Igår vaknade jag på en varm vind på Öland. Kvällen innan hade jag, Malin Nanhed, Petrina Karlsson och Simon Svensson gjort en finfin föreställning på Kalk. Efteråt var både jag och Simon duktiga på att hälla alkohol i oss. Vi återupptäckte hotshoten och kunde bara se fördelar med den.
Jag och Simon mådde oförtjänt bra när vi vaknade. Men för att vara på den säkra sidan lät vi Malin köra första sträckan. Vi åkte långsamt. Efter femton minuter tog vi paus och badade i havet. Det var väldigt skönt, men mängden vanliga människor runtom tog bort exklusiviteten från upplevelsen.
Efter ytterligare tjugo minuters körning tog vi paus igen. Vi spelade minigolf. I början dominerade Simon stort. Idel tvåor. Men plötsligt tog spelet en oväntad vändning. När Simon fick sju slag gjorde jag en hole in one, och sen en hole in one till. Jag stod som vinnare. En stillsamt mäktig känsla infann sig sig i min kropp. De andra gratulerade storsint.
Efter minigolfen tog vi paus igen. Vi åkte och badade. Bland mycket folk. Väldigt skönt. Men solen var så stark att man kände sig svettig igen så fort man hade gått de femtio metrarna till bilen. Jag tänkte "man kanske inte skulle göra något annat än att bada den här sommaren, alltså bokstavligt talat". Det kändes insiktsfullt, och nästan lite djupt, när jag tänkte det. Det kanske säger en del om hur varmt det var.
Efter andra badet åkte vi till en fin restaurang. Den billigaste rätten kostade 245, och vissa i sällskapet tyckte att det var för dyrt. Simon räddade vårt, och restaurangens, ansikte genom att resa sig från bordet och säga till servitrisen "vi måste tyvärr åka, vi fick ett samtal, vi har bråttom". Snabbtänkt av Simon! Ingen behövde känna sig sårad. "Kom tillbaks en annan gång" ropade servitrisen till oss. Jag svarade: "Det gör vi! Nästa vecka!". När jag försöker mig på vita lögner tar jag i för mycket. Jag måste lära av Simon.
Vi hittade vår prisklass på ett kafé vid ett äventyrsbad. Tacotallrik för 70 kr. Jättedåligt på alla sätt och vis. När jag gick därifrån frågade killen bakom disken "Smakade det bra?". Jag blev överraskad av frågan, och hörde mig själv säga ett väldigt tveksamt "Jaaeee". Det var varken en trevlig artighetsfras eller konstruktiv kritik. Det kändes dumt, men det var en dum fråga från första början. Jag begriper faktiskt inte varför vissa restauranger, som helt uppenbart inte har några som helst ambitioner att göra sina kunder nöjda, ändå frågar om maten smakade bra. Är de bara nyfikna på vår ärlighet?
Men detta till trots så hade jag ett väldigt skönt dygn på Öland. Sann semesterkänsla, (fast positivt). Det kändes lite synd att mina Kalkbesök är över för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar