Malmö Comedy Festival

Igår var det Malmö Comedy Festival. Det var en bra arrangerad festival, fast i år kan jag inte ta åt mig någon som helst del av äran eftersom MACK stod ensamma som arrangörer. Det kändes lyxigt att komma dit och inte behöva ta något ansvar alls. Jag bara gick omkring och hade trevligt. För en gångs skull kunde jag se så mycket standup som jag ville. Jag hann med både lokala favoriter och de som jag inte sett på länge och jag var nyfiken på.

Mest minnesvärt var när sketchgruppen Kul gjorde sin minipjäs om Hr Lindkvist. Jag kan inte utan stolthet berätta att jag faktiskt lånat ut en del av rekvisitan till dem. Vem vet, utan min hjälp hade det kanske inte gått lika bra som det gjorde.
Jag kan nog utan att överdriva säga att jag nog aldrig upplevt en så stark Andy Kauffman-känsla som jag gjorde när jag såg Kuls framträdande. När de var klara efter tio minuter hade halva publiken lämnat lokalen. Jag har sett många konstiga saker på scen, och en hel del har varit skit fastän det har behandlats som guld tack vare att det har ingått i ett verifierat konstnärligt sammanhang. Men det här var något helt annat. Det här var scenkonst som inte alls försökte att provocera. Men folk reste sig upp och gick i alla fall. Helt enkelt för att det var lika malplacerat som om Klungan hade kastats in som hastiga ersättare till buskisen på Vallarna i Falkenberg. Efter en stund så kändes det nästan som att det ingick i konceptet att folk reste sig och gick. Vid det laget hade jag svårt att fortsätta lyssna på texten. Men jag har sällan känt mig så underhållen. Jag skrattade och skrattade och skrattade. Det var ett minne för livet.

Kul.

Malmö Comedy Festival

I söndags var Malmö Comedy Festival. På det hela taget tycker jag att den blev bättre än föregående år. Vi hade jobbat hårt med att sätta samman ett mer genomtänkt program, och jag tyckte det resulterade i en festival som var lättare att orientera sig i.

Kristian Svensson. Festivalens egen trubadur.

Dagen började med att jag fick sms av Al Pitcher. Han skulle uppträda första timmen. Han berättade att tåget var kraftigt försenat. Och tåget var full med komiker som skulle till oss.
Vi höll huvudet kallt, och efter ett snabbt möte med Lena Frisk och Fritte så hade vi stuvat om de komiker som inte hann fram i tid.

Simon Svensson i första timmen.

Jag uppträdde som första komiker i första timmen i Saluhallsgången. Det gick bra, och jag hade kul på scen.
Direkt efteråt återvände jag till att jobba med Powerpointen som skulle användas till galan. Att ha mig som ansvarig för något tekniskt är som att låta någon med höjdskräck jobba som sotare. Det är inte det att jag inte klarar av det. Teknik strular alltid. Oavsett vem som står vid rodret. Men jag tar det personligt. Vi kollade så att min dator funkade ihop med projektorn. Två gånger faktiskt, med och utan ljud. Men det räcker inte för att jag ska bli lugn. Jag vet ju att det inte innebär att det inte kommer att krångla sen.

Paul Tilly efter pausen. Norra Hallen.

Under hela dagen kände jag mig stressad. Betydligt mer stressad än vad jag brukar göra. Förutom småsaker som dök upp så levde jag med hotet att powerpointen inte skulle funka som den skulle i skarpt läge. Och fortlöpande fick jag göra justeringar när jag, Kringlan och Marika upptäckte att det saknades vissa delar i powerpointen.
Det slutade med att jag plötsligt upptäckte att det snart var dags att gå upp som konferencier i Norra Hallen. Det var bäddat för att sluta illa. Och det gjorde det också. Jag vet om att det inte är bra att gå upp på scenen utan att vara tillräckligt förberedd. Och nu fick jag lära mig det igen. Det är alltid irriterande att göra om gamla misstag.

Kringlan och Marika inledde galan med sång och dans. Stillbilden gör inte dansen rättvisa. Erik Börén var DJ.

På grund av en liten försening hade vi inte mer än trettio minuter på oss att bygga om inför galan. Ingen fara, eftersom det inte var så värst mycket att bygga om. Jag kopplade in min dator till projektorn. Konstaterade att både ljud och bild funkade, och... då börjar bilden blinka. Både på skärmen och på projektorbilden. Teknikerna på plats förklarade att den troligaste orsaken var att kortet som VGA-sladden kopplas till var knäckt.
Jag sprang ut för att se om jag kunde få tag i någon annan dator. Jag sprang på taniga ben. Efter en liten stund hade jag med mig Mackan Anderssons dator. Men det var i princip redan för sent. Vi skulle inte hinna få över informationen. Teknikerna hade tejpat VGA-sladden. Så nu blinkade det inte längre.
Jag fattade beslutet att inte försöka få över innehållet till Mackans dator, utan att använda min egen istället. Det var nervöst hela vägen. Men det funkade utan några problem.

Al Pitcher avslutade galan med en liten miniversion av hans picture show.

Efter galan hade vi fest. Efter festen hade vi efterfest på hotellet bredvid. Jag var lite för utmattad för att orka festa ordentligt. Men jag gjorde vad jag kunde. Så länge jag får prata lite politik med Lasse Karlsson när vi båda är onyktra så kan jag inte vara missnöjd med en fest.

På efterfesten. Ola Söderholm är ibland lite melodramatisk. Som när han gestaltar sitt svar på en enkel fråga som "Hur mår du?".

Arbetet bakom

Reklam

På söndag. Läs mer här.

Malmö Comedy Festival imorgon är DROGFRI. Vanlig alkohol kan du köpa på plats.

Festival planeras

Mats Andersson framför Lena Frisks dörr med 80 komikernamn som fördelas på fyra scener.
Gröna lappar=bra komiker.
Gula lappar=lovande komiker.
Rosa lappar=homosexuella komiker.
Blå lappar=komiker med fast sällskap.
Vita lappar=resten.

Kom till Slagthuset på söndag! Klockan tre börjar det.