En fantasi jag hade nyss

Jag är bättre, men fortfarande inte frisk. Jag håller mig inomhus. I dessa moderna tider med TV, poddradio och internet behöver man inte bli lika uttråkad som förr i tiden. Man kan stimulera sig lite lagom utan att det känns alltför ansträngande.
Men ibland uppstår det saker i mitt huvud som får mig att undra om jag verkligen hanterar isoleringen på bästa sätt. Nyligen läste jag rubrikerna till en artikel på Sydsvenskans hemsida om att Skånetrafiken nu har infört ett helt kontantlöst system (igen, denna gång permanent).
Den småsinta konsumenten inom mig vaknade och följande fantasi utspelade sig i mitt inre:

Jag är på väg att kliva ombord på bussen. Då inser jag att jag har glömt mitt Jojo-kort hemma. Jag har också slut på pengarna på min mobils kontantkort. Irriterad kliver jag ombord på bussen och anstränger mig för att le mot busschauffören. Han sitter med svarta solglasögon, och verkar inte vara intresserad av mänsklig kontakt över huvud taget. Att arbeta med människor var aldrig något han varit intresserad av. Och att sluta sitt liv som busschaufför var ännu lägre ner på prioriteringslistan. Jag förklarar min belägenhet. Överdriver lite när jag säger att jag är "hemskt ledsen". Jag hoppas i ärlighetens namn att han bara okommenterat ska vinka in mig, på det sätt som jag ofta har fått åka buss när Jojo-maskinen eller kassan har krånglat. Men nej. Inte den här gången. Busschauffören tänker inte låta mig åka. Jag blir arg och halar upp en tjugokronorssedel. Mer än en krona mer än vad en kontantbiljett kostade när den var som dyrast. Jag lägger den där och går in på bussen. Nu får fanskapet tillkalla polisen om han vill. Jag har gjort vad jag kan för att betala, och jag tänker fan inte lämna bussen utan motstånd.

Hela fantasin var över på tjugo sekunder.

Är det bara jag som fantiserar på det här sättet?
Behöver jag mer KBT?

Dåligt Telenor

Jag hatar att vara konsument. Varje gång jag ska köpa en vara eller tjänst vet jag att jag kommer att känna mig lurad. Frågan är bara hur.

När jag skaffade mobilt bredband hos Telenor pratade jag med försäljaren i 45 minuter för att reda ut alla villkor och slippa otrevliga överraskningar. En bit av dialogen gick så här:
Jag: -Jag vill inte ha någon bindningstid. Det är viktigt för mig att ha friheten att byta operatör när jag vill.
Säljaren: -Då ingår inte modemet.
Jag tänker efter en god stund.
Jag: -Men i så fall kan jag faktiskt tänka mig att betala för modemet. Min frihet att kunna byta operatör är så pass viktig för mig.
Och så betalade jag 800 kronor för det. Tyvärr fanns inget modem inne i butiken, så de skulle skicka det med posten.

Idag, nästan två veckor senare, kom det fram. På paketen stod det "Opertörslåst i 12 månader".
Jag tog mig direkt till butiken och pratade med säljaren igen.
Jag: -Det står på modemet att det är operatörslåst. Det vill inte jag ha.
Säljaren: -Så är det alltid.
Jag: -Men det visste ju inte jag.
Säljaren: -Tyvärr. Det är inget att göra något åt.
Jag: -Jo. Ni kan köpa tillbaks det.
Säljaren: -Det är ingen ångerrätt på det.
Jag: -Men om jag hade vetat att det var operatörslåst hade jag inte köpt det. Den informationen fick jag inte.
Säljaren: -Men du frågade inte efter det. Du frågade bara om det fanns bindningstid på avtalet.
Jag: -Men jag visste ju inte om att det förekom något som heter operatörslås på modem. Hur kan jag fråga om något som jag inte alls känner till? Jag sa ju till dig i början av samtalet att jag inte haft mobilt bredband innan och behövde information.
Säljaren: -Och jag gav dig information. Men du frågade inte om modemet var operatörslåst.
Jag: -Men jag har ju aldrig hört talas om att modem kan vara operatörslåsta. Hur kan jag då fråga efter det? Om jag säljer en bil till dig och du kör iväg och du plötsligt slungas ut ur bilen av en katapultstol, kan jag då försvara mig med att säga "du frågade inte om bilen har en katapultstol?".
Säljaren: -Det är inte samma sak.
Jag: -Men det är det ju. Jag visste inte om att modem kan vara operatörslåsta. Du vet. Men du berättade det inte för mig.
Säljaren: -Jag kan ju inte veta hur du tänker.
Jag: - Det kan du ju om du lyssnar på vad jag säger. I sammanhanget berättar jag att det känns viktigt för mig att kunna byta operatör. Därför köper jag modemet, istället för att binda mig och få det gratis. Då är det ju väsentlig information att jag inte kan använda modemet med någon annan operatör.
Säljaren: -Men det visste inte jag att du tänkte göra. Du skulle ha berättat för mig att du ville använda modemet med ett annat kort, och då skulle jag ha berättat för dig att det inte går. Alla operatörer säljer sina egna modem som är låsta.
Jag: -Menar du att det inte finns modem att köpa på andra ställen som inte är låsta?
Säljaren: -Det finns det... kanske*.

Jag pratade mycket länge med säljaren. Men det var lönlöst.
Det finns ingen ångerrätt, och man kan inte begära att få information som är viktig i sammanhanget. Bara den information som leder till att man vill köpa. All annan information måste du be specifikt om. När du redan vet det.

*Det finns det definitivt. Till exempel här.

Bra Telenor!

Det finns få saker som väcker så starka känslor hos mig som hur jag blir behandlad som konsument.
Jag är inte vidrig på restaurang. Jag mästrar inte servitören. Men när jag gjort en smärre investering så är jag väldigt känslig för att bli illa behandlad av det företag som jag har gett pengar till.
Jag har blivit bränd många gånger. Sverker Olofssons primalvrede har då väckts hos mig och med all min uppdämda ilska har jag argumenterat sakligt med arroganta försäljare och skrivit brev till Konsumentombudsmannen. Mina känslomässiga reaktioner när jag ser nyheterna på TV rapportera om orättvisor i världen står inte i någon som helst rimlig relation till den sanna ilska som brusar upp när produkter och tjänster inte fungerar som de ska. Jag inser att det här inte är sunt. Jag borde investera i ett par terapitimmar för att mitt inre ska sätta saker i dess rätta perspektiv. Men jag vill inte utsätta mig för risken att bli besviken, och då behöva inleda den krångliga processen att försöka reklamera terapeutens tjänster.
Efter att ha tänkt lite på saken insåg jag att jag hade gjort en riktigt rutten deal med Telenor. Mitt i all förvirring och allt prat om rabatter och bindningstider så tappade jag bort mitt fokus på det mest uppenbara: abonnemanget var på alla sätt och vis dyrare och sämre än det kontantkort jag redan har hos Telenor. I flera dagar jagade jag upp mig som en flashbackmedlem på Aftonbladets sajt. Jag försjönk mer och mer i inre dialoger om möjliga argmentationer mellan mig och försäljaren på Telenor. Värstascenario uppå värstascenarion utspelade sig i mitt huvud. Efter åtskilliga ofruktsamma försök att nå butiken via telefon gick jag idag dit. Beredd på strid.

De var hur trevliga som helst. Det var inga problem alls att ångra abonnemang.
Lite sorgligt. Nu känner jag att jag måste döda någon oskyldig för att få utlopp för min omotiverade ilska.

På djuraffären i Farsta

-Åh, nej. Den dog. Och chefen är tillbaks om en halvtimme!
-Lugn. Jag har en idé.

Nu kan du få mig så lätt

När jag tittade på min senaste räkning från Bredbandsbolaget suckade jag högt och beklagade min egen dumhet. 450 kronor per månad för fast telefoni och fast bredband. Jag vill inte ha fast telefoni. Jag vill inte ha fast bredband. Jag använder redan min mobiltelefon så gott som alltid, och jag vill hellre ha ett mobilt bredband än ett fast.
Den vansinnigt irriterande uppsägningstiden på tre månader har fyllt sitt syfte: i ett par år har jag tvekat att byta abonnemang.
Idag besökte jag Telenors affär och träffade jordens för närvarande minst skickliga säljare. Jag skulle inte beskriva hans sinnestillstånd som "närvarande". När jag redan skrivit under ett par papper hade vi den här dialogen:
Säljaren: -Och rabatten på 50-kronor hittar du alltså på telefonräkningen.
Jag: -Ja, just det. Bra.
Säljaren: -Eller vänta nu... den rabatten får du nog bara om du binder avtalet på 24 månader.
Jag: -Det sa du inte innan.
Säljaren: -Näe... Men du får i alla fall halva priset på bredbandet de första sex månaderna.
Jag: -Men vad bra! Jag trodde det bara gällde om jag band avtalet i minst 18 månader.
Säljaren: -Ja, just det. Så är det ju.

Jag fortsatte skriva på papprena. Jag måste ha varit jordens mest motiverade köpare idag.