Per Gottfredsson, kursledare. Nu är jag så klart sugen som fan på att göra långimpro. Genast. Fast det finns det ingen möjlighet till den närmaste tiden. Det känns som ett samlag som störs och som man tvingas avbryta. Den där torrt vemodiga känslan av att man tvingas konstatera att "nu måste jag tänka på annat".
Ett dinosaurieskelett hittas. På låtsas.
Jag bodde hos nyinflyttade Marja Nyberg, och hennes ganska nonchalanta katt Fisken. De bor i Hökarängen, vilket betyder två saker.
1. Jag fick åka tillräckligt med tunnelbana.
2. Jag fick se tillräckligt med fylleslagsmål i fullt dagsljus.
Marja på ett tunnelbanetåg.
Jag har blivit beroende av pepparrotsvisp. Det har inget med min Stockholmsvistelse att göra. Men det är sant.
Kanske är det min grej. "Du vet Marcus -han med pepparrotsvispen". Det känns inte dumt alls.
Jag uppträdde fyra gånger. Första gången var på Tiny Comedy på Lasse i Parken. Det var en väldigt härlig kväll. Många komiker. Alla var bra. Tre akter är egentligen för mycket. Men den här gången funkade det hela vägen. Det kan vara vanskligt med standup utomhus, men den här kvällen var så skön att vacker att jag började sakna den redan innan den var slut.
Jag gjorde väldigt bra ifrån mig på scen, men överskuggades av Sandra Ilar som uppträdde strax innan mig. Hon var bäst.
Dagen efter snabbinkallades jag till Grönalundsteatern. Det blev också en höjdarkväll. Magnus Betnér, Janne Westerlund, Svenne Brundin och jag gav turisterna valuta för pengarna. David Druid var het som konferencier.
Lördagen var helt fri från standup. Då gick jag ut tillsammans med kurskamraterna och åt middag. Libanesisk restaurang. Smårätter. Gott. Dyrt. Inte särskilt mättande. Jag gick nöjd därifrån. Vi avslutade kvällen med att beundra utsikten från Skatteskrapan. Det var en mäktig känsla. Jag får gott självförtroende av att befinna mig på hög höjd. Det måste vara förklaringen till varför jag har åkt pariserhjulet i Folket Park så många gånger i sommar. On top of the world. Nästa gång jag åker ska jag komma ihåg att säga till mig själv "en dag ska allt det här bli ditt".
Aron och Ola.
I söndags badade jag utomhus för första gången i år. Det var badpojken Ola Söderholm som lockade i mig i vattnet. Vi badade på Långholmens familjebad. Aron Flam kom också dit och hävdade att vattnet där mest består av bajs. Jag tror han överdriver.
Efter badet åkte vi till Big Ben. Det blev en lång kväll med ovanligt lite publik, vilket i Big Bens fall betyder att det bara var överfullt med folk. Jag hade väldigt roligt på scen. Över huvud taget kändes det otroligt kul att återse klubben. Eftersom jag jobbar söndagar har jag inte varit där på långt mer än ett år. Kul och spännande att se så många nya rookies.
Kodjo Akolor. Sist ut på Big Ben.
Sista kvällen i Stockholm innebar ett återbesök på Fåfängan. Som en av mycket få komiker hade jag fått äran att uppträda där en andra gång i sommar. Det visade sig i och för sig att det berodde på ett misstag som bottnar i att jag har samma förnamn som den eftertraktade Marcus Palm. Fast jag väljer att fokusera på att jag rent faktiskt fick uppträda där en andra gång, och att det gick mycket bra. Det blev ännu en fantastisk standupkväll i Stockholm. Henrik Elmér var helt magisk. Hypnotiskt.
Soran Ismail i Fåfängans Standup-tält.
Efter Fåfängan gick jag, Marja, Petra Mede, Kodjo Akolor, Soran Ismail och Henrik Elmér till Pizza Hut. Där togs vi emot av en servitör som verkade vilja bli av med sitt jobb. Han avrådde oss från det mesta från menyn med motiveringen att det inte var prisvärt. Först kändes det som Dolda Kameran, men efter en stund resulterade hans ärlighet i att jag kände större förtroende för honom än för mina bästa vänner.
Det blev en väldigt trevlig stund, och en värdig avslutning på Stockholmsbesöket.
Augusti är Stockholms månad. Just nu är jag tillbaks i Malmö. Men jag ska snart dit igen. Om två veckor ska jag och Fritte leda Svenska Standupgalan. Därefter är det Stockholm Comedy Festival. Och dessförinnan festivalen på Norra Brunn.
Och innan dess har jag fullt upp i Malmö. Malmöfestivalen och annat. Men visst är det synd att jag inte hinner med ett stort långimproprojekt nu också...
Utsikt från Fåfängan. On top of the world.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar