Žižek-dagen

Idag vid middagstid samlades jag och fem andra män hos Pelle Holmgren för att ha en liten temadag. Vi skulle se filmen A Perverts guide to cinema, av och med Slavoj Žižek, och sen ha en diskussion utifrån denna. Nu vet jag hur du tänker: "Slavoj Žižek -är inte han den glättigaste av alla östeuropeiska psykoanalytiska kultursociologer?".
Jo. Visst. Men på en lördag måste man väl få släppa loss och bara ha det lite kul.

Jag kände alla som var på plats sen tidigare. Förutom en ung man vid namn Pontus. Pelle presenterade honom som "något av en poet".
-Säg något poetiskt, sa jag.
-Märgelgrav.

Pontus.

Efter att alla kort presenterat sitt eget förhållande till Slavoj Žižek såg vi den två timmar och tjugo minuter långa filmen tillsammans. Det fnissades ibland åt Žižeks läspande talfel, men i grund och botten präglades stämningen av en djup, men inte alls okritisk, respekt för den slovenske tänkaren.
I A perverts guide to the cinema tolkar Žižek en lång rad filmer psykoanalytiskt utifrån sitt Lacanska ursprung, och på sitt vid det här laget karaktäristiska sätt använder han också filmklippen som exempel för mer svepande kulturanalytiska spaningar kring ideologisk överbyggnad och symbolisk ordning i samhället och hur det står i förhållande till vårt eget omedvetna.
Eftersom Slavoj gärna överöser tittaren med slagkraftiga sentenser kan man lugnt säga att hjärnan hade fått en svårsmält måltid efter två timmar och tjugo minuter. Inte minst eftersom det har serverats på sluddrig akademisk engelska med slovensk brytning. Men, vad fan. Žižek är ändå en av världens mest underhållande kultursociologer, och kanske är det just tack vare att han är svårdefinierad, och till synes motsägelsefull, som man gärna återvänder till honom.

Slavoj i A Perverts guide to the cinema.

Nu tänker du förstås att om en Lacansk kulturteoretiker visar film så kommer det att visas en jävla massa utdrag ur Alfred Hitchcock och David Lynch-filmer. Och ja. Det har du rätt i.
Men det som är kul med Žižek är att han gärna hittar andra mindre uttjatade exempel också, från till exempel Star Wars Episode III och Alien Resurrection.

Efter filmen var det många tankar som bubblade upp.
"Anxiety is the only genuine emotion". Vad menar han?
Är det sant att mannen bär med sig sin fantasi som ett objekt i sexakten, medans kvinnan mer är ett subjekt som betraktar knullet ur en narrativ vinkel samtidigt som hon njuter av det?
Och vad menas med att en förverkligad fantasi blir till en mardröm? I exemplet från Vertigo är det förstås tydligt. Men kan det upphöjas till en generell sanning?

Felix Holmgrem, Markus Karlsson och Niklas Hansson.

Det var ingen som protokollförde vårt samtal idag. Så om det var någon av oss som sa något klokt så är risken att världen går miste om något viktigt.