Herre på Filmtäppan 2009

Det är tisdag. En kall oktoberkväll i Malmö. På Upplandsgatan samlas ett gäng män i trettioårsåldern för ett mästarmöte. Det är dags igen att kora vem som blir årets Herre på Filmtäppan.

Ola Norén framför Buzz -the Hollywood quiz.

Alla minns Kalle Linds övertygande seger 2008. Kalles humör verkar vara på topp redan från början. Motståndarna anar att Kalle har segervittring.
Alla minns också vilket förkrossande nederlag Pelle Holmgren led förra gången. Därför har han fått ta in sin bror Felix som lagkamrat.

Felix, Pelle, Kalle. Pelle gör dykartecknet som betyder "hjälp, mitt syre börjar ta slut, jag måste upp till ytan!".

Kvällen inleddes lugnt och trivsamt med att Kalle, Ola, Felix och Marcus fikade. De åt mackor med äggsallad och väntade in Pelle som skyndade sig från Falkenberg. Pelle jobbar som turnétekniker och hjälper skådespelare att uppfylla sin dröm att få spela ambulerande barnteater. Felix och Kalle försåg sig glupskt av läckerheterna på bordet och Ola smörjde in Marcus sockersål med barbecuesås.

Team Holmgren.

Mästarmötet bestod även denna gång av en omgång av Buzz -the Hollywood quiz på Playstation 2 och brädspelet Master of the movies. Fokus ligger på amerikansk spelfilm i färg mellan 1980 och fram till nutid. Men en del frågor berör äldre verk och svensk film.

Även det här året fick Ola problem med nerverna i samband med Buzz. Stressmomentet gjorde att han tryckte fel ibland.

I början av kvällen var jargongen inte sällan "rå men hjärtlig". Men i takt med att det blev tydligt att Marcus gick mot en övertygande seger spreds mjukare tongångar. Istället för hånfulla kommentarer så blev tillrop som "Bra jobbat, Ola" inte ovanliga.

Vinnaren. Samuel och hans pappa Kalle i bakgrunden.

Värden Marcus Johansson gick segrande ur båda tävlingarna. Därmed vann han tillbaks den tusenlapp han hade erbjudit som vinst. Han stoppade den i den vedeldade brasan och sa "Det är inte pengarna, det är principen... att rätt person vinner".

Därefter fortsatte gänget att spela Buzz ett tag till. Fast då gjorde de det ju mest på skoj.