Vinterkräksjukan

Igår klockan tre på natten vaknade jag av att vinterkräksjukan bröt ut. Det är första gången jag drabbas, och jag trodde faktiskt jag tillhörde den delen av befolkningen som är immun. Vinterkräksjukan är allt det som folk berättar om den. Inte ens de värsta skräckhistorierna är överdrivna.

Vid middagstid igår ringde det på dörren. Jag öppnade i morgonrock. En hantverkare berättade att han höll på att spola i lägenheten ovanpå och bad mig hålla ett öga på mitt kök. Jag sa att jag hade vinterkräksjukan. Hantverkaren försvann uppför trappan.
I mitt febersjuka tillstånd valde jag att lägga mig på sängen istället för att vakta köket. Jag var just på väg att somna när jag hörde ett bubblade och kurrande ljud från köket. Jag gick dit och såg diarréliknande gröt tränga upp ur vasken. Det luktade som kloakerna i Mordor.
Jag sprang upp till min granne i min morgonrock och berättade vad som hände. Hantverkaren såg bekymrad ut.
Jag gick ner och lade mig på min säng. Hantverkare kom och gick de närmsta timmarna och de hade nog kunnat sno min TV utan att jag hade reagerat. Sjukdom gör mig tillitsfull, tydligen. Till slut hörde jag hur någon sa att allt nu var fixat, och jag fortsatte att inte bry mig om min omvärld.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt. Ni andra får ha det så trevligt på Oslipat ikväll. Det ser att bli publikrekord!