Sherlock Holmes-spel på Wienska palatset. Pelle Holmgren har varit duktig och fått tag i många spel på e-Bay, ett Sherlock Holmes-spel och ett par andra i samma format fast med andra karaktärer. Vi har snart tillräckligt med spel för att kunna spela fram till pensionsåldern. Tanken på det gör mig lycklig, eftersom jag fortfarande tycker att den här sortens spel skänker högsta formen av glädje. Det finns inget roligare man kan göra. Ingenting.

Därför blev jag arg på mig själv när jag upptäckte hur bakfull jag var. När jag försökte stiga upp gick det inte. Jag var alltför bräcklig.

Men jag ångrar ändå ingenting. Igår hade jag fantastiskt roligt med några vänner som jag inte sett på länge. Efter öl på Golden och Zarathustra följde Henrik och Jaana med mig hem på vin och Singstar. Jaana sopade banan med oss, och Henrik framförde teorin om att Singstar är lättare för tjejer. Verkar rimligt. Henrik kan en hel del om hur datorer funkar.

När klockan var fem på eftermiddagen hade jag fortfarande inte lyckats ta mig upp ur sängen. Jag sms:ade Molly och erbjöd henne hundra kronor om hon kom och lagade frukost åt mig. Det gjorde hon, men som den goda samarit hon är så avböjde hon betalningen. Ibland undrar jag om hon inte är lite kristen innerst inne.

Pelle sms:ade mig på eftermiddagen och berättade att de lyckats lösa fallet utan mig. Det var förstås tråkigt att än en gång få bekräftat att jag inte är oumbärlig. Men skönt att veta att ett brott klarats upp.