Nyår hos the magnificent Flams. Jag fikade och drack öl med vänner. Ibland såg jag standup comedy och en gång stod jag på en scen själv. Jag fick äran att vara skådespelare i Marjas humorserie Marja -Nöjesreporter (som snart ses på SVT Play). Typcasting ledde till att jag fick spela hennes pojkvän.
Inspelning av Marja -Nöjesreporter. On location i Hökarängen. En kväll hängde jag med ett gäng vänner när de bowlade. Jag känner mig utsatt när jag bowlar, så jag valde att avstå. Det kändes konstigt. Som att vara den ende med kläder på en nudiststrand. Men sen blev allt trevligt när vi gick hem till Evelyn Mok och spelade Pratmakarna. Några dagar senare träffades ännu ett gäng hos Evelyn och då spelade vi Ticket to ride, som jag fått i julklapp.
Om det är något jag har lärt mig om mig själv det senaste decenniet så är det hur innerligt jag älskar sällskapsspel. Om man får spela sällskapsspel på äldreboende så är jag inte rädd för att åldras.
Pratmakare. Johannes Finnlaugsson, Isak Jansson, Emma Knyckare och Sandra Ilar. Sista kvällen i Stockholm var jag på Norra Brunn och såg bl a Johan Glans. Senare på natten låg jag och tänkte på varför jag tycker att han är så bra. Jag kom fram till att det ligger i exaktheten i gestaltningen. Det är också det som jag beundrar hos André Wickström. Innan jag började med standup trodde jag att subtil humor åstadkoms genom att man undvek att överdriva gester och mimik. Men en komiker som Johan Glans visar att det subtila snarare ligger i nyanserna av hur man utnyttjar kropp, röst och ansiktsuttryck. Detta skådespeleri kan vara lika stort och tydligt som när en revyskådespelare från Falkenberg ångar igång, men sättet som Johan får fram de små undertonerna i framförandet är skillnaden mellan buskis och sublim konst.
Gammal kompis. Hans Christian Thulin. Också rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar