Humorkväll på Moriskan

Det som tidigare var Kulturmanegen på Malmöfestivalen har nu ersatts av Moriskan. Lokalen är inte lika bra som det stora cirkustältet, men å andra sidan tycker jag att programpunkterna är roligare än på länge. Lotta Ström som är ansvarig för Moriskans scen har gjort ett mycket bra arbete med att hitta sevärd kultur. Nu är jag förstås partisk eftersom jag är glad att Oslipat anlitades. Och jag och Fritte fungerade dessutom som bollplank när artisterna till onsdagens humorkväll planerades. Men jag är säker på att jag hade känt så i alla fall. Även andra dagar har det hänt många saker på Moriskan som jag känt att jag absolut inte ville missa.

På och bakom scen. Cilla och Kristoffer.

Humorkvällen inleddes med Oslipat. Jag, Fritte, Cilla Domstad och Kristoffer Appelquist skojade i en timme. Det var roligt. Jag och Fritte inledde med att hälsa publiken välkomna som vi brukar i såna här sammanhang. Sen körde Fritte (en massa nya skämt) och efter det gick jag på. Jag hade kul på scen och improviserade mycket. Det enda som jag kan anmärka på är att jag eventuellt gick lite väl hårt åt publiken. Kanske inbillar jag mig, men det kändes som att publiken blev lite försiktig med att reagera eftersom de då riskerade att pekas ut. Nästa gång jag står på scen lovar jag att vara mer inkännande.
Cilla och Kristoffer var så klart väldigt roliga båda två. Tiden rann iväg lite. Och det var tur. För det innebar att Kristoffer var tvungen att köra fem minuter kortare. Och det betydde att han inte kunde göra sig lustig på min bekostnad som planerat.

Direkt efter Oslipat hade våra vänner på Pang Prego premiär på sin nya show Sms:a "Hastknull". Vetenskap blandades med dumhet, med skratt som resultat. Roligast tyckte jag att Simon Svenssons dikter var.

Shazia Mirza är en brittisk ståuppkomiker med rötter i Pakistan. Jag har sett många inslag om henne på TV. Hon är ett tacksamt ämne för kulturreportage eftersom hon på ett mycket modigt sätt har utmanat både islamistiska grupper och gängse västerländska fördomar. Genom att göra standup. Men hon är inte bara modig. Hon är jävligt rolig också. Och det var en ren njutning att äntligen få se henne i verkligheten.

Shazia Mirza.

Sist uppträdde Azhar Usman. Han är amerikan och har rötter i Indien. Han ser ut som en muslim. Och han är en muslim. Även han pratade, liksom Shazia, en hel del om hur omvärlden reagerar på hans etniska tillhörighet och religion. Ibland hör jag synpunkten att alla icke-vita komiker borde prata mindre om sitt utseende och sitt ursprung. Ibland håller jag med. För det är ett dilemma. Vi svenska komiker som ser svenska ut behöver inte skämta om vår svenskhet så länge vi uppträder i Sverige. Vi uppfattas som normala. Och på lång sikt tror jag att det bästa sättet att normalisera andra etniciteter och få dem att uppfattas som en naturlig del av vårt samhälle är att prata mer om vad vi har gemensamt än vad som skiljer oss åt. Men det är lättare sagt än gjort. Alla (bra) komiker pratar om det som känns viktigt för dem. Och om man gång på gång upplever att omgivningen är rädd för att man är terrorist, bara för att de dömer en efter ens utseende så kommer det att kännas rätt jävla viktigt att skämta om det.
Och Azhar Usman gjorde det på ett fullkomligt mästerligt sätt. I sann amerikansk standup-anda tog han reda på vilka etniska grupper det fanns i rummet, och skojade om var och en av dem. Resultatet blev en underbar vi-känsla.

Förra gången Oslipat uppträdde på Malmöfestivalen fyllde vi Kulturmanegen. Det var två år sedan och då var showen förlagd klockan nio en söndag. Den här gången uppträdde vi klockan halv sex en onsdag. Det var ändå fullsatt. Femhundra människor. Och många fick vända i dörren på grund av platsbrist. Jag tycker synd om de som fick vända i dörren. Men de behöver bara vänta till nionde september. Då har Oslipat säsongspremiär.