Marcus Johanssons blogg: En fullt rimligt krogrunda i London

I förrgår anlände jag till London.
Jag sover hos Henrik Jönsson, i hans lägenhet högst uppe bredvid Kensington Garden. Det är lyxigt. Hyran är 30 000 kronor i månaden. Standarden är brittisk, alltså sämre än det mest negligerade huset på Sevedsplan. Så är det överallt i England. Det är lätt att glömma när man inte befinner sig här. I vanliga brittiska filmer ser engelska hus hela och rena ut. Det är bara i Ken Loachs och Mike Leighs filmer som de inte döljer sprickorna och soten från fasaderna.

Igår inledde jag dagen med att jobba en del på kommande projekt. Vid femtiden gick jag och Henrik iväg och tog en sen trerätterslunch på en restaurang som fått en stjärna i Michelenguiden. Riktigt jävla bra mat och service som fick en medelklasskille som jag att rodna. Med tanke på hur bra den här lunchmaten var så kan man undra vad som då krävs för att en restaurang ska få mer än en stjärna. Kanske en schysst utsikt istället för en ful? Kanske att hästar inte går förbi och bajsar strax utanför uteserveringen hela tiden? Kanske inga hår alls i maten? Vad vet en enkel människa som jag. Maten och vinet var i alla fall asgott.

Därefter var det dags för mig att ta mig an min pilgrimsfärd till sångaren i den numera splittrade nyproggsgruppen Björns vänner. Denne fascinerande man övergav 2004 en begynnande popstjärnekarriär för studier i kroppshållning i London, och har stannat kvar sedan dess. Det går många myter om honom bland hans fans, och jag kan redan nu passa på att dementera följande:
1. Att han skulle väga 250 kg
2. Att han skulle tvätta sig med en svamp.
3. Att han hela dagarna skulle gå omkring och mumla sentenser för sig själv.
4. Att han skulle ha hundratals undersåtar som lyder hans minsta vink.
Däremot stämmer det att han har kvar sin vänliga utstrålning och inbjudande personlighet. Det dröjde inte många minuter förrän en ung söt tjej kom fram till honom på gatan och frågade vänligt om hon fick ge honom en kram.

I kultsångarens trädgård rökte han, jag och Henrik cigarr och delade en flaska nästan-champagne (försäljaren förklarade att det mousserande vinets druvor växte upp precis på fel sida om vägen för att vara riktigt champagne).
Därefter gick vi till en pubs uteservering där vi åt lite mat och drack lite alkohol. Sen gick vi till en pub med fotboll på TV:n och djurhuvuden på väggarna. Sist så gick vi till ett rätt fancy ställe som hade en orientalisk inredning som påminde om en dekor som man skulle kunna använda i en Emmanuelle-film. Vi ville sitta i den finaste avdelningen, trots att den egentligen var stängd. Henrik förklarade för conciergen att jag var Sveriges främsta ståuppkomiker, och då tände de upp och lät oss sitta där.
När stället stängde gick vi upp på Henriks tak, drack vin, rökte cigarr och diskuterade genusfrågor. Så som det alltid blir när män träffas.