Jag vaknade kvart i tolv idag. Jag förbannade mig själv eftersom jag insåg att jag omöjligt kunde hinna till dagens inplanerade Sherlock Holmes-spel på Wienska palatset. Pelle Holmgren har varit duktig och fått tag i många spel på e-Bay, ett Sherlock Holmes-spel och ett par andra i samma format fast med andra karaktärer. Vi har snart tillräckligt med spel för att kunna spela fram till pensionsåldern. Tanken på det gör mig lycklig, eftersom jag fortfarande tycker att den här sortens spel skänker högsta formen av glädje. Det finns inget roligare man kan göra. Ingenting.
Därför blev jag arg på mig själv när jag upptäckte hur bakfull jag var. När jag försökte stiga upp gick det inte. Jag var alltför bräcklig.Men jag ångrar ändå ingenting. Igår hade jag fantastiskt roligt med några vänner som jag inte sett på länge. Efter öl på Golden och Zarathustra följde Henrik och Jaana med mig hem på vin och Singstar. Jaana sopade banan med oss, och Henrik framförde teorin om att Singstar är lättare för tjejer. Verkar rimligt. Henrik kan en hel del om hur datorer funkar.
När klockan var fem på eftermiddagen hade jag fortfarande inte lyckats ta mig upp ur sängen. Jag sms:ade Molly och erbjöd henne hundra kronor om hon kom och lagade frukost åt mig. Det gjorde hon, men som den goda samarit hon är så avböjde hon betalningen. Ibland undrar jag om hon inte är lite kristen innerst inne.
Pelle sms:ade mig på eftermiddagen och berättade att de lyckats lösa fallet utan mig. Det var förstås tråkigt att än en gång få bekräftat att jag inte är oumbärlig. Men skönt att veta att ett brott klarats upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar