På nittiotalet gillade jag
Arne Anka väldigt mycket. Jag tyckte att den var fint tecknad och rolig.
Charlie Christensens förhållningssätt till copyrightlagar och upphovsrätt kändes oerhört fräsch, rent av före sin tid.
Men jag ogillade förstås att serierna romantiserade rumlartillvaron och förhärligade alkoholkonsumtion. Därför tog jag mig friheten skriva om ett par av serierna, så att även ungdomar kan läsa dem.
1 kommentar:
Grymt! Dessutom fick jag tillfälle att slå upp en bibelvers och lära mig ordet skrymtare. Skrymt!
Skicka en kommentar