Igår var jag på kalas. Min systerdotter Elsa fyllde tre i fredags. Av farbror Joakim fick hon ett trumset. Av mig fick hon hörselskydd. Jag vet att ni inte tror mig om jag säger att det var en slump. Jag får istället mumla något om synkronicitet och hoppas på att ni då övergår till att bara låtsas lyssna.
Min mor Laila och min systerdotter Elsa.
Som utlovat: bild på Elsas lillebror Gustav.
På kvällen gav jag mig ut i Gallerinatten. En tradition som jag försummat de senaste åren. Jag mötte mina vänner, Makarna Felix och Dolly på konsthallen vid halv tiotiden. Det första som mötte mig var konst som provocerade mig. Någon [konstnär] hade satt upp mängder av A4-ark med tätskriven text. Det där är okej i bokform. Men som väggkonst gör den mig arg. Jag läser långsamt. Det finns inte en chans att jag ska kunna läsa en hel bok när jag är på konshallen. Konsnären kan lika gärna måla en tavla och låsa in i en koffert.
Och det var för övrigt vad jag önskade att många av konstnärerna på Rådhusets samlingsutställning hade gjort.
Föreställande konst på Rådhusets samlingsutställning.
Jag och mina vänner hamnade på samlingsutställningen på grund av ett enkelt misstag när vi letade efter videokonsten. Varför vi stannade kvar mer än två minuter är lite svårare att förklara. Kanske behövde vi vila lite efter att ha irrat omkring så mycket. Kanske njöt vi av att känna oss överlägsna i de enkla människornas sällskap.
När klockan var elva hittade vi vad vi sökte. I gränden bredvid Rådhuset visades Lönsboda Fox. Det är en dokumentär som jag länge velat se. Precis som i Jan Troells Sagolandet erbjuds man många tillfällen att skratta åt vanligt folks enkla sätt att utrycka sig. Men precis som Troells film erbjuder Lönsboda Fox också mycket mer än så. Jag fick kika på värderingar som jag lyckligtvis sällan konfronteras med och jag fick mig en funderare kring objektifieringen av kvinnan i populärkulturen.
Felix. Varning! Låna ej ut en Billy Wilder-film till denne man!
Kvällen avslutades på galleri Signal. En underbar liten utställning. För första gången på länge mådde jag lite bättre när jag kom in i ett galleri än när jag var utanför. Över 80 konstnärer ställer ut på en liten yta. Det mesta är riktigt bra konst.
Inte böcker som man klistrat upp på väggen istället för att binda ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar