Avatar

I slutet av The perverts guide to the cinema för Slavoj Žižek ett resonemang där han menar att den artificiella världen inte är mindre verklig än det som vi kallar verkligheten (irl). En svag pojke som spelar tuffing i ett dataspel brukar beskrivas som en verklighetsflyende stackare som genom mediet kan manifestera sina ideal. Hans identitet i dataspelet beskrivs som inte verklig. Žižek menar att man mycket väl kan hävda att hans artificiella identitet är verklig och sann. Och man kan se det som att hans identitet är fångad i en biologisk varelse som av olika anledningar inte kan leva upp till sina ideal. Efter att ha sett Avatar fattar jag vad Žižek menar.

Jag gillade filmen. Den var gripande, häftig och romantisk. Filmens budskap var fint, och så lättolkat att även jag utan problem kunde fatta det i realtid. Men jag oroas över att hårt arbetande chefer inom råvaruindustrin och ansvarskännande befäl inom försvarsindustrin kan känna sig kränkta över den stereotypa gestaltningen av dem. Jag blev lite imponerad över hur underhållande jag tyckte filmen var, med tanke på att trailern jag sett avslöjade precis hela handlingen fram tills de sista fem minuterna.

Jag valde att se 3D-versionen. Det kändes lite dumsnålt att spara de där extra 40-kronorna och samtidigt missa att se den epokgörande nya 3D-tekniken. Men det är ju en vänlig gest av SF gentemot cykloperna att ändå låta filmen gå upp på biografen i platt format också. Fast jag är lite orolig att det runt om i Sverige finns gott om sparsamma familjefäder som tar med familjen på bio och låter barnen gå miste om den extra häftiga upplevelsen efter att han räknat ut att han sparar sammanlagt 160 kr genom att se det som han beskriver som "den riktiga filmen".
Jag tyckte att 3D:n funkade fint. Långt mycket bättre än i barnfilmen jag såg på Cosmonova i somras. Det ska bli intressant att se hur 3D-tekniken utvecklas i framtiden. Dataanimation som man blev imponerad av för femton år sen kan se väldigt ful ut nu, och jag misstänker att vi om tio år kommer att reagera på att t ex en del bakgrundsbilder ser väldigt platta ut i Avatar.
Rent effektmässigt är illusionen av djup inte så stark. Det är en häftigare upplevelse när saker sticker ut och ser ut att lämna duken. Tyvärr bäddar detta för en utveckling av porrestetiken som jag helst vill slippa. Vi kan väl bara hoppas att porrens viktiga närbilder av köttgrottan kommer att tvinga fram en teknisk utveckling som förbättrar djupet i bilden.