Den är ett mästerverk. Den har gett mig många upplevelserika timmar även om jag bara har sett den tre gånger. Jag har full respekt för om den inte är allas kopp té, men för mig är den en ren njutning.
Filmen är fantastisk i sig själv, och jag känner inte att jag behöver motivera dess existensberättigande. Men nu när jag ser om den så slår det mig att den är ett mycket tydligt exempel på ett av mina försvarstal för finkulturen. De som tycker att finkultur är onödig har ofta dålig koll på hur vägröjande avantgardistisk kultur är. Inte all, förstås. Men inom icke-kommersiell kultur experimenteras det på ett sätt som inspirerar, och i slutändan gagnar den kommersiella kulturen.
Miljöerna i Stalker var helt och hållet nyskapande 1979. Numera ser vi dessa miljöer i vart och vartannat dataspel. Filmen har till och med på ett mycket direkt sätt varit inspiration till två dataspel (S.T.A.L.K.E.R. 1 & 2). Jag har inte spelat dem, men jag gissar att de har ett annat tempo än filmen.
Man kan naturligtvis fortfarande diskutera hur mycket skattebidrag finkultur ska få. Nyskapande kultur har en tendens att alltid vilja finnas, även när den inte får bidrag. Men jag kan tycka att det är rätt schysst om dess utövare kan försörja sin familj och slippa dö i förtid som Kafka, van Gogh och Micke Dubois.
Konstfilm
Dataspel
Konstfilm
Dataspel
Konstfilm
Dataspel
Konstfilm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar