Marja bloggar!

Nu har Marja börjat blogga! Endast två år efter att hon skapade sin fina bloggsida. Nu känns det bra att jag la till den i Favoriter och har tittat till sidan då och då.

Stanna inte kvar här. Gå in och titta på http://marjanyberg.blogg.se/

Oslipat privat säsongsavslutning

Det blev en fantastisk avslutning på säsong Privat. En riktig skruttibangbangföreställning!

I logen: Behrad Rouzbeh, Marja Nyberg, Petrina Karlsson och Fritte.

På scen: David Batra.

En utmärkt detaljrik skildring av kvällen kan du läsa på Frittes blogg, här.

Oslipat Svart 2

Igår hade vi säsongens andra Oslipat. För första gången kunde vi bjuda på en komiker från Amerika. Yannis Pappas har följt med Magnus Betnér hit. Jag förutsätter att Magnus har gett honom löften som saknar täckning. Eller så lovade Magnus det han kan garantera: en spritfest som endast kan mätas med en charterresa till medelhavet.
Yannis Pappas lyckades leva upp till svenskarnas fördomar om hur bra amerikanska stand up comedians är: förbannat bra! Vi som har varit i USA och kollat på stand up vet att det är långt ifrån alla komiker som är bra där. Men Yannis Pappas tillhör de som höjer sig långt över medelsnittet. Jag nickade instämmande när han pratade om varför han inte är fullständig libertarian: folk är alldeles för jävla knäppa i huvudet. Det har länge varit min egen käpphäst. Jag tycker att nyliberalernas människosyn är rörande vacker. I deras ögon uppstår rättvisa om alla ges fritt spelrum eftersom alla är kapabla att förverkliga sig själva om de bara tillåts göra det. Det är en fin tanke. Men det funkar inte i praktiken.

Kvällens stora dragplåster var förstås Magnus Betnér själv. Det var väldigt roligt att se honom. Han var så där avslappnat spjuveraktig som han är när han är som bäst. Som en tolvårig gängledare på en ödetomt med obegränsat förråd av fyrverkeripjäser och massvis med ännu okrossade fönster.
Det var också kul att återse Dag Sörås. Han gjorde dundersuccé förra gången han var på Oslipat. Den här gången hade publiken lite svårare att förstå vad han sa. Det var synd, för han var egentligen precis lika rolig som förra gången. Men han fick bra med skratt så länge de förstod vad han sa.

Kvällen inleddes med att Robin Paulsson kom förbi och testade skämt inför sin TV-premiär. Det fick igång skratten. Därefter steg Anna Braun upp på scenen. Detta vara hennes tredje gång på en standupscen, fast hon har mycket scenvana med sig sen tidigare. Och det märks. Anna är den sortens person som har en naturligt rolig utstrålning.
En annan som också har det är Marja Nyberg. Hon inledde andra akten. Eftersom hon låter mig ligga med henne så är det svårt att vara opartisk. Men om jag inte vore partisk så skulle jag nöja mig med att skriva att det gick fantastiskt bra för henne och att publiken älskade henne. Precis som förra gången hon var på Oslipat.

Tre höjdpunkter från Göteborg

Nils Lind och Marja Nyberg på klubb Social.

Höjdpunkt 1.
Humorklubben Bajsnödigt. Bra ståuppkomik och som vanligt trevlig utgång efteråt.

Glad Nils.

Höjdpunkt 2.
Nils Lind lurar systemet. Beställde in nio Chicken McNuggets. Fick tio!



Josefine Jakobsson och Emma Knyckare.

Höjdpunkt 3.
Scenkonstgruppen Bataljonens uppsättning av Caryl Churchills Top Girls var helt fantastiskt bra. Jag har inte sett så bra teater sedan Filippa Bark och Döden.
Caryl Churchill har redan tidigare gett mig en av mina bästa teaterupplevelser. När jag för ungefär fem år sedan såg hennes Far Away som ett elevarbete på Teaterhögskolan i Malmö blev jag helt knockad. Jag har nog aldrig upplevt något lika suggestivt i teatersammanhang.
Jag hade alltså förhöjda förväntningar när jag klev in i Hagateaterns salong. Samtidigt har även jag upplevt min beskärda del av usla teateruppsättningar med krampaktigt skådespeleri och krystad iscensättning. Att gå på teater är alltid en chansning, och när man inte har sett teatergruppen innan så måste man vara beredd på att straffas hårt med plågsam uttråkning.
Men Top Girls var raka motsatsen. Skådespeleriet var genomgående långt över det normala. Bitvis var skådepelarprestationerna rent av häpnadsväckande bra. Regin var också oerhört intelligent. Och pjäsen visade att ett ämne inte blir mindre angeläget för att man låter det vara så komplext som det är. När föreställningen var slut ville jag se mer.
Top Girls behandlar frågeställningar om ideologi och feminism. Bör feminismen vara ett individualistiskt projekt, eller bör den dikteras av solidaritetsmål? De två karaktärer som sakta växer fram som de viktigaste för denna diskussionen är länge i det närmaste nidbilder. Den kallhjärtade karriärskvinnan ställs mot den missunnsamma martyren. Och det är faktiskt snillrikt att deras mänskliga nyanser inte skymtas förrän mot slutet.
Jag vill se uppsättningen igen. Men det kan jag inte. För det var sista föreställningen jag såg.

Men jag får se en av skådespelarna på onsdag. Då gör nämligen Emma Knyckare sin ståupp-debut på Oslipat.