Nu till råvaran. Jag har alltså fått uppdraget blogga om den ännu ej omskrivna turnén som jag fick följa med på den 15-16 juli 2009. The Oslipat XXL king size comedy tour - the extended version and best, med humorrabbinerna Marcus Johansson och Fritte Fritzon Friberg i en röd saab 900(den enda saabmodellen jag kan namnet på) på vägarna mellan Falkenberg och Motala. De två vännerna produktion i aktion, och Marja.
Från början till slut
Jag tågade på grund av det karga göteborgsklimatet iklädd overall till Falkenberg på egen hand. Jag möttes givetvis av ett strålande sommarväder vid ätrans utlopp, vilket gjorde att svetten genast började lacka från min feta nacke. Medan overallen åkte av betraktande jag en öde perrong omgiven av allenast ängar, fält och det där kyschiga syrsljudet. Det som brukar låta i filmer. Ja, då det skall verka öde alltså. Det hade de verkligen gjort trovärdigt och med sund nypa självdistans, tänkte jag och letade länge efter högtalarna. Jag tog mig sedan till Falkenberg City, som faktiskt fanns, och mötte upp Fritt och Mack. Vi hoffade i ett par timmar i väntan på showstart på en restaurang vid åkanten och lyssnade till två olika
trubbadurevenemang som försökte överrösta varandra i halvdan duettsång. Vi bevittnade även ett äkta alkistjafs från första bästa parkett. Alkis vs restaurangägare-tjafs när det är som bäst.
Jag och Marcus stod på restaurangägarens sida. Fritte stod på alkisens. Bara för att han hade en Schäfer. Fritte gillar schäfrar.
Vi konstaterade: Falkenberg, det är en riktig sommarstad det. Och så hade vi väl gjort den stan. Harrys i falkenberg får tre av fem mcdonalds M. Publiken var av sorten stand up-ovana. Det vill säga försiktiga men nyfikna. Börjar för övrigt tröttna på att folk är så jävla stand up-ovana överallt i detta avlånga land. Är folk inte vana vid att ha kul? I storstäderna är vi mer Sorgeovana. Vi har jämt kul och tycker att man inte kan sörja över vad som helst.
Harrys- Där människor möter människor
Människorna som mötte människorna på Harrys i Falkenberg var kanske mer inne på att snacka semesterhistorier med varandra över ett par sju åtta jäger, än att se på gratis stand up. Trots allt välvilliga. Kanske är det lite pirrigt när det kommer folk från storstan? Bara titta, inte röra. Skratta, nja. Alla komiker förutom Fritte som heddade hade det aningen tungt. Marcus gjorde ett hästjobb, ett bra och manligt hästjobb, som förste rolige ut. När sista skämtet var draget hade han arbetat fram ett rätt svettig panna. Erika Sjöwalls under skjortelkanten-skämt gick hem fint, och även jag hade ett snarlikt som drog hem en försiktig applåd. Per-Olof Fahlborg gjorde ett fint om än lite försiktigt vikariat som konferencier. Alla gjorde bra ifrån sig, men Fritte var den som fick igång dem ordentligt. Han härjade fritt(e) och klagade bl. a. på inredningen
som på alla harrysrestauranger består av sten och mur. Konstigt, tyckte Fritte då Harrys slogan är Harrys- Där människor möter människor. Det går ju inte!!! gormade han, på ett mycket roligt vis förstås. Fritte är en skicklig komiker. En allround krydda på just din och min mat.
En dam kom fram till mig och Marcus efteråt och sa att vi inte skulle vara ledsna. Hon berättade för oss att Fritte som säkert har hållit på längre än oss har lite lättare för att göra sig hörd. Han är en man som vågar ta plats, och att vi var minst lika duktiga. Men att vi kanske behövde tighta till vårt material lite. Enligt Marcus hade just den här damen suttit tyst med butter min under allas akter. Skoj att det var just hon som agerade tröstande. Kanske fick hon dåligt samvete, eller kanske blev hon spontant stand up-van på två röda?
En person vi hyllar och tackar är Harrys-Anna. Jag vill beskriva henne som en kvinna som skrattar sjukt jävla högt. Fantastisk stämningshöjare och på samma gång överjävligt dryg.
Vad hade kvällen varit utan Anna? Om jag får dela ut en guldbralla för särskilda insatser går den oavkortad till Anna.
Efteråt for vi som skott ut till Erika sjöwalls uthus/replokal/gäststuga och pimplade röd chill out och åt (hör och häpna) salta pinnar och annan skällingegötta. Mycket trevligt. För övrigt bör nämnas att Erika och hennes familj har studsmatta, pool och bigarråträd med gunga på gården. Två hundar och två barn. Inomhus. (Egentligen tre barn. Men ett förvarar hon i källaren, och tar bara fram vid specifika tillfällen. Som t.ex. vid solförmörkelse) Ett av "skyltbarnen" äter gurka med sked till frukost. Många Skällingepoäng av många möjliga. Fy fan vad bra de har det i Skällinge. Perverst vackert landskap.
Dagen därpå. Roadtrip mot nästa humorsatsning Motala stad och Källarn Comedy club. Bob hund, och annan (?) adrenalinpumpande musik såsom Rammstein skrålade ur saabhögtalarna hela vägen, och fritte körde försiktigt, men ändå inte mesigt © marcus johansson
Vi gjorde uppehåll i Ulricehamn. Ulrickehämn, som Fritte envist ville uttala det. Ullrieckehemn, ljöd Marcus. Jag var den enda som sa rätt, Ulrissehamn, och vann första pris i mitt eget huvud. Sa jag förresten att Ulricehamn verkade vara en riktigt fin sommarstad?
Vi åt en trerätters på restaurang Bryggan, (otroligt snabb service). Därefter en blöt men rafflande kanottripp vid åsundens strand följt av en kort krogrunda där krogarna Bryggan, Knyffet, Synagogan, Rasgrottan och Flaket avverkades. Ett stort tack till servitriserna och tvillingarna Ulrika & Ulrice Hamn som gjorde mötet med sommarstade till ett rent nöje. Vi vill framföra ett stort tack till alla våra sponsorer som vi fick under det synnerligen korta besöket. Friluftsfrämjandet, Sverigedemokraternas ungdomsförbund och Salta Pinnens tangoklubb mfl. Och ett ännu större tack till alla de människor som engagerade sig så att vi fick en oförglömligt stopp i Ulrickehamne. Vi är väldigt tacksamma över det stöd vi fick från alla håll i och med besöket. Tack till alla människor, tidningar och TV-kanaler som har ringt eller på annat sätt hört av sig och visat sitt stöd. Tack tack tack.
Motala - Där Människor möter gröda
Väl i slutmålet Motala möttes vi än en gång av strålande sol. Motala, en riktig sommarstad, konstaterade vi och log mot varandra. Dock inte längre med samma glöd. Vi möttes också av skaldjursbuffé, sprättiga komiker och lata pensionärer i svajande vita plaststolar. Med gårdagens gig i bakfickan anade vi lite oråd. Marcus vankade grubblande en grusväg av och an likt en filosof i arbete, och stuvade om i sitt material. Skulle det bli ännu en afton i Harrysanda? En retorisk fråga som kan besvaras väldigt enkelt i efterhand. Nej. Det blev en riktigt skön kväll. Om människor möter människor på Harrys. Möter människor människor, djur, natur mat och kultur i Bergrens källare. En Källare som t.o.m. är utomhus. Kan det bli mer nice?
Alla komiker var briljanta. Fritte inledde starkt, och Maakus fick en riktig revanch och blev
kvällens såkallade charmtroll, Emil var strålande som konferencier och Fredrik T Olsson avslutade hedervärt. Publiken flabbade så plaststolarna gnisslade och jag började ana att Motala är en farligt bra ort för comedy. Efteråt prat i kvadrat och öl med komiker i bitande sommarkyla. Fritte idkade genuspedagogik genom att ge tjejerna blå filtar och killarna rosa. Vackert, men lite mesigt?
Sent som fan rev vi stället tillsammans med the motherfucking Palle. Den 47-åriga Rockenroll-Lärarn från helvetet (Hofors). Fy fan vilket vandrande kalas han är. Han har lärt mig allt jag kan om knark och svordomar. Därefter sömn i resterna av hotellet, som för att nämna något mer hade skogsluktande pumptvål och frukostyoggi med vit choklad i. Man anser att det skall vara fint, i Motala. Fint ska det vara.
Hemresan var lugn och eftertänksam. Ja förutom att Fritte råkade köra på en svart man som höll på att lära sig cykla, och fick en extra tankeställare. Jag klev av i Jönköping som den jönshärna jag är och åkte vidare tillbaka mot Göteborg. Pojkarna åkte vidare mot Malmö. Göteborg var vackert när jag kom hem. En riktig sommarstad, tänkte jag. Äcklat. Jag tror jag flyttar till Stockholm till hösten.
Det var väl detta om detta. Tack Marcus, Fritte och alla inblandade för den här gången. Det gjorde vi bra!
Vänlig men bestämd hälsning Marja
Förresten Marcus, om du någon gång skulle få för dig att byta klubb från Oslipat till Mack kan du ju döpa om dig till Marcus Mack. Fritte Fritzon & Marcus Mack. Bara en tanke. Så tänk på det.
OKEJ! Du behöver inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar