Igår var det Malmö Comedy Festival. Det var en bra arrangerad festival, fast i år kan jag inte ta åt mig någon som helst del av äran eftersom MACK stod ensamma som arrangörer. Det kändes lyxigt att komma dit och inte behöva ta något ansvar alls. Jag bara gick omkring och hade trevligt. För en gångs skull kunde jag se så mycket standup som jag ville. Jag hann med både lokala favoriter och de som jag inte sett på länge och jag var nyfiken på.
Mest minnesvärt var när sketchgruppen Kul gjorde sin minipjäs om Hr Lindkvist. Jag kan inte utan stolthet berätta att jag faktiskt lånat ut en del av rekvisitan till dem. Vem vet, utan min hjälp hade det kanske inte gått lika bra som det gjorde.Jag kan nog utan att överdriva säga att jag nog aldrig upplevt en så stark Andy Kauffman-känsla som jag gjorde när jag såg Kuls framträdande. När de var klara efter tio minuter hade halva publiken lämnat lokalen. Jag har sett många konstiga saker på scen, och en hel del har varit skit fastän det har behandlats som guld tack vare att det har ingått i ett verifierat konstnärligt sammanhang. Men det här var något helt annat. Det här var scenkonst som inte alls försökte att provocera. Men folk reste sig upp och gick i alla fall. Helt enkelt för att det var lika malplacerat som om Klungan hade kastats in som hastiga ersättare till buskisen på Vallarna i Falkenberg. Efter en stund så kändes det nästan som att det ingick i konceptet att folk reste sig och gick. Vid det laget hade jag svårt att fortsätta lyssna på texten. Men jag har sällan känt mig så underhållen. Jag skrattade och skrattade och skrattade. Det var ett minne för livet.
Kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar