Arvikafestivalen

Vi åkte till Arvikafestivalen. På fackspråk åkte vi dit för att vårda Oslipats varumärke. På vanligt lingo gjorde vi det för att genomföra två föreställningar, som båda blev mycket lyckade.
En annan anledning var att jag och Fritte ville testa om vi känner oss gamla i festivalmiljö. Det gör vi inte. Men för min egen del så reagerar jag på att det finns mycket som är obekvämt och ohygieniskt på rockfestivaler. Visst hade det varit trevligare om alla satt ner på konserterna så att alla kunde se och höra bra?

Första föreställningen. Fritte på scen. Josefin backstage.

Första föreställningen inleddes av att jag som konferencier hälsade publiken välkommen. Sedan körde Fritte en stund, och publiken blev lyckliga. Resten av föreställningen gick jättebra, trots att publiken från början hade varit lite dåsig. Sandra Ilar, Josefin Johansson och Erik Börén gjorde tillvaron roligare för publiken som hade lagt sig framför Jamobilens scen.

Jag såg lite konserter på torsdagskvällen. Detektivbyrån, Röyksopp och Nine Inch Nails. Jag var för nykter för att kunna känna att det kändes viktigt.

Workshopen ska strax börja.

På fredagseftermiddagen höll jag och Fritte i en standupworkshop. Den anordnades av scenkonstnätverket Potatopotato. Det var också hur kul som helst. Festivalens höjdpunkt. Våra spontant tillkomna elever var hur duktiga som helst och stämningen var lika uppsluppet fin som när Barna i Bullerbyn sover över på höskullen.

Erik vid Bob Hund-konserten.

Jag satsade ganska hårt på att bli full på fredagskvällen. Jag nådde aldrig bortom onykter. Jag såg Bob Hund, Depeche Mode och valde i sista stund att strunta i Fever Ray.

Kringlan: -Backstageområdet borde vara till för alla!


Kringlan: -Fast det skulle ju aldrig fungera.
Fritte: -Näe...

Tidig lördagskväll genomförde vi vår andra föreställning. "Oslipat pratar om livet". Improstandup. Publiken ställde frågor. Vi svarade. Så roligt vi kunde.
Medverkade gjorde förutom jag och Fritte även Emma Knyckare, Josefin Johansson och Kringlan Svensson. Vi bävade alla innan. Jag, Fritte och Kringlan har tidigare gjort två liknande föreställningar. Men konceptet är fortfarande nytt, och på ett experimentstadium. Den här gången valde vi dessutom att ta bort de mer säkra inslagen och köra hela halvtimmen på slak lina.
Resultatet blev långt bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Visst finns det lärdomar som vi ska ta med oss och ändra på, men på det hela taget hade publiken väldigt roligt.

Fyra öl efter föreställningen såg jag ut att lyckas fyllna till. Men jag gick till Thåströmkonserten och nyktrade till där. Fast jag måste ha haft det trevligt ändå. Hur skulle jag annars kunna ha med mig följande filmklipp från campingen: